Fethusträskets olika nivåer

Jag bara väntade på det! Har liksom undrat och fundrat över nääär jag skulle halka dit. I husträsket alltså. Det är ju allmänt känt att alla som får barn plötsligt och intensivt får en uppenbarelse som säger att det enda rätta är att leva husliv. Barn som växer upp i hus - helst på landet, är lyckliga barn och barn som växer upp i lägenhet - helst i stan, är olyckliga och blir som grådaskiga vuxna garanterat såväl empatistörda som överkonsumenter av diverse illegala substanser. Medan landshusbarnen får rosor på kinden och solsken i blick och kanske tillochmed växer upp och blir styrelsemedlemmar i den lokala idrottsföreningen om allt vill sig väl. Ja, jag raljerar. Men. Det alltså allmänt känt att husträsket hör av sig mer eller mindre omgående i samband med barnets/barnens ankomst och ingen går säker! Nej, det sägs locka den mest asfaltsberoende storstadsjeppen i fördärvet med envisa löften om evig lycka och Fanny-och-Alexander-gnistrande familjejular.

Så jag har väntat och väntat. Men inget träsk har pocklockat mig det minsta. Jag har mest tyckt att det verkar väldans besvärligt och dyrt och mycket att laga och inte en endaste liten fastighetsskötare som man kan ringa så att han eller hon kommer och fixar den trasiga tvättmaskinen, finns i det där jämrans träsket. Så huslängtan och trädgårdsträngtan har bara inte velat infinna sig. Men nu är jag på G minsann! Nu är jag laddad! Nu har det börjat puttra och sjuda i min hjärna och minsann om jag inte har börjat se den där sagolika julgranen framför mig med en rödkindad liten Alma dansandes runtrunt tillsammans med sina lika rödkindade och hemskt lyckliga kusiner. Och kakelugnen är tänd förstås. Liksom den öppna spisen i biblioteket - för ja, vi har ett bibliotek med öppen spis i vårt hus. Och så PANG! är det sommar och Alma leker i sin fininredda lekstuga som ju förstås är en miniatyr av vårt stora pampiga gulputsade hus med vita knutar. Fast lekstugan är av trä. Någon måtta får det vara.

Så jag är i träsket nu. Fethusträsket. Och saken är att här är riktigt trivsamt, så länge jag lyckas mota bort verkligheten vill säga. Reality checks har aldrig varit min stora grej. S däremot, trivs mycket bättre i verkligheten och jag har verkligenverkligen försööökt att spendera tid där men det är inte alls lika trivsamt som i fethusträskets lock-lounge. Det är alltså i lock-loungen man hamnar först - innan man har beställt besiktning eller pratat med banken, än mindre skrivit på papper. Ja, faktiskt innan man ens har sett huset. För det måste man ju göra i verkligheten. Och jag trivs nu mer med att flytta in på riktigt, fast på Hemnet. För där finns liksom ingen fuktskadad källare och inga söndriga vitvaror. Inte heller behöver man pendla 10 mil om dagen eller beställa provtryckning av skorstenar som visar sig rasa in.

Och nu är det tyvärr så att jag nåtts av insikten att lock-loungen bara är själva ytskiktet på träsket. Här finns nivåer som inte alls är lika attraktiva. Det finns de avdelningar som skriker mycketmycket högre än fethusträskets lock-lounge.. Det är dags att sjunka lääängre ner i träsket - verkligen. Sjunka långtlångt ner till husträskets verklighetsvåning, för den finns. Är man i träsket så är man - upp kommer man näppeligen. Och verklighetsvåningen är överhuvudtaget inte alls lika trivsam som själva inkörsporten - loungen. På verklighetsvåningen bor nämligen mr Ångest. Och madame Motstånd. Och den värsta av alla: Mr Tänk-om-allt-går-åt-helvete. Han är verkligen skittråkig att ha att göra med. En riktig party-trasher.

Men till imorgon klockan 16.40 kommer jag att befinna mig i fethusträskets lock-lounge och fördriva min tid med att måla lite lättsamt (här ingår även att iförd klädsamma sötslarviga snickarbyxor, lekfullt dutta färg i ansiktet på en skrattande superförälskad S), köpa möbler, lära mig allt som finns att lära om hur man gör en ful trädgård fin med enkla medel och minimal budget samt inreda den där lilla lekstugan. Efter allt jobb är jag välförtjänt av ett bubbelbad med efterföljande brasmys i mitt alldeles nymålade bibliotek. Var jag sitter? I min splajans nya jättepaddan. Förstås.

Återkommer när jag landat på verklighetsvåningen..