Oinspirerad svackvaro

Tyvärr är det inte mycket som åstadkoms i bloggväg för min del för närvarande. Som ni förstås har märkt. Ni förstår, jag letar alltjämt riktning och något ihopbryt blev det aldrig i helgen så jag är fortsatt liksom en stoppad, orolig känslokorv. Dessutom rör den värsta ångesklumpen i magen mitt arbete. Myteriet är nära och jag undrar vilken roll jag skall ha och ta i detta.

Att tycka om en person som människa samtidigt som man ser att vederbörande är fullkomligt ute och cyklar vad gäller det uppdrag hon har satts att sköta - det är inte lätt. Och eftersom hon väldigt sällan är på plats och när hon är det är dörren stängd eller hon är på väg till något möte utanför verksamheten, ges heller inte tillfälle att prata i lugn och ro om detta svåra som jag ser. Att jag ser att allt faktiskt är på väg att rasa. Och att jag inte vet hur vi skall lösa det. Att hon flyr när hon borde vara den som håller ihop. Att jag är bekymrad och rädd för hur själva myteriet, som hon på många vis själv är ansvarig för, kommer att göra henne ledsenledsen och förmodligen vara spiken i kistan på hennes mandat att styra denna skuta. Skittufft.

Och så en sjuk liten Alma på detta. Första dignosen är nu ett faktum - verkligen inget allvarligt (en intensiv variant av femte sjukan) men hon är ledsen och febrig och ynklig och jag avskyr att inte få vara där hos henne med kramar och ompyssling. Det känns helt och fullkomligt onaturligt för mig att vara på jobbet när hon inte är frisk, även om hennes fantastiske far gör allt och mer därtill för att hon skall ha det bra. JAG vill vara hemma OCKSÅ! Så att vi kan ligga där i sängen tillsammans som den finaste, snorigaste lilla pyjamasfamilj och turas om att pussa henne på febermagen och säga jag älskar dig så att hon svarar oss med samma ömma tonfall Kalläkälläää.

ONATURLIGT!

Men igår när jag kom hem, fullkomligt trött och slut efter att ha hållit i en fyra timmar lång konflikthantering, möttes jag av den mest fantastiska syn. Två stycken, till tänderna uppklädda ganska snoriga människor som stod beredda, leende med kramar och pussar. Och så S ord som var som ljummen honung i mitt hjärta Ja när vi nu inte hade råd med blommor fick vi ju klä oss fina till din ära på din dag! Mina vackraste blommor! Och så godaste lyxfärssåsen och tända ljus i hela lägenheten. Och pussar i soffan. Mitt livs finaste allahjärtansdag. Helt utan presenter och kommers.

Nu skall jag jobba långdag med rapportskrivning på en ärvd kartläggning. Föga inspirerande men med tydlig deadline imorgon bitti kl 09.00. Så nu skall här analyseras och dokumenteras. Jag hoppas snart att mitt sinne blir ljust och soligt.

Må så gott!