Tips från coachen

Känner du dig oinspirerad? Tycker du att allt är lite för enkelt? Har du kört fast i gamla gängor? Har du tappat arbetsglädjen? Är du trött på gamla stelnade roller, invecklade relationer och förljugen trivselstämning på fikarasten? Undrar du över om det inte finns något annat därute; något bättre?

SÄG UPP DIG!

Ja. Säg upp dig! Kasta dig ut utan livlina och hoppas på att det börjar växa ut vingar i fallet! Och skrik lite under tiden YIIIIIIIIIIIIIIIIIIHAAAAAAAAAAAA!!!!! Som en psykotisk cowboy på syra. Jag har testat och det är en klar hit.

För två år sedan började S prata om att eventuellt söka tjänst i Stockholm, förlåt Isidor, Tjockhult när hans företag planerar att öppna upp ett svenskt huvudkontor där. Självklart! sa jag. Klart att du skall satsa! Det kan vara kul med förändring! Säg bara till. Så plötsligt en dag, sisådär två år senare säger S något i stil med Nu har de snart byggt klart huset och huvudkontoret planeras att öppna i september. Kanske skulle vi flytta dit? Jag saknar att umgås med våra vänner som har barn. De orden räckte för mig.

Så i vanlig ordning satte jag fart och började fixa och trixa och driva och dona för att orden skulle bli till verklighet. Jag satte in lite, eller jag menar en enorm mängd lägenhetsannonser. Trots att det faktiska läget var på en nivå av "omutifallatt det nu skulle bli så att S fick det där jobbet så skulle det ju inte bli aktuellt med flytt förrän till hösten". Men det vet man ju hur bostadmarknaden i Stockholm ser ut! Så det är bäst att hålla alla dörrar öppna tänkte jag och skrev bytesannons efter bytesannons. Annonser som jag surfade på och mailväxlade med och skickade än den ena och än den andra till S. Jag bollade och bollade så till slut tyckte S att det började bli lite besvärande. Har du redan flyttat eller? Vi VET ju inte ens om vi SKA flytta!!

Och det var där någonstans som jag fick mitt lilla psykbryt minor: I TVÅ ÅR HAR JAG LEVT MED OMUTIFALLATTVIFLYTTARTILLSTOCKHOLM OCH NU VILL JAG FANIMEJ ATT VI BESTÄMMER OSS SÅ JAG VET HUR MYCKET ENERGI JAG SKALL LÄGGA NER PÅ ATT DET SKALL ORDNA SIG PRAKTISKT!!! Och tillslut gick mitt budskap fram. Budskapet att det fan inte handlar om man får jobb eller inte. Budskapet att om vi vill flytta till Stockholm så bestämmer vi oss för att flytta till Stockholm och då kommer vi också se till att vi får jobb i Stockholm. Och bostad i Stockholm. Och någon jävla form av barnomsorg. I Stockholm. Punkt. Det är VI som bestämmer. Inget företag i världen kan bestämma över mitt liv. VI väljer. Ingen annan. Så då tummade vi. Då tummade vi på att flytta till Stockholm och det räckte för mig.

Två dagar senare hade jag tackat ja till en 4,5:a från 1939 på Gärdet. Med badkar och balkong, ett förstahandskontrakt utan svarta pengar inblandade. Ett triangelbyte som en skänk från ovan. Med trevligt och pålitligt folk! Idag har alla inblandade sagt JAAAAAAAA till respektive lägenhet, hyresvärdarna har sagt ok under förutsättning att inga betalningsanmärkningar finns i vägen och det ser ljust ut. Väldigt ljust. Detta har jag sett till. S, däremot var lite skeptisk först. Han hade nämligen hört av sin bror att Gärdet var "lite av ett industriområde". Jag vet. Han är galen. Idag har S backat på den punkten och förstår att vara förbannat ödmjuk om det visar sig att detta går igenom. För det är nästan för bra för att vara sant.

I slutet av förra veckan fick S veta av sitt jobb att allt går hans väg men att ingenting är säkert förrän chefsposten är tillsatt och papprena är skrivna. Det är ju chefen som anställer men huvudkontoret har haft med S i beräkningarna sedan planerna var i sin linda. Det ter sig dessutom som om S:s nuvarande chef vet vem Stockholmschefen blir, det är en "kompis" till honom och han har redan lovat att han skall skriva ett rekommendationsbrev. I min värld finns det inte på kartan att det inte kommer att ordna sig. Överenskommelsen med övriga i triangelbytet säger att vi flyttar till Stockholm senast den 1/7 och då det är svårt att pendla mellan Stockholm och Helsingborg så körde jag lite huvudräkning och såg att här måste jag visst säga upp mig innan den 1/4. Så det gjorde jag igår. Jag sa upp mig. Utan jobb för vare sig S eller mig. Utan påskrivet bostadskontrakt.

Men med det enda som verkligenverkligen betyder något närmast hjärtat. En fast övertygelse om att allt ordnar sig och att vi gör helt rätt. Helthelt rätt.

Jag är så fri. Så fri. Frifri.