Lite drömmerier

Hursomhelst. En trivsam sak att fördriva tiden med är ju att dagdrömma om den nya bostaden! Jag har hittills lyckats åstadkomma en riktigt finfrodig balkong, även om själva möbleringsklurigheten inte riktigt är löst än. Balkongen är inte jättestor men det går att ha två stolar och ett litet bord där och ändå få plats med lite blomster- och tomatodlingar. Samtidigt skulle jag vilja kunna veckla ut bordet så att man kan sitta fyra och äta där, för det bör man kunna få plats med om man väljer nätta möbler och en person agerar serveringspersonal. Samtidigt måste möblerna vara bekväma så att man kan sitta där länge. Å andra sidan är ju Alma ett väldigt tydligt och aktivt inslag i vår familjebild, vilket innebär att det där kravet om bekvämlighet inte är särskilt nödvändigt. Vi kommer inte att sitta länge på våra balkongmöbler, alltså bör det räcka att de är nätta. Så var det löst!


Mitt allra mest aktuella inredningsprojekt är annars vårt blivande dressing room. Den lilla jungfrukammaren kommer att bli ett fullkomligt perfekt sådant! Jag vet vart vi skall ha klädförvaringen och var den vackra helkroppsspegeln med ram i något vackert finslipat mörkt träslag skall hänga. Och det trivsammaste av allt är den vackra Josef Frank-pallen som skall stå i ena hörnet. Jag måste ju ha en mjuk pall att vila stussen på då jag klär på mig de alldeles fantastiskt högkvalitativa strumpbyxorna inhandlade på biblioteksgatan. Förstås.

Men jag tror mer på tyget Terazzo (nederst) än Manhattan. Det är ett litet rum som kommer att vara väldigt avskalat med vita väggar och fiskbensparkett i ek och då behövs det lite mer färg tycker jag. Det går att få tag i en Frankpall i gott skick på auktion för 3000:- och om jag får drömjobbet kommer vi att ha råd för första gången i vårt liv. Vi kommer att ha råd. Punkt. En svindlande tanke. En annan sak som behövs när man pratar dressing room är just någonting att dressa sig med i själva roomet. Och det är inte en liten parentes i mitt fall. Jag har helt enkelt inte många kläder värda att hängas upp i ett slikt rum. Det funkar liksom dåligt med håliga randiga PoP-tröjor och lagade jeans. Det finns väl ett par klänningar i dagsläget som jag skulle kunna hänga där. Ja, två stycken alltså. Ett par. Och sedan inget mer. Det krävs således en mycket god lön och betydligt mindre fett kring midjan för en klädinvestering att matcha mitt urtjusiga rum. Så jag filar på en plan.

Det här är så roligt, så roligt! Besiktningen gick jättebra och förutom att vi skrev på själva kontraktet fick vi beslutat att hyresvärden står för totalrenovering av lägenheten; slipning av alla golv (fiskbensparkett i hela lägenheten med undantag av hallgolvet som består av granitplattor och köksgolvet som är en ganska småtrist men ändå okej linoleummatta i duvblått.), målning av samtliga innerfönster och snickerier samt väggar och tak. Det kommer att bli så fint! De kommer även att slipa bänkskivorna i köket även om de inte gör om arbetsköket till ett stort kök som vi allraallra helst hade önskat. Men då hade det varit för bra. Och det finns ändå en viss charm i att ha den ursprungliga funkisplanen bevarad. Och köket är ändå fräscht då det mesta gjordes om vid stambytet -97.

Så när allt kommer till kritan är det så här: Om jag skulle göra en lista över alla fullkomligt magiskfantastiska saker som finns i mitt liv blir till och med det fruktansvärda i att ha drabbats av ett blödande x till en sorglig men ganska blek parentes. Det är faktiskt så. Så rik känner jag mig. Allt från en fantastisk familj, underbara näravänner och finfolk och bästa S med Almaunder till ofattbart bostadsflyt och kanske tillochmed jobbframgång om allt vill sig väl. Och fullkomligt underbara bloggläsare och cybervänner, inte att förglömma eller förringa! Så då är det lätt att vara optimist. Det är enkelt att se positivt på livet. Att fokusera på det positiva och glada istället för på det negativa och ledsna.

Jag lever. Och vilket liv sen.