Ett yttepyttigt själsläckage
Käraste Anna undrade i kommentaren på förra inlägget om jag mår bra eftersom jag är så väldans tyst. Vän som hon är, var hon undrande så att jag inte sitter här och är ledsen. Tack ljuvling för din omtanke men jo, det är jag nog.. Jag är ledsen. Men min blogg är ju så färggrann och Josef Frank-glad att det skär sig när jag skall till att bubbla ut trista ord.
Kanske att det känns lite grand som att jag förfular mitt eget cyberrum. Äsch, jag vet inte. Jag har aldrig varit bra på det där med att entra scenen med något annat än cabaretnummer. Det där lät lite tragiskt men det bjuder jag på. Kanske är det så att jag behöver få kaoset på plats för mig själv innan jag reder att portionera ut det utanför mig? Jo, så är det nog. Men lite kan jag läcka. En hel del har fallit på plats under helgen tack vare braprat med S.
Skitsituationen på jobbet är på väg att kulminera och denna röra har upptagit största delen av min vakna tid under alldeles för lång tid. Vissa dagar även den sovande delen. Men förändringens vindar blåser. Jag gör vad jag kan. Tar tjuren vid hornen och sakta men säkert börjar jag känna att min egenkontroll tilltar i styrka.
Förändringens vindar blåser och i sann Saringanda går det från stiltje till storm på bara någon sekund.. Vänta ni bara. Här händer det grejer!!!
Psst.. Tack för utmaningen Isidor och Anna! Ge er till tåls en liten stund så kommer mitt underliga svar..
Kanske att det känns lite grand som att jag förfular mitt eget cyberrum. Äsch, jag vet inte. Jag har aldrig varit bra på det där med att entra scenen med något annat än cabaretnummer. Det där lät lite tragiskt men det bjuder jag på. Kanske är det så att jag behöver få kaoset på plats för mig själv innan jag reder att portionera ut det utanför mig? Jo, så är det nog. Men lite kan jag läcka. En hel del har fallit på plats under helgen tack vare braprat med S.
Skitsituationen på jobbet är på väg att kulminera och denna röra har upptagit största delen av min vakna tid under alldeles för lång tid. Vissa dagar även den sovande delen. Men förändringens vindar blåser. Jag gör vad jag kan. Tar tjuren vid hornen och sakta men säkert börjar jag känna att min egenkontroll tilltar i styrka.
Förändringens vindar blåser och i sann Saringanda går det från stiltje till storm på bara någon sekund.. Vänta ni bara. Här händer det grejer!!!
Psst.. Tack för utmaningen Isidor och Anna! Ge er till tåls en liten stund så kommer mitt underliga svar..
posted by Saring at 1:41 em
6 Comments:
Fint med en uppdatering. Även jag har undrat (men tycks vara latare än Anna med att få undran ur mig..)
Trist om du känner att du inte vill skriva då du är ledsen. "förfular ditt eget cyberrum". Nämeen Saring raring, jag tror vi alla gärna läser om allting med dig, glatt och ledset! Fast gladare är ju jag om du inte är ledsen. Men sånt hör ju till. Har vi märkt.
Skit med jobb-bekymmer. Förändringens vindar låter dock hoppingivande!
Kanske är det så att du behöver försökta portionera ut det till andra för att reda ut kaoset för dig själv? Det är inte så ovanligt att man förstår saker och bringar ordning i sina tankar bara av att försöak förklara vad man menar för någon annan. En blogg är en förvånansvärt bra lyssnare...
du väljer såklart helt själv vad du skriver i din blogg. den är ju de facto din.
men känn inget tvång från läsekretsen (eller iaf moi) att vara rolig jämt, du är ju en hel människa och hela människor upplever hela känslospektrat.
skickar en rejäl grabbnäve uppmuntran, ett par skålpund våryra och sist, men inte minst, en liten ros av marsipan!
Heja Saring! Vi väntar på stormen.
Mailar lite...
& förresten har jag en bön om inspiration på min blogg, hilfe plis?
Skicka en kommentar
<< Home