Frigörelse
Helt konstigt. S har åkt iväg till Maschta för att hälsa på sin mor och far. OCH HAN HAR TAGIT VÅR DOTTER MED SIG!!! Går det an?! Nä, jag skojar bara. Förstås att det går an. Det går an av bara tusan.
Det är helt enkelt alldeles fantastiskt magiskt och alldeles alldeles underbart att han känner sig så trygg och självklar i rollen att han bara drar iväg. I bil Malmö-Maschta med Almaunder i bilbarnstolen och en körplan i skallen. Äntligen! Som jag har tjatat! Men nu börjar hans hemmavaro i kombination med min bortavaro ge effekter på familjemönstret. Häromkvällen valde Alma bort mig. Till förmån för S. Hon skakade på huvudet, sa bestämt nä! och slingrade sig om halsen på sin alldeles gladpaffa pappa. Och själv blev jag bara tokglad ända in i hjärteroten över att se hans njutning i stunden. Äntligen! ÄNTLIGEN kan vi få lite jämställdhet i den häringa familjen! Jippie.
Vasa? Hur det känns att vara en mol allena och frikopplad Almamamma i fyra dagar framöver? Alldeles tomkonstigt förstås. Tomkonstigt och saknigt och frustrerande fritt. Och säkert jääääättenyttigt. Jag har hursomhelst bestämt mig för att verkligen göra sådant som jag annars inte kan så lätt. Gå på bio till exempel. Och sova länge. Och överhuvudtaget göra det som JAG känner för. Oj. Så spännande!
Det är helt enkelt alldeles fantastiskt magiskt och alldeles alldeles underbart att han känner sig så trygg och självklar i rollen att han bara drar iväg. I bil Malmö-Maschta med Almaunder i bilbarnstolen och en körplan i skallen. Äntligen! Som jag har tjatat! Men nu börjar hans hemmavaro i kombination med min bortavaro ge effekter på familjemönstret. Häromkvällen valde Alma bort mig. Till förmån för S. Hon skakade på huvudet, sa bestämt nä! och slingrade sig om halsen på sin alldeles gladpaffa pappa. Och själv blev jag bara tokglad ända in i hjärteroten över att se hans njutning i stunden. Äntligen! ÄNTLIGEN kan vi få lite jämställdhet i den häringa familjen! Jippie.
Vasa? Hur det känns att vara en mol allena och frikopplad Almamamma i fyra dagar framöver? Alldeles tomkonstigt förstås. Tomkonstigt och saknigt och frustrerande fritt. Och säkert jääääättenyttigt. Jag har hursomhelst bestämt mig för att verkligen göra sådant som jag annars inte kan så lätt. Gå på bio till exempel. Och sova länge. Och överhuvudtaget göra det som JAG känner för. Oj. Så spännande!
posted by Saring at 7:38 em
8 Comments:
Åh! Vad häftigt! Både för dig och för S och Alma. Vi är nu i stadiet att Q börjar bli mammig vilket vi ser som ett viktigt steg, eftersom han det bara är fyra månader sedan mammabytet. Nästa steg är att han ska bli pappig.
Kul att det är fler som vågar ta det stora steget att flytta till Fjollträsk som min man pistvaktsdiggaren kallar vår nya hemstad!
/Helga
visst är det lustigt att man i första hand reflekterar över saknaden efter sitt barn.
möjligen möjligen kan man i 237e hand fundera ett slag över huruvida man kommer att sakna den äkta hälften.
haha! Jo K, jag reflekterad över detta medan jag skrev inlägget. Men S har jag ju haft i femton år och är van vid att vi är ifrån varandra ibland.. Jag är mycket mer nyförälskad i Almis och då blir saknaden så väldans mycket mer intensiv. Men kärleken för dem är lika obeskrivligt stor :o)
Trevlig helg!
..och Helga; "Stora steget" var verkligen på pricken! Nu återstår bara att få det de där toppjobben som skall betala hyran i vår nya lya. Fjollträsk, here we come!
Spännande! Hoppas du kan njuta av din egentid och inte längta såå mycket efter Alma! :)
eller jo, längta förstås men..ja, du vet säkert vad jag menar. Hängde bara upp mig på mitt förra inlägg.
Njut i alla fall! :)
Jag lovar att göra mitt bästa ;o) Igår somnade jag med näsan i hennes lilla pyjamaströja..
Åhhh vad härligt att få vara själv!
Och åhhh vad man saknar dem. Mest barnet/-n, men även respektiven. Knasigt. Hur mycket man än vill vara själv och få vara ifred från sina barn, så saknar man dem så man kan bli tokig.
Berätta sen hur det var när hon kom hem och var suuupergnällig (om hon nu var det).
Kramar
Fru W
Vad härligt och vad hemskt!
Jag undrar så smått när jag ska bli normal igen. Det vill säga kunna vara ifrån Fröken några timmar utan att längta som en galning efter henne. Det känns helt omöjligt att ens gå på bio... Och samtidigt, vad skönt med lite frihet. Hoppas att bion var bra!
Skicka en kommentar
<< Home