Frisyrflopp

Jag brukar sätta en ära i att vara osedvanligt oneurotisk när det gäller frisyrer. Jag är lite av frisörernas dröm på det viset. Jag älskar mitt hår eftersom det har en förmåga att anpassa sig efter omständigheterna. Det är lättfriserat och lagom tjockt, växer fort och har en fin färg, ganska mycket oavsett vilken typ av frisyr jag har. Jag inser att det är relativt ovanligt med ett så kärleksfullt förhållande till det egna håret men det är så det är. Och så långt allt gott. Men om man utöver detta dessutom är lite för impulsstyrd i kombination med tillitsfull så kan det bli lite knasigt. Alltså, det är liksom inte bara mitt hår som har lätt för att anpassa sig utan det gäller hela mig..

När jag gick till frisören idag var jag helt på det klara med att jag skulle fortsätta på min lyckade pagevandring men med det lilla tillägget att nacken skulle kortas ordentligt och klippas upp till en juste bob. Men i övrigt - blank, fin, slät page. Som ju som sagt är så trendigt nu. Men redan då jag satte mig i stolen kände jag att här är det bäst att hålla i sig för jag är visst inte riktigt att lita på idag. De tidigare så tydliga önskemålen lyste plötsligt med sin frånvaro och jag hör till min fasa mig själv säga - med ett leende dessutom så att det inte skulle gå att ta miste på att det var detta jag ville - Äsch! Jag känner för något nytt! Vi kan det här med page nu va? Vad tycker du? Och min frisör plockade raskt fram några bilder och sa den här i kombination med den här. Busa till det lite. Korta nacken. Behålla lite längd fram. Det lät som en hit och jag hojtade Kör på!

Och nu då? Nu sitter jag alltså här. Och istället för att känna mig som en jäsikens läcker och samtidigt stilfull och sensuell trettiotreåring - vilket alltså var den ursprungliga planen - så känner jag mig som en fyrtiotreåring mitt i karriären som gått till frissan och bett att få bli lite fräsig. För fräsig är just vad jag är. Och det hade jag verkligen inte tänkt mig! Håret blev mycket kortare än vad som var tanken och mycket mer urklippt. Här finns på TOK för mycket flikar. Flik på flik på flik flikar sig runt huvudet.

Och jag som inte trivs i huvudflikar!

Det är bara att inse att rätt frisyr är viktigt. Det handlar ju om indentitet. Hur man vill framstå, rent visuellt. Och jag som är en ganska rättfram person som tar en del plats när andan faller på, behöver nog en lite mjukare frisyr. För att liksom balansera. Balans är bra. Det för mycket flik nu på något vis. Så det blir väl till att ändra personligheten dårå. Tills håret har vuxit sig så långt att jag kan mjuka upp det igen får det bli en supersoft framtoning för min del. Tänk så förvånade de skall bli på jobbet när jag smyger - eller gliiider in lite försynt, ler blygt och väntar på att tala tills någon annan tar initiativet. Det skall nog gå.

Neeeej! Vem försöker jag lura? Klart att det inte kommer att gå! Nej, nu får jag alltså äta upp att jag varit så himla stursk och minsann aaaldrig blir missnöjd hos frisören eftersom hår faktiskt växer ut och därför kan man kosta på sig att våga lite nytt.. Fast kanske att det fixar sig med lite ny färg. För det håller jag på med just nu, färgar. Lite brunrött kanske kan piffa till det? Kanske? Väl? Snälla? Och visst växer det väl ut igen? Visst? Snälla?

Summa sum(m?)arum

Dagens lista

Jag lånade idén från Mary. Känns som en strålande idé när bloggsamvetet pockar på men fantasin är på sparlåga..

Dagens låt: Hela CD:n No more shall we part med Nick Cave & the bad seeds. Underbar
Dagens dusch: Jodå. Med en ilsken Alma som ömsom försökte öppna duschkabinen och ömsom försöket slicka i sig duschvattnet på fel sida glaset..
Dagens frisyr: Alltför utväxt page som skall struktureras upp imorgon - jippie!
Dagens smink: Frampå kvällningen slängde jag på lite rouge, lite guldig ögonskugga, mascara samt läppglans inför avslutningen på Sossekursen som jag gått och lovar att rapportera från en annan dag.
Dagens händelse: Det får ju utan tvekan bli sossekursen!
Dagens planer: Ja, de var som följer: Hemma med Alma hela dagen för att riktigt vila upp sjukungen så att hon är frisk på lördag då jag skall ha föllsedagskalaaaaas. Efter det att S kom hem skulle jag bege mig till sossekursen och därefter kila hem till bästa R för att hämta riktigt långa borr till borrmaskinen. Och planen sattes i verket och så här i efterhand är jag nöjd med utfallet.
Dagens vill ha: Pengar.
Dagens saknad: Pengar.
Dagens drog: Tre koppar kaffe på raken på sossekursen. Så att jag kunde ge ett rappt och alert intryck. Förstås.
Dagens tråkigaste: Min egen förkylningstendens som jag bestämt försöker ignorera.
Dagens finaste: Almaunders spontana lyckoutrop "Titta dä!" och efterföljande kärlekspuss på finfotot av ett ungt kyssande föräldrapar.
Dagens måste: Städa. Men det var riktigt trevligt eftersom Alma lät mig hållas.
Dagens dricka: Vatten. Mycket vatten. Och kvällskaffet förstås.
Dagens köp: Inte så mycket som en liten kola.
Dagens mat: Köttsoppa med grov ostmacka.
Dagens sjuka: Den innehas framförallt av Alma och innebär förkylning. Själv har jag ett liiitet uns av förkylning och aningens urinvägsinfektion. Men inget som man inte kan dricka sig fri ifrån.
Dagens kärlek: Alma, S och bästa R. Och vännen C. Och vännen M. Jag får kärlek jag!
Dagens mående: Själsgott, hjärtefluffigt och näsrinnigt.

SOV GOTT!

Shoppingterapi

Det blev inte alls någon liten sväng på stan igår. Det blev en helt enormt jättestor sväng! Vi var ute lääänge och jag har shoppat mer än på evigheter. Jag brukar inte shoppa kläder särskilt ofta men högst sällan får jag liksom ryck. Och idag var en sådan dag. Jag tänkte att jag liksom behövde lite nya kläder inför jobbstarten. Inget fänzyschmänzy utan mer bra basplagg;

1 gråmelerad myströja m lila ränder (hemmaplagg)
1 svart kortärmad topp med småsmå puffärmar
1 lila kortärmad topp med småsmå puffärmar
1 helt vanlig svart basskjorta (som skall bytas till en omlottvariant)
1 brun småblommig klänning
1 senapsgult linne att ha under klänningen


Och så! När jag helt oförhappandes svängde in på JC sådär i förbifarten så hängde de där! Drömjeansen som jag trodde var för korta i benen. Jag provade ett par (två storlekar mindre grrr..) i somras och då satt de perfekt i midjan men var för korta i benen och de görs bara i "32 i längden. Men NU har de kommit in ett endaste ynka litet par i strl "34 och då kan jag ha dem så långt ner att de blir lagom i benen! Nu har jag ju visserligen lagt på mig en ansenlig mängd höstfett vilket skapar märkliga korvar av deg ovanför byxorna, men jag är ändå käääääääär!!! OCH jag har fått motivation att ta bort de där fem extrakilona eller också kan jag ju bara investera i en sådan där fantastisk slim'n'lift-gördel som visas på TV-reklamen - MOWAHAHAHAAAaaaaa.

Det är tyvärr så att sedan jag har börjat äta Metformin för min PCO-s har mat- och godissuget i stort sett försvunnit. Så nu kan jag bara skylla mitt envisa hötsfett på dåliga vanor och härmed vill jag förklara dem avskaffade!

Jag älskar mina jeans som jag skall få köpa i föllsedagspresent under förutsättning att jag får dem inslagna och att de överlämnas av make och dotter på lördag morgon som sig bör. Och inom en månad kommer jag att vara värsta läckerkexet! Word. (Det är bra om man lägger till ett sådär lite fränt hiphop-uttryck i samband med brallor av nedanstående modell). För övrigt är min engelska lite klen idag så jag har inte den blekaste vad don't copy står för.

Igår blev en bra dag och idag är en bra dag och imorgon kommer säkert också bli en bra dag och det känns lite grann som att jag faktiskt har börjat acceptera jobbstarten på fredag och jag pratade med en kollega igår och det kändes bra och nu har jag ju snygga jobbkläder och dessutom slipper jag all eländig mammafika med en massa hallon-och-choklad-cheesecake och annat äckligt och kan istället fokusera på fasta mattider och nyttigt födointag och när jag kommer hem från jobbet klockan 17.15 står den goda maten på bordet för det har S lovat och visst katten kan man ha det betyyydligt sämre än så?

Ha! Jag tror att det kommer att bli bra. Om inte annat så för att jag har de ljuvligaste brallorna i världshistorien. TRS är bäst. Jäh, män.

Fyra dagar kvar

Så var det måndag och snart sjunger jag således på sista versen. Undrar vad det kommer att bli för vers. Eller om man skulle tänka på refrängen istället kanske. Hursomhelst behövs en låt och det skall ju vara en som riktigt förmedlar rätt känsla. Eller känslor. Kanske Här kommer alla känslorna av herr Gessle? Nä. Kassa låtar funkar inte. En bra skall det vara. Hm. Jag får fundera vidare.

Alma är för övrigt sjuk och sitter just nu med rinnande näsa och ögon, fullt påklädd med mössa och tjock tröja och kletar banan på samma plagg. Och jag bloggar.. Konstig prioritering. Nu skall jag skärpa mig och gå ut en sväng.

Amatörer..

Alltså. Jag kanske är lite knasig, men jag anser att om man tar sig tid att ringa upp en person för att häddhanta denne någon så bör det liksom vara fast förankrat uppåtuppåt i organisationen. Eller är jag helt fel på det? Det spelar liksom ingen roll om en massa bra och trevliga chefer anser att vi behöver nog öka vår kompetens inom det häringa området och då vore ju Saring den perfekta personen om det ändå inte är de som beslutar om huruvida man skall göra utrymme för en ny tjänst eller ej. Men jag är kanske konstig.

För nu efter sisådär åtta mailrundor så verkar inte alls saken vara så himlans klar som den verkade där i telefonen. I förrgår. Det verkar överhuvudtaget inte alls vara något som helst som står klart. Alls. Många som tycker och anser, JA. Men han som är högst upp är inte alls på banan. Än. Och sådant kan ju ta tid har jag nu fått veta.

Och själv skall jag återgå till mitt jobb som jag faktiskt tycker om, redan nästa fredag är det dags. Och det hade jag gärna gjort utan att folk började läskas med drömjobb som inte egentligen finns. Än. Men som alldelessäkertkommerattbliavpånågotsätt. Kanske. Typ.

Så idag är jag åter på marken och är lite purken. Inte deppig, utan mer irriterad. Ingenting är klart och jag avskyr ovisshet! JAG AVSKYR OVISSHET!

Är det för mycket begärt att de ringer till villebrådet - d v s MIG, efter att de har kommit fram till att de verkligen inte bara behöver mig utan även kan anställa mig?

Amatörer.

Å andra sidan är det snart fredag och idag är det torsdag och S lön har redan kommit. Och det är ju trevligt.

Plötsligt händer det..

Jag fattar ingenting. INGENTING. Nada. Min dag var ju jättejättedålig. Jag kände mig jättejättedålig. Och trött. Och dålig. Så plötsligt händer det. Telefonen låter *ringring* och det är en huvudjägare som ringer. Till mig - den dåliga. En som vet vem jag är. Som säger att jag inte alls är dålig utan jättejättebra. Jättejättejättebra. Och att de vet att de behöver mig i sitt superföretag som är supervärldsberömt och superkänt för att vara ett superställe att arbeta på. De behöver mig. Det finns visserligen ingen tjänst i dagsläget men det kan vi ju prata om. För behövs gör jag. De har provat andra konsulter men det har liksom inte blivit bra för det är ju min kompetens och person de behöver. Min.

Sedan vet vi ju inteintealls vad som komma skall ut av detta. Det kanske inte alls blir intressant för mig, men faktum kvarstår. Idag ringde en person till mig från ett superföretag utan att jag någonsin sökt ett jobb där. Bara för att jag är jag. För att de vet att jag är bra. Hur kan man smälta något sådant?

Detta är helt surrealistiskt. Jag fattar ingenting. Nada. Jag är fortfarande yr. Yrselstolt, det är vad jag är. Galet yrselstolt. Och trött. Men bra.

Tröttbragladyrselstolt. Och det är ju inte var dag!

Och dagen som började så uschligt. Tänk va..

Och så TACK

Så här. Jag är tyvärr lite dålig på att svara på kommentarer. Verkligen tyvärr. Detta då ni som skriver kommentarer har betydligt lättare att läsa min skrift än mina tankar. Betydligt. Och därför vill jag ändå skriva dessa rader så att ni vet

JAG ÄR OFATTBART GLAD ÖVER ERA ORD OCH REFLEKTIONER!

Såväl generellt som specifikt. Jag har ett väl utvecklat sinne för att komma ihåg personer om de på något sätt satts i ett sammanhang för mig och jag skulle nog vilja påstå att jag kommer ihåg alla som skrivit en kommentar där signaturen är med. Faktiskt. Och jag blir gladgladglad och stolt över alla ord som dimper ner i kommentarslådan. Hur ett antal ord kan få min dag att bli guldglittrande. Hur orden får mitt hjärta att bli fluffigt mjukt. Därför att det bakom orden finns värme och uppriktigt engagemang. Ljuvliga människor - för mig kända och okända! Ljuvliga är ni.

Jag behövde bara säga detta. Tack.

Eländesfobi

Jag trivs inte med att vara en enländesbloggare därför blir det inte heller mycket bloggat för tillfället. Jag trivs inte med att vara en eländesmänniska över huvud taget och jag har väldiga problem att besvära andra med mina inre orosmoln på ett akut stadie, även i verkliga verkligheten. Jag trivs inte med det. Samtidigt vet jag att det är viktigt och bra och att jag när jag väl gör det, brukar må bättre.

Felaktigt kan näramänniskor i mitt liv få för sig att de har något med min ovilja till gemensam frossa i min eländesgrop att göra. Att min blottningsfobi liksom skulle ha med just honom eller henne att göra. Men så är det förstås inte. Mina näramänniskor har jag valt själv och de finns i mitt liv just därför att de är fina människor som jag vill ha nära. Och missförstå mig inte, jag är en jäkel på att öppna mig. Jag har inga svårigheter att visa mina svagheter och prata om tankedemoner och komplex och kan verkligen anförtro näramänniskorna viktiga själshemligheter. Men bara när jag själv känner att jag är i kontroll. När jag vet att det är jag som har full koll på vad som bör sägas och inte. När jag jag har kontroll över vad som skall avslöjas. Jag har inga svårigheter att vara som en öppen bok, så länge jag har känslan av att det är jag som håller ett stadigt grepp om pärmarna. Att jag när som helst kan stänga igen.

Och så är det inte nu.

När jag känner mig under isen tenderar den där kontrollen nämligen att fullkomligt splittras sönder. Min bok står vidöppen för vem som helst att läsa. Och det känns otryggt. Jag blir för sårbar. Och för eländig. Jag avskyr att vara eländig! Min idealbild av mig själv är definitivt inte eländig. I min Saringfantasi är är jag varm, snäll, intresserad, rolig, uppriktig med en fin känsla för vördnadsfull tydlighet och en livfull spontanitet som gärna får förtjusa omgivningen. Ja och intelligent förstås! Det får vi inte glömma.. Man kanske till och med skulle lägga till häpnadsväckande framför intelligent. För att riktigt understryka mina orimliga krav på mitt jag. Jo så får det bli. Och häpnadsväckande intelligent! Sådärja.

Och just nu går ovanstående riktigt dåligt. Just nu är jag nämligen sur, trött, tråkig, stingslig och har riktigt dåligt tålamod med andra. Ocharmig är närmast en underdrift. Jag känner mig fullkomligt självupptagen, egocentrerad och jag gillar inte alls självupptagna människor. Jag gillar inte alls mig själv för tillfället. Och då blir graden av angelägenhet att vistas ute bland allmänheten väldans låg.

Jag känner mig stressad och har över huvud taget ingenting att vara stressad över. Ingenting. Eller, jo. Småsaker. Som den lilla detaljen att lägenheten ser förfärlig ut och allt är igengeggat och snuskigt och när jag väl får tid att ta tag i skiten så finns ingen kraft att uppbåda. Ingen. Njet nix nada. Och finns det någonting som förvärrar min eländeskänsla så är det att gå omkring i en eländig omgivning och eftersom jag inte vill vistas någon annan stans än just hemma hade jag verkligen behövt att hemmet var lite snyggare. Att det var mer ordnat och rett utanför än innanför. Mig, alltså. Nu skall jag åtminstone ta mig en kopp kaffe. Kanske en dusch också. Kanske i omvänd ordning. Kanske få på mig lite kläder kanske. Jo. Kanske.

Vill inte

Okej, nu kommer det. JAG VILL FAN INTE BÖRJA JOBBA!!!!!!!!!!!! IDAG ÄR DET EXAKT TVÅ VECKOR KVAR INNAN JAG BLIR UTSLÄNGD FRÅN DEN BÄSTASTE TILLVARO JAG NÅGONSIN HAFT I HELA MITT AVANCERADE LIV!!!!!!!!!!!!! JAAAAAAAAAG VIIIIIIIIIIIIIIIIILL IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIINTE SLUUUUUUUTA VAAAAARA DÄR JAG ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR!!!!!!!!!

Jagvillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillinte!!!

Och den person som säger någonting om att jag får tänka på hur fantastiskt underbart viktigt och fint det skall bli för S som skall få ta över stafettpinnen och få ha det lika underbart som jag har haft det ger jag en fet cybersmäll. Det här är MITT utrymme och här får jag vara hur ofattbart oförstående och känslomässig och ojämställd och politiskt och relationsmässigt inkorrekt som helst. FÖR JAG VET JU ALLT DET DÄR. Och jag lägger ner typ ALL tid annars åt att tycka och tänka det. Det är fantastiskt bra och helt rätt att S skall vara hemma med Alma. Men det känns tungt för mig att lämna det här livet. Jag vill inte. Så nu skall jag frossa i den känslan. För att jag behöver det.

Någon gång 1993-1994 började jag längta efter att få barn med S. Det är ungefär tolv-tretton år sedan. Det är en lång tid att längta. Speciellt då vi snackar LÄNGTAN med stora bokstäver. Och då är ett år av mammaliv en väldans kort tid. Det mest fantastiska år jag någonsin upplevt. Så lycklig som jag varit sedan graviditetsbeskedet den 3 April 2005 har jag aldrigaldrig någonsin varit. Och jag hoppas och tror att lyckan har kommit för att stanna i mitt bröst, men ETT OCH ETT HALVT ÅR står liksom inte alls i paritet med ELVA av väntan. Jag vill vara kvar här.

Här med Alma.

Idag luktar hon gräddleverpastej. Och hur märkligt det än kan låta så är den lukten himmelsk. Gräddleverpastej på silkeslen kind. Det är lycka. Hon kryper omkring fortfort och skrattar åt nästan allting. Hon tjoar och snackar och gör mig uppmärksam på hur många fantastiska och spännande saker som finns i vårt hem. Snart skall jag istället göras uppmärksam på lokalvårdare eller förskollärare eller skådespelare som inte kommer överens. Förvisso kanske de också luktar gräddleverpastej men den doften är det garanterat inget himmelskt över. Istället för att torka tåren från Almas kind efter en av dagens hundra vurpor, skall jag fokusera på gråtande chefer som har tappat greppet. Istället för att lära Alma hur man går baklänges ner för en soffa eller säng skall jag lära ut Arbetsmiljölagen till kommunens anställda. Så på frågan Men tycker du inte att det skall bli roligt att börja jobba? svarar jag

NEJ

Missförstå mig inte. Jag har ett fantastiskt stimulerande och bra jobb. Jag får dagligen positiv feed back och jag lär mig ständigt nya saker, har en chef som stöttar och förstår mig och en organisation som vill att jag skall växa. Men i jämförelse med det liv jag lever nu så är det ingenting. Det är med Alma jag vill vara. Det är med Alma jag är lyckligare än lyckligast. Det är det här som är på riktigt.

Och om det låter som om jag tror att en jobbstart innebär att jag inte längre kommer att vara mamma så är det självklart inte så. Men jag sörjer slutet på en tid som varit så fantastiskt makalöst underbar. En tid där jag känt mig fri stolt kompetent lycklig. Nu väntar något nytt och som jag känner mig själv kommer jag att fortare än fort anpassa mig till det nya och finna spännande delar även i det. Men idag sörjer jag slutet på min föräldraledighet.

Jag vill inte.

O-tider

Det känns som om jag har tappat såväl mitt ord som min papperslapp och därför är på väg att bli bortföst från handlartrappen. Och det är ju inte någon vidare värst angenäm känsla. Jag kan inte säga att jag känner mig deprimerad för deprimerad har jag varit i mina dagar och det är inte till närmelsevis så illa eller tungt idag. Men jag skulle liksom helst av allt vilja sitta stilla och titta på film eller lugnochrofika med tända ljus eller läsa lite lagom långa lyxmagasin. Ge noll själv, ta in lagom mycket extremt selekterade intryck från omvärlden och somna närhelst jag känner för att stänga av. Jo, det stavas väl h*ö*s*t. Och jag känner mig på tok för osnygg! Och oinspirerad. Oengagerad. Okreativ. Jag känner mig väldigt mycket O- helt enkelt. Opigg. Det vill säga trött.

Och Almas gröttallrik står med geggigt innehåll kvar på bordet - och utehåll med för den delen. Varför har hon inte plockat undan efter sig, kan man ju fråga. Varför?

Äsch. Nu tar jag ett krafttag med grötklägget och sedan lägger jag mig hos ljuvligheten som snusar i dubbelsängen och sover mig till ett bättre humör.

För övrigt längtar jag efter det här.. Jättemycket.

Helgen som gick - topp 10 bästa någonsin

Jajjamän! Jag överdriver inte. Helgen som gått har varit fullkomligt fantastisk och har präglats av fullkomlig familjefrossa. Alltså i liten skala, bara jag, S och Alma.

Natten till lördagen var fullkomligt magisk. Jag och S bestämde oss för att låtsas att vi inte behövde gå upp tidigt dagen efter och gjorde istället som förr i tiden - satt uppe till sentsent och drack vin och pratadepratade och lyssnade på fantastisk musik från vår vinylsamling. Balsam för själen. Knaster är vackert. Halv fem gick vi till kojs så lördagen präglades till stor del av stooor trötthet, vad gör det? Nej, vad gör det när mitt sinne är inbäddat i rosa fluff och jag känner mig rikare än på väldigt länge. Så som det känns efter att man suttit uppe i mångasnabba timmar med sin själs älskade livsbästis och pratat relationer och musik. Här kommer ett smakprov. Lyssna. Själsmusik.

1. Nina Simone - I got it bad (and that ain't good)
2. Derek & the Dominoes - Bell bottom blues
3. Jimmy Hendrix - Little Ivey
4. Tom Waits - Tango 'til they're sore (live)
5. Radiohead - Creep (acoustic version)
6. Lou Reed - The bed

Lördagen gick åt till lugn och stilla myslunk. Vi tröttade oss tillsammans och Alma var så fin och förnöjsam. Och lördagen var väldigt mycket en iväntanpådag. I väntan på farsdag. Vår första i vår lilla familj. Som vi har längtat!

Så kom söndagen. Eftersom det här med presenter alltid varit lite av en specialitet för mig hade jag ju förstås fullkomligt överdrivit. En snordyr, lite tjockare björnborg-tröja som vi tittat på sedan i sensomras och som faktiskt klär S hur bra som helst. Och när den nu var nedsatt med 20 % så kunde jag bara inte låta bli! 20 % blev i det här sammanhanget nästan trehundra kronor och det är ju en rejäl prissänkning.. Och han behöver verkligen kläder. Och det är ju så trevligt att få njuta av värsta snyggingen här hemma. Så den fick han då på söndagsmorgonen. Efter att han fått ett par andra saker. Som en väldans fin randig och prisvärd tröja från H&M som passar superfint till hans lite slitna snyggjeans och kostymväst. Rrrraoooorrr.. Och när jag skulle betala henneströjan så låg det ju pappainnetofflor precis vid disken för 98:- så då fick han ett par sådana också. Så att han inte skall frysa om fötterna. Förstås.

Efter presentregnet - som för övrigt blev en närmast chockartad upplevelse för Almapappan, gick jag ner till Emmery's för att fylla vår lägligt fådda gratispåse med riktigt goda frukostbullar. Så lagade jag supergoda amerikanska blåbärsplättar med smält honung och vaniljglass, gjorde godkaffe och serverade färskpressad apelsinjuice. Kort sagt - en höjdarfrukost.

Amärrikanska blåbärsplättar

Ingredienser, ca 20 st

3 ägg
2 dl lättcrème fraiche
2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
knappt 1 tsk salt
1 msk socker
1 dl frysta blåbär
2 msk smält smör
Till servering: Smält honung, alt. lönnsirap och vaniljglass

Vispa ihop ägg och crème fraiche. Rör ner mjöl, bakpulver, salt, socker och blåbär. Häll hälften av smöret i smeten och smörj plättpannan med resten. Grädda plättar. Servera med honung och vaniljglass. SMASKENS!

Efter lugn och skön frukost och Almas förmiddagsvila begav vi oss till Malmö muséer. Regnet började precis strila då vi nådde portarna och väl därinne njöt vi av alla fina djur på akvariet och Alma hälsade med sin finast pipröst på närmast samtliga fiskar och reptiler - Heeeeeiiiiiiiii!!! Heeeeeeej. Heiiiiiiiii. Och jag såg de coolaste fiskar jag någonsin skådat! De var små men naggande goda om man så säger. Hela fisken var under vattenytan, med undantag av ögonparet vilka var ovanför vattenytan. Det såg väääldigt roligt ut. en massa ögon som åkte omkring. Ja jag roade mig. Läderkarp är för övrigt en läskig fisk som ser ut att sakna fjäll. Den har märkliga klumpar på kroppen istället. Hur som helst!

Efter akvariet gick vi runt på själva muséet och tittade förundrat på uppstoppade djur. Till Almas odelade förtjusning och vår högst tudelade dito. Bisonoxen är ett väldigt stort djur. Älgen också. Och noshörningen. Och det är en ganska mäktig upplevelse att verkligen få se exakt hur väldans rejäla de där djuren är. Men de är också väldans döda. Och det känns väl sådär fräscht. Åh, vilket stort och ganska dassigt dött vildsvin som står här i en vintermonter med bomullssnö. Och stort. Och dött. Ja, ni fattar. Och plötsligt, utan förvarning står jag öga mot döda (så måste det väl heta?) med en japansk jättespindelkrabba vilken har upp till FEM METER MELLAN KLORNA. FEEEM MEEETER!!! Som tur är lever de på 30-50 m djup så det är ju inte så att man riskerar möta någon på gatan direkt, men WOW vilka stora krabbor vi snackar om! Som tur är kunde man läsa på montern att de är inte har så vidare värst bra balanssinne så därför är de så långt ner att de inte riskerar att blåsa omkull. Tur att veta att om jag skulle bli hotad till livet av en ilsken japansk jättespindelkrabba så är det bara att putta på den. Skönt med överlevnadsstrategier till allehanda scenarion. Efter den här rafflande upplevelsen såg vi en ganska stor känguru utan påse på magen. Alltså utan pung men med testiklar. Fast de syntes inte. Det enda som syntes var som en liten pälsklädd tennisboll lite nedanför det ställe man förväntar sig att kängurungen skall bo. Bredvid mig stod ett tonårigt syskonpar vilka var mycket förbryllade över den lilla pälsbollen

Systern: MÄH! Ska äntä kängurur ha påse ällä? (obs! turistande ickeskåningar med oidentifierad dialekt)
Brodern: Ah, dedär är i vart fall ingen påse
Systern: MÄH! Ä dä ingen känguru ällä?
Brodern: (Axelryckning)
Tjuvlyssnande Besserwissersaring: Det där är en HANE. Det är HONORNA som har påse på magen - eller PUNG som man kallar det. HANARNA har ingen pung. Som du ser. De har en sådan där pälsklädd tennisboll istället. Den hane som har påse på magen är i sådant fall stomiopererad
Systern: Aha..
Modern som stått lite gömd: ??!

Efter denna lilla halvtomhalvt uppskattade föreläsning från en fullkomligt kängurunovis besserwisser fortsatte vår intellektuella förkovring på Malmö museer. När vi hade gått och gått, både länge och väl råkade vi hamna i avdelningen med de obligatoriska benknotorna och låtsasmänniskorna med linhår och aprikos gipshy vilka sitter och typ kardar och då fick vi nog. Det finns gränser. Och en av dessa gränser går vid linhårsfolk. Och låtsasmat av gips och trolldeg. Huvva.

Så vi gick hem och åt hemgjorda rostbiffsmackor med remoladsås och cornichons (små gurkor) och persiljedekorationer som vore det de lyxigare än de lyxigaste konditorimackorna. Och till detta folköl och en omgång TP till Almas eftermiddagsvila.

Helgen var fullkomlig.

Igår kom ljuvliga lillasyster till Malmö för att vara nära kärleken och oss förstås. Därav bloggtystnad. Och imorgon bär det av på heldagsutflykt med Anna och hennes Kille F (med kraftigt betonat "K" för effektens skull) till bl.a. Dunkers Kulturhus i Helsingborg och deras fotoutställning. På kvällen följer fiskochskaldjurssoppa med saffran och aioli och riktig middagskonversation. Vi har tillochmed besämt ämnen, då vi inte riktigt hann med att prata om allt som vi ville vid vår förra sittning igår kväll. Och ämnena är som följer:

1. Kängurur i allmänhet och deras fortplantningsmetod i synnerhet. Föredragare: moi
2. Tekniska muséets förträfflighet. Föredragare: F
3. Hur man gör blåbärsplättar. Föredragare: moi

Så om ni ursäktar, nu måste jag avlägsna mig för att på djupet förkovra mig i kängururs fortplantningsmetod med frågeställningen Är det verkligen så att hanen hoppar NER i honans pung vid själva koppuleringstillfället? För visst är det väl så att kängurubarnet föds ur själva påsen? Och då måste väl själva befruktningen äga rum där också? Va? Eller? Va?

Ja ungefär så låter min vetenskapliga frågeställning. Så som ni märker, jag har inte tid att blogga mer nu.

Vi ses!

Så vackert..

Det här är så vackert så vackert att jag bara vill gråta härliga hösttårar och hjärtat värker av känsloträngsel. Så vackert. Leonard Cohen måste älska det. Tack lillasyster min, du vet vad jag behöver.

På begäran: hur du lagar ditt trasiga fläktsystem

Jag har har ju Statcounter som räkneverktyg över antal besökare till bloggen och där kan man ju även se vilka sökord på Google som gör att fôlk hittar hit. Och det skall erkännas att jag hittills varit lite besviken över att det inte är så vidare värst många roliga sökord. Eller snaskiga för den delen. Lite besviken alltså, inget stort. Men det har liksom inte varit så mycket mer spännande än GeKå:s och en och annan Grekiska köket där på Google. Men så IDAG var det en stackare som trasslade sig hit genom frågan Hur gör jag med ett trasigt fläktsystem så för att påalldelesriktigt visa hur mån jag är om att mina kära besökare tar sig tid att hälsa på här hos mig, skall jag försöka svara på den frågan. Nu är jag ju beteendevetare och kanske att min vägledning kommer att präglas av denna min främsta referensram, men huvudsaken är ju att fläktsystemet blir lagat - eller hur?


Hur du gör med ett trasigt fläktsystem

Det första du behöver göra är att konstatera vilket slags fläktsystem det handlar om. Hur du bäst tar dig an problemet bör anpassas till just vilket fläktsystem det rör sig om. Den första lärdomen är således att inget fläktsystem är det andra likt. Alla är unika. För att konstatera just ditt fläktsystems behov bör man vara lyhörd och inkännande. Handlar det om ett litetlitet svagt system som exempelvis finns i en batteridriven handfläkt med jordgubbsprofil från Åhléns bör man alltså använda småsmå verktyg samt ha ett mycket varsamt handlag. Men bestämt. Detta gäller alltid när man skall laga fläkt - inget mesande! Tydlighet är parollen. Större fläktsystem kräver större verktyg och kanske att man till och med behöver vara två. I för stora sammanhang är det lätt att missa någon viktig liten detalj och fyra ögon ser mer än två.

Man bör även vara två då det rör sig om fläktsystem vilka drivs med hjälp av avancerad datoriserad teknik. Detta då det i kretskortssammanhang ofta rör sig om en konflikt mellan komponenter och då är det bra om man är två för att minimera risken för att man på egen hand tar förhastade beslut och att allt kraschar. Lärdom nr 2: När man lagar fläktsystem av mer avancerad art är det bra med ett bollplank för att förhindra förhastade och felaktiga beslut.

En annan sak som är viktig att tänka på då man har att göra med trasiga fläktsystem är att man är i en lugn miljö utan störande inslag från omgivningen. All fokus bör läggas på problemet och därför kan det vara bra om man inledningsvis gör sig otillgänglig genom att stänga av såväl mobiltelefoner som fast telefoni. Och varför inte sätta upp en skylt med texten V.g. stör ej - fläktfixning pågår! på ytterdörren?

När du har förberett dig genom ovanstående så är det dags att ta sig an själva fläktproblemet mer praktiskt. Varsamt men tydligt. Nedan följer några enkla förhållningsregler för att minimera risken för misslyckande:

1. Inledningsvis - reflektera över ditt eget förhållningssätt i frågan. Hur är din egentliga inställning till fläktsystem? Tror du själv att du har något att tillföra i sammanhanget? Har du rätt kompetens eller bör du anlita någon utomstående?

2. Ingrip helst i ett tidigt skede. Alltför trasiga fläktsystem kan vara lämpligast att skrota för att istället lägga kraft på att installera ett nytt.

3. Försök att inte gå på myten om trollstaven! Att laga ett fläktsystem kräver hårt arbete och engagemang.

4.Uttryck av känslor är tillåtet men undivk fysiskt utåtagerande då detta kan göra mer skada än nytta.

5. Undvik att gå in i skuldfrågan. Vems fel det är att fläktsystemet är trasigt är inte viktig!

6. Tydliggör målet med insatsen. Vad önskar du dig för resultat?

7. Stanna upp och reflektera - hur ser det ut? Är du på väg i rätt riktning?

8. Var inte rädd för att inse när slaget är förlorat. Bryt upp i tid och anlita hellre en fläktexpert än att själv demolera det hela i fläkten som finns kvar.

9. Bestäm dig för att ta lärdom av processen, oavsett utgång. Vad har du lärt dig?

Ja. Det var väl ungefär det hela. Mitt fläktsystemskunskap som i en liten ask. Håll till godo och LYCKA TILL!

Med en enkel tulipan..

Jag har minsann återigen berikat vår svenska bloggsfär med en levandes grann Josef Frank-utsmyckning så här på kvällningen. Det är hemma hos Mariamamman som jag har planterat små tulipaner och jag känner mig såå stolt. Hurra för mig!

Veckans läsartävling!!!

Min lillasyster är ett geni. Varken mer eller mindre. Och med hennes välsignelse publicerar jag här hennes fantastiska bildgåta. Upprinnelsen till bilden var ett bloggprojekt med namnet DJUR MED TUR som startades av några elever på hennes skola. Det hela gick ut på att göra bildgåtor med olika djur och så ska det förstås rimma -"sparvar som svarvar" "gris i paris" "gasell på bordell" osv..

Nå? Tror du att du vet så skriv din gissning i kommentarsspalten. Glöm för all del inte - det måste rimma! Den rätta lösningen kommer på fredag MOWAHAHAHAAA...

A - Ö utmaning

Jag har alltså blivit utmanad av min älskade vän Erica. När plikten kallar finns inga ursäkter, så håll i hatten!

A is for age: 32 fram till den 2 december. Därefter således 33. År.
B is for booze of choice: Rödvin är ju egentligen inte booze. Så då säger jag riktigtriktigt rökig och tjärig whisky som exempelvis Laphroaig Och Gin. Och svartvinbärsbrännvin. Och Cognac.
C is for career: Socionomutbildad beteendevetare inom företagshälsovård. Psykosocial arbetsmiljö is da shit som hiphoparen skulle säga. Tidigare undersköterska/mentalskötare/vårdare för utvecklingsstörda med ca tio år inom det senare gebitet.
D is for your dad's name: LA
E is for essential items to bring to a party: Min egen fantastiska strålglans. He.
F is for favourite song at the moment: Trollkarlen Lurifix. Förstås.
G is for favourite game: Fyrmansvist och Tvåan
H is for home town: Malmö city
I is for instruments you play: Stämband, framförallt. När en hemlig dröm om att slå igenom lite lagom som jazzvirtuos. Fiol, eller violin som så tjusfullt antyder en klassisk skolning. Fuskar på gitarr, piano, munspel och de flesta instrument som jag lyckas få ljud i lyckas jag också oftast få någon slags musik ur.
J is for jam or jelly you like: Boysenbärssylt!!!
K is for kids: Alma. Och en massa andrasungar som jag älskar. Moa Albin Diego Oscar Siri plus mångamånga andra. Jag har samlat på mig en del under längtansåren!
L is for living arrangements: Med kär make och Alma i 105 m2 hyresrätt i centrala Malmö. Gammal fin fyra som känns som en lottovinst.
M is for mother's name: I-L
N is for name of your crush: Sssssssss...
O is for overnight hospital stays: Mångamånga under uppväxten. Specialbehandling i Göteborg och utöver det lite blindtarmar och hjärnskakningar och sådärja. Och så den angenämaste av dem alla - Almas ankomst förstås!
P is for phobias: Parasiter, typ spolmaskar, fästingar och kloakråttor. UÄRK!!!!
Q is for quotes you like: Jag är inte mycket för visdomsord. Ordvitsar däremot! Bach stod och pissa' då kom Mozart och Beet'oven. He. Humor.
R is for relationship that lasted the longest: Familjen = hela livet. Vännen P = 31 år. Älskade S = 14 år.
S is for sartorial style [ung; hur går du klädd]: Enkla basplagg med mycket färg. Klänningar och randiga kalasbyxor.
T is for time you wake up: Alma vaknar mellan 7 och 8. Ibland somnar vi om..
U is for underwear: Åhléns färgglada och bekväma bomullstrosor. Eller Triumphs serie Generösa former - Sitter som en smäck!
V is for vegetables you love: Jag vet ingen som jag inte tycker om. Älskar är svårare. VITLÖK får det bli.Och solmogna tomater direkt från plantan.
W is for weekend plans: Kvalificerat familjemys och S första farsdagsfirande. Oj, vilken dyr present jag har köpt..
X is for x-rays you've had: Tänder. Äggledare. Ryggen. Njurarna.
Y is for yummy food you make: Just nu är det mustiga grytor som gäller. Och potatisgratäng med chèvre och jordärtskockor, till det rosastekt lammfilé med rödvins- och balsamicosky.
Z is for zodiac sign: Skytt
Å är åt dem du vill skicka listan vidare till: Jag säger som så här - vill du så gör det!
Ä är för älsklingstrend: Puffärm och bylsiga ärmslut.
Ö är för en önskan just nu: Att dagen blir fortsatt fin och att Alma skall sluta upp med att BIIITA SIN MAMMA!!! AAAAAAAJ!!!

Ett och noll

Helena och Mariamamman hade helt rätt! Lika hemskt katastrofal som bortresan var, lika fantastiskt bra blev hemresan. Bussen avgick i tid klockan 07.25 på måndagsmorgonen och Alma var som ett litet solsken. Bussen var inte ens halvfull och vi hade turen att få halva baksätet för oss själva - gott om plats att sträcka ut sig på. Efter sisådär en fyrtiofem minuter av idel skratt och lek kröp Alma upp i min famn och somnade omgående och eftersom utrymmet tillät, lade jag mig själv ner och somnade på stört. Vi sov i en och en halv timme och sedan var det dags för kort paus med kaffeshopping i Strömstad. Busschauffören var en osedvanligt positiv människa som uppenbarligen såg sitt arbete mer som ett kall än en ren inkomstkälla. Han hjälpte mig med kaffet och bedårades samtidigt en aningens aning av Alma. När sedan bussen börjar köra hör jag - och alla andra i bussen - hur busschauffören säger i högtalarna (på bred göteborgska) Ja men då var vi på väg igen då och jag tror minsann att alla är med. Vi brukar försöka se till så att ingen blir kvarlämnad. Har ni förresten sett den fina lilla ungen som vi har med oss på resan? Hon sitter längst bak i bussen och är ett riktigt litet charmtroll vill jag lova. Höll på att äta upp tidningen för sin mamma men det fick hon visst. Ja, hon är sannerligen go den lilla! Nu hoppas jag att ni får en fortsatt fin resa.

Ja, vad säger man? Turligt nog för mig är jag en jäkel på att vinka som en sann och äkta drottning. Ni vet, den där lilla skruvvinken med handen. Så när uppskattningsvis 77 % av bussresenärerna nyfiket vände sig om för att se på det lilla charmtrollet och dess toleranta moder, passade just drottningvinken fint.

Bredvid oss satt en ung tjej med roliga melodier på sin telefon och Alma och tjejen bondade som tusan. När hon spelade upp den gamla sjuttiotalsdängan Trollkarlen Lurifix med barnstjärnan Anita Hegerland blev Alma fullkomligt salig. Hon sjöng och dansade och var närmast på väg att spricka av ren och skär toklycka. Trettionå'nting hamnade väl antalet spelningar på under resans gång, men jag resonerade som så att det torde vara trevligare för ressällskapet med Anita Hegerlands väna stämma än Almas gnällgråt. Kanske. Eller? Saken är att Alma fortfarande är sjuk och lite febrig, men under hela den sju timmar långa bussresan gnällde hon inte en endaste gång. Och jag är övertygad om att vi har Anita att tacka för det.

Förutom allt Lurifixande roade vi oss med att titta på de små djuren i Almas lilla pekbok samt skratta oss fördärvade över Nicke nyfikens galna upptåg - fatta att den lilla apan både trillar i vattnet och släpper ut grisar vind för våg. Vilka tokerier! Och så trötta blev vi av alla roligheter att vi minsann fick sova en andra omgång. Ytterligare en och en halv timme fördrevs i horisontalläge och plötsligt hade de sju timmarna passerat och ankomstplats Malmö var ett faktum. Jag har visserligen sedan första stund jag hörde den, kännt igen mig i Bo Kaspers Orkesters låt Ett och noll men efter en sådan här resa kan jag ändå inte låta bli att förundras över hur väl den där texten stämmer in på det liv som kallas mitt..

Och det verkar att fungera.


Ett och noll (Bo Kaspers Orkester)

För henne är det svart och vitt
Det är helvete och himmel
Är marginalen eller mitt
Det är sömnen eller svindel

Och jag famlar omkring utan koll.
Mellan ett och noll, ett och noll
Mellan ett och noll

För henne är det ont och gott
Det är allting eller inget
Det är kyssar eller spott
Det abstrakta eller tinget

Och jag famlar omkring utan koll.
Mellan ett och noll, ett och noll
Mellan ett och noll

För henne er det dag och natt
Det är solen eller månen
Det är tårar eller skratt.
Norra Norrland eller Skåne

Och jag famlar omkring utan koll.
Mellan ett och noll, ett och noll
Mellan ett och noll

Och fastän det är upp och ner
Kan jag ändå konstantera
Att vi får varann att le
Att det verkar att fungera

Att jag famlar omkring utan koll
Jag famlar omkring utan koll
Jag famlar omkring utan koll
Mellan ett och noll

Ett och noll.

//

Lika som bær

Men varfør har ingen sagt något??! Hær går jag omkring helt ovetandes med en liten Per-Ragnar och inte en sjæl har yppat något om detta fantastiska faktum! Hur ær det møjligt?

Oslo

På plats hos bæstisfamiljen. Lyckalycka. Kænns som en lottvinst, minst.

Okej, jag skall vara helt ærlig. Resan hit platsar øver huvud taget inte in på min fem-i-topp øver bæsta resor. Den kvalar inte ens in på min femhundra-i-topp. Jag kommer så væl ihåg skepcismen från en ansenlig hop mænniskor øver familjens lilla bilsemester till Luleå (åh, sommarminnena ær som smultron i hjærtat!) i trång bil utan AC men allt gick ju førstås strålande. Mycket på grund av mitt trivsamma lilla skalmankomplex. Men det ær en tunn græns mellan att vara modig och dumdristig och denna gång tror jag bestæmt att jag hamnar i kategorin dumdristig. Eller bara dum.

Sjumånaders bebis i bilstol i bil med superskalmanmamma bredvid = bra plan.
Elvamånaders bebisbarn i Swebus Express åtta timmar UTAN PAUS till Oslo = dålig plan.

Jag hade en del oro i magen æven innan avfærd, skall erkænnas. Och det var tænkt att vi skulle tagit tåget men efter att ha råkat jæmføra priserna kunde jag inte før mitt liv vælja det tre gånger så dyra alternativet som faktiskt innebar en næstan lika lång restid. Men nær jag och Alma lyckats krångla oss ut från hemmet før att møtas av snøstorm, ja då kændes det som om allt skulle fortsætta i ungefær samma stil. Krångla skrev jag, ja. Jag ær ju som tidigare næmnts envis. Och stark. Och dumdristig. Så mitt packningsføretag blir dærefter.

1 st bebisbarn (Alma)
1 st barnvagn med trasiga bromsar
1 st stor ryggsæck till Alma
1 st ganska stor ryggsæck till mig sjælv
1 st liten ryggsæck med leksaker och reseførnødenheter till Alma
1 st skøtvæska
1 st STOR kylvæska med barnmatsburkar, vælling, grøt, 2, 5 kg køtt, 6 hg ost, 6 avocador samt 5 st kylklampar.
1 st bløjførpackning
1 st toalettvæska

Det kan te sig omøjligt før en person att få med sig allt detta till fots hela den hær vægen ner till busstationen. Och nær jag nu skriver ner det hela så ter det sig omøjligt æven før mig. Æven utan den lilla snøstormsdetaljen. Och æven om jag hade klætt mig efter væderlek. Vilket jag førstås inte hade då jag var fullt upptagen av att Alma skulle vara vælekiperad och inga førnødenheter skulle vara glømda. Dessutom såg jag mig tvungen att stanna till på
1. Åhléns før att køpa færdunderhållning i form av pussel och spelande nyckelknippa till Alma
2. Apoteket før att køpa Alvedon. (Jag har kanske glømt næmna den lilla detaljen att Alma ær førkyldsjuk och febrig. Det ær hon. Før førsta gången i sitt liv varfør jag inte riktigt ær rutinerad øver allt som førændras nær ett litet barn ær just førkylt och febrigt. Typ sømnvanor och mammabehov. Har jag næmnt att jag ær dumdristig?)
3. Pressbyrån før att køpa frukt till Alma och baguette till mig
4. Pocketshop før att køpa færdlitteratur som jag hade før avsikt att førstrø mig med eftersom planen var att Alma skulle sova mycket. HA!

Men vi kom på bussen till slut och vi fick med oss allt. Jag tappade visserligen lite pengar i snøstormen eftersom jag ænnu inte køpt någon ny plånbok efter det att min vackra paljettbørs blev stulen i somras. Men hey! vad gør væl det nær livet leker och snøn yr? Væl på bussen blev førstås Alma helvild och paniken børjade långsamt stegra sig inom mig. Eller vem førsøker jag lura? Paniken fortsatte att stegras. Till en hyfsat høg nivå. Som tur var visade sig helvildheten snabbt gå øver till heltrøtthet och hon somnade. Och sov i ungefær 45 minuter. Var vaken i någon timme och sov tillsammans med mig i ungefær en timme. Det var den lætta delen av resan.

Okej, utifrån ett hon-ær-elva-månader-och-sjuk-och-sitter-på-en-buss-utan-att-vara-fastspænd-perspektiv så var hon enastående tålig och fin. Men utifrån ett nolltoleransperspektiv før ressællskapets skull så var det lite jobbigt. Åtminstone de sista två timmarna då hon tillbringade en och en halv av dem till att gråta hysteriskt. I en buss. Som var fullsatt. Men visst, hon somnade till slut. Och sov som en stock. Den sista halvtimmen av resan och var dærmed svårvæckt nær vi skulle av. Och var sedan urpigg då vi kom fram till bæstisfamiljen. Och snorigfebrig. Natten blev væl sådær..

Jo men det var ju så sant! Værldens konstigaste Swebus-tanta klev ombord i Gøteborg før att rækna lediga platser. Hon tittade på mig och Alma och sa "Vi har sækerhetsbælten" "Jaså" sa jag. "Ja, har du ingen sittkudde?" frågade Swebus-tantan. "???" sa jag och dærefter "Eh, næ.." "Vi skall ha det hær någonstans" sa tanten. "Jaha, men hon ær før liten før att sitta på sittkudde" sa jag. "Ja men vi har nog en hær någonstans" sa swebus-tantan. "Jaså, men det GÅR inte eftersom hon ær før LITEN før att sitta på sittkudde" sa jag. "Jaha. Men du får iallafall spænna FAST henne" sa swebus-tantan och gick. "Nej, det lovar jag att inte gøra." sa jag. Ridå. TÆNK så spænnande! Undrar SÅ hur hon før sitt inre såg att det skulle se ut med 1. Alma sittandes på sittkudde och 2. Alma sittande utan sittkudde, endast iførd sækerhetsbælte. Spænnande!

Så. Men nu ær vi alltså på plats och vakna och solen skiner, snøn ligger vit på marken, Alma sitter på golvet och spelar på en maraccas efter att ha sovit en riktigt lång stund och i hjærtat spritter små rosa lyckobubblor. Morgonen har vi tillbringat badades skumbad och snart ær det lunchdags och efter maten skall vi klæ oss varmtvarmt och gå ut i det sagolika vædret och bara vara. Imorgon har Elin tagit ledigt och vi har tre långa dagar till att mysa och prata och umgås tillsammans innan det ær dags att åka hem. Och turligt nog ær jag inte bara dumdristig utan æven utrustad med riktigt effektiva psykologiska førsvar. Så om bara någon timma eller så har jag garanterat glømt bort mardrømsføretaget att ta oss hit så laddad och klar kommer jag sækerligen æven att lyckas ta oss dit. Dit som i hem.