Mammavokabulär
Det kan nog tänkas bli en bra dag ändå idag - trots energidränaget tidigare. Ute strålar solen och ropar mitt namn! Jag skall nog gå en rejäl runda med Alma och kanske kan jag få med mig någon kompis. Kanske kan vi gå ner till Bo01 och Dockan och fika i vårsolens glans... Jag är bara så förbenat trött idag! Förstår inte varför. Men jag vet att det kommer att kännas bra när jag väl kommer ut, så det är bara att bestämma sig. Men först får Alma sova klart och det kan ta sin lilla tid. Hon ligger i sin fina vagga och snusar. Nej, SÅKLART att hon inte snusar, inte ens en liten portion miniprilla. Sussar gör hon däremot. Eller sover, kort och gott.
Det där med språkbruk är intressant! Jag har helt klart utökat min vokabulär sedan Alma flyttade hit. Förr sa jag ALDRIG "hoppelalla!" när någon råkade snubbla. Det gör jag nu. Och vill bita av mig tungan varje gång! HOPPELALLA?!!! Vad betyder det?!! Vilken vettig trettiotvååring säger en sådan sak med hedern i behåll? Även obestämbara ord som "tuttinuttsnutt" och "bossibossiboss!" trillar ibland ur munnen på mig - till min egen stora fasa. Men hoppelalla är klart värst. För det säger jag inte bara till Alma. Vem som helst går osäker. Andra nya ord i mitt lilla förråd är bäjbikafé och smakportion. Bara ett par exempel - det finns många fler.
Det finns också många saker man inte får säga när man är mamma. Har jag märkt. Speciellt på bäjbikaféet. Där får man till exempel inte säga saker som kan få det att verka som om man inte är världens bästa mamma. Man får till exempel VERKLIGEN inte skämta på sitt barns bekostnad!!! VILKEN vettig mor skulle göra en sådan sak?!!! Man får alltså inte på ett skämtsamt sätt säga att ens barn är lite småtråkigt. Bara som ett exempel alltså. Eller skämtsamt sucka och säga "Åååh, vad VILL du?!" till sitt barn när det ler mot en och jollrar och sedan vända sig mot någon av mammorna och suckande utbrista "hon är SÅ krääävande!" på grov malmötiska. Det får man inte! Man får däremot gullegulla oavbrutet med sitt barn. Och säga "bossibossiboss" och Hoppelalla!
Det där med språkbruk är intressant! Jag har helt klart utökat min vokabulär sedan Alma flyttade hit. Förr sa jag ALDRIG "hoppelalla!" när någon råkade snubbla. Det gör jag nu. Och vill bita av mig tungan varje gång! HOPPELALLA?!!! Vad betyder det?!! Vilken vettig trettiotvååring säger en sådan sak med hedern i behåll? Även obestämbara ord som "tuttinuttsnutt" och "bossibossiboss!" trillar ibland ur munnen på mig - till min egen stora fasa. Men hoppelalla är klart värst. För det säger jag inte bara till Alma. Vem som helst går osäker. Andra nya ord i mitt lilla förråd är bäjbikafé och smakportion. Bara ett par exempel - det finns många fler.
Det finns också många saker man inte får säga när man är mamma. Har jag märkt. Speciellt på bäjbikaféet. Där får man till exempel inte säga saker som kan få det att verka som om man inte är världens bästa mamma. Man får till exempel VERKLIGEN inte skämta på sitt barns bekostnad!!! VILKEN vettig mor skulle göra en sådan sak?!!! Man får alltså inte på ett skämtsamt sätt säga att ens barn är lite småtråkigt. Bara som ett exempel alltså. Eller skämtsamt sucka och säga "Åååh, vad VILL du?!" till sitt barn när det ler mot en och jollrar och sedan vända sig mot någon av mammorna och suckande utbrista "hon är SÅ krääävande!" på grov malmötiska. Det får man inte! Man får däremot gullegulla oavbrutet med sitt barn. Och säga "bossibossiboss" och Hoppelalla!

1 Comments:
Hej min goa rara älsklingssjälis... Jag är jättebra på att skämta om och med mina skolbarn. Vi känner varandra och bara utomstående ser förskräckta ut. Barnen ger igen med samma mynt. Vänta bara tills Alma börjar snacka... Då du... ;-) puss på nosen!
Skicka en kommentar
<< Home