Gott om lugn är det ont om..
Fiiiiiii för i hundan vilken stress jag har. BLÄÄÄSTRESS!!! Jag får till och med hålla mig undan kaffet i möjligaste mån för att undvika konstant hjärtklappning.
Nästa fredag lämnar S lägenhetsnycklar och pengar till städfirman som skall flyttstäda lägenheten på söndagen. Samma fredag skall allt således vara packat och vi kör upp till Halmstad för att hämta lastbilen på 22 kubik. Jag och Alma stannar kvar i Harplinge hos mina föräldrar och S åker tillbaks till Malmö och lastar in alla möbler och kartonger med hjälp av en handfull vänner på lördag förmiddag. Därefter åker S upp till Harplinge, sover en natt varpå han och min far kör vidare till Stockholm tidigt på söndag morgon. Väl uppe i La Stada flyttar de in alla pryttlar och pinaler med hjälp av en handfull Stockholmsvänner i en uppskattningsvis halvfärdigt renoverad lägenhet och min far återvänder samma dag till Halmstad/Harplinge med lastbilen.
Måndag, tisdag och onsdag kommande vecka pendlar jag till jobbet med bil från Harplinge och Alma är under tiden hemma hos Moffaaah och lever livets glada dagar. Måndag kväll kör jag till Malmö för att ha gemensam besiktning i den av firman flyttstädade lägenheten och därefter är det tänkt att vi i byteskedjan skall fira en lyckad deal med lite mat på restaurang. Onsdag är mitt livs sistsista dag på det jobb som jag varit så engagerad i de senaste 6,5 åren och efter avslut hämtar jag upp Alma i Harplinge och kör direkt till solsyster i Jönköpingstrakten. Där sover vi en natt och beger oss tidigt torsdag morgon till vårt nya hem. Jag räknar med att vara framme vid elvatiden och klockan 12.45 kommer så en flygtaxi och hämtar upp mig för att jag skall komma i tid till flyget som tar mig till Norge där jag skall träffa utbildningskonsulter och kursdeltagare i det utbildningsprogram som jag bland annat kommer att vara ansvarig för. Detta sker som tur är tillsammans med min nya chef, vilket uppskattas.. På fredag eftermiddag åker vi hem till Stockholm för att fira vår första helg i den stora staden som skall bli vår. Och efter helgen börjar jag mitt nya jobb på riktigt.
Någon som tycker att det verkar tight?
Äsch, jag har fyra veckors semester i juli att se fram emot. De får jag väl använda till att försöka fatta vad som har hänt..
Ja, just det! Så har jag ju hela avslutningsbiten med nuvarande jobbet också. Avsluta påbörjade uppdrag och följa upp tappade trådar (ett gäng..) samt få koll på avtalsläget och uppdatera mina skräckslagna kollegor på alla uppdrag som förväntas bli utförda under hösten. av någon annan än mig, d v s någon av dem. Detta sker på måndag och jag längtar inte. Inte alls.
Men snart är den biten överstökad och då följer nästa stressmoment. Att försöka få ihop heltids manaaascherjobb med mammeri och partnerskap med bibehållen livstillfredsställelse och glädje. Det var jag som sa det: "Jag behöver nya utmaningar, allt är för enkelt"
Där fick jag så jag teg.
Nästa fredag lämnar S lägenhetsnycklar och pengar till städfirman som skall flyttstäda lägenheten på söndagen. Samma fredag skall allt således vara packat och vi kör upp till Halmstad för att hämta lastbilen på 22 kubik. Jag och Alma stannar kvar i Harplinge hos mina föräldrar och S åker tillbaks till Malmö och lastar in alla möbler och kartonger med hjälp av en handfull vänner på lördag förmiddag. Därefter åker S upp till Harplinge, sover en natt varpå han och min far kör vidare till Stockholm tidigt på söndag morgon. Väl uppe i La Stada flyttar de in alla pryttlar och pinaler med hjälp av en handfull Stockholmsvänner i en uppskattningsvis halvfärdigt renoverad lägenhet och min far återvänder samma dag till Halmstad/Harplinge med lastbilen.
Måndag, tisdag och onsdag kommande vecka pendlar jag till jobbet med bil från Harplinge och Alma är under tiden hemma hos Moffaaah och lever livets glada dagar. Måndag kväll kör jag till Malmö för att ha gemensam besiktning i den av firman flyttstädade lägenheten och därefter är det tänkt att vi i byteskedjan skall fira en lyckad deal med lite mat på restaurang. Onsdag är mitt livs sistsista dag på det jobb som jag varit så engagerad i de senaste 6,5 åren och efter avslut hämtar jag upp Alma i Harplinge och kör direkt till solsyster i Jönköpingstrakten. Där sover vi en natt och beger oss tidigt torsdag morgon till vårt nya hem. Jag räknar med att vara framme vid elvatiden och klockan 12.45 kommer så en flygtaxi och hämtar upp mig för att jag skall komma i tid till flyget som tar mig till Norge där jag skall träffa utbildningskonsulter och kursdeltagare i det utbildningsprogram som jag bland annat kommer att vara ansvarig för. Detta sker som tur är tillsammans med min nya chef, vilket uppskattas.. På fredag eftermiddag åker vi hem till Stockholm för att fira vår första helg i den stora staden som skall bli vår. Och efter helgen börjar jag mitt nya jobb på riktigt.
Någon som tycker att det verkar tight?
Äsch, jag har fyra veckors semester i juli att se fram emot. De får jag väl använda till att försöka fatta vad som har hänt..
Ja, just det! Så har jag ju hela avslutningsbiten med nuvarande jobbet också. Avsluta påbörjade uppdrag och följa upp tappade trådar (ett gäng..) samt få koll på avtalsläget och uppdatera mina skräckslagna kollegor på alla uppdrag som förväntas bli utförda under hösten. av någon annan än mig, d v s någon av dem. Detta sker på måndag och jag längtar inte. Inte alls.
Men snart är den biten överstökad och då följer nästa stressmoment. Att försöka få ihop heltids manaaascherjobb med mammeri och partnerskap med bibehållen livstillfredsställelse och glädje. Det var jag som sa det: "Jag behöver nya utmaningar, allt är för enkelt"
Där fick jag så jag teg.
posted by Saring at 1:55 em
8 Comments:
Oj, hektiskt värre. Jag förstår att du är stressad. Mitt knep i liknande situationer är att gå igenom allt som ska göras en gång och sedan försöka ge tusan i att älta alltihop hundra gånger i hjärnan innan det har hänt för det är nästan hälften av det som är jobbigt, att tänka på alltihop.
PS. Tack för kofttipset! :)
Det kommer att gå strålande. Det ser illa ut nu, men innan du hinner säga "Jag hinner inte!!!" kommer det att vara över, och du kommer att leva ett väl avvägt liv fyllt av allt bra. Sådeså!
Du klarar det.
Det är en lag; ju mer man har att göra, desto mer hinner man.
Om man är ledig kan det vara svårt att ens orka/hinna pallra sig iväg till posten, men om man är stressad hinner man ALLT.
Tilläggas bör dock att jag aldrig varit stressad+småbarnsförälder+nyin/utflyttad på samma gång...
en att göra-lista där var tredje punkt är "andas" brukar vara min räddning i dylika lägen.
stor kram, saring, du kommer fixa även detta med flying colors!
Annars kan man göra en mycket detaljerad Att-Göra-lista, stoppa den i en mapp. Märka den, "Att göra. ", och sedan, efter extra överväganden, märka den "Bråttom!" med stora bokstäver. Sedan kan man ta hela mappen och kasta den, och se hur all stress och allt man borde göra bara upphör att existera.
Så gör jag aldrig. Men jag skulle vilja!
Tiden tills du sitter med en stor kall, i en bekväm (ny) stol och tittar in genom (det nya) gallret på de små Luddfotingarna i Förorten, när ni, i lugn och ro, hälsar på, kommer bara att rassla till och du kommer att se tillbaka på det här och vara nöjd.
Glöm bara inte att fotografiskt dokumentera ditt kaos.
Vi har ju fan ingen kamera!!!
(Notera min lätt aggressiva ton och kanske att man även kan tolka in ett visst mått av desperation i det där utfallet. Allt detta som en ganska precis exakt korrekt känslolägesbild av.. ja just det, mitt KAOS)
Ingen kamera? Hurdå, menar du? Ska jag stoppa en gammal analog kompaktis i ett paket och skicka till dig? Vi har några över...
Skicka en kommentar
<< Home