En mammerierfarenhet rikare..

Natten som gick:

Låg igår kväll i sängen och förberedde dagens heldagsuppdrag i form av arbetslagsutveckling med ganska hopplös personalgrupp (detta är min blogg så det går minsann bra att vara fullkomligt okonstruktiv och frank). Sviterna av maginfluensan var om sanningen skall fram inte helt borta, utan att gå in på detaljer, men jag tänkte att jag nog orkar genomföra dagen. Väldigt knivigt att ställa in en heldag sådär med kort varsel. Hursomhelst. Hade liksom kommit över den största motviljan över att träffa gänget igen och började se möjligheter. Just när jag var inne i bästa flytet med att skissa på tidsplan för dagen D, det vill säga idag, hörde jag ljudet av små förvirrade fötter. De liksom tassade av och an på ett högst märkbart ostrukturerat vis. Sedan ett lite undrande gnällgnäll? och så SPLOSCH!

Just det. Ljudet av en rejäl spya som träffade trägolvet. Och så en gäll räddgråt ackompanjerat av ljudet av storastora fötter och sedan till det en ganska mörk räddröst Saaaaring?! Vid det laget stod jag förstås redan där. I rummet. Tog det lilla nedkräkta barnet och ställde mig i duschen med henne. Medan S tog tag i det förtjusande uppdraget golvtorkning. Sedan följde natten. Natten med, utan överdrift, fjorton kräktorkningar och älskadebarntröstningar varvat med några egna toalettbesök. Lägg därtill S torrhosta och min panikartade oro över att han också snart skulle börja spy samt väl tilltagna snarkningar. Nej, jag har inte sovit inatt.

Och plötsligt var liksom det där superduperviktiga jobbuppdraget inte så viktigt. Inte alls, faktiskt. Utan att tveka valde jag istället att torka kräk en hel natt. S skall inte behöva bli sjuk, för det är stora saker i görningen för honom. Vi skall åka upp till Stockholm imorgon. S med tidigt arlatåg och jag med sent kvällsflyg. S skall träffa sin nya chef för första gången imorgon och diskutera anställningen med allt vad det innebär och själv skall jag på kurs på torsdag. Från onsdag till fredag var det tänkt att vi skulle bo hos våra vänner som flyttat upp från Malmö och äntligen få njuta av deras lilla bäbis. På fredag har jag tagit ledigt för att vi förhoppningsvis skall kunna vara med på lägenhetsbesiktning och skriva kontrakt och helgen är tänkt att tillbringas på Värmdö hos S bror. Så någon magsjuka har vi verkligen inte tid med. Eftersom jag själv redan drabbats kändes det rimligast att jag tog natten. Det känns fortfarande rätt men väldigt trött. Och illamående. Jag hoppashoppashoppas att S inte blir sjuk. Det skulle vara förfärligt tråkigt om han och Alma inte kan åka. Men hur som helst lär det inte bli något bäbismys hos vännerna.. Vi får nog istället bo in oss på nedervåningen hos S bror. Där kan vi rumstera som ett litet halvkräkigt isolat. Eller också får vi strunta i allt. Får väl se.

Fast en bra sak kom ut av dagen. Chefen för personalgruppen som jag skulle utveckla idag är så på banan att hon fixar dagen på egen hand. Med utförliga intstruktioner från mig. Och hon har redan ringt och sagt att det går fint och att jag kan ta det lugnt idag och samla krafter. Hon blev väldigt paffglad när jag sa Ja, du E, det är inte många arbetsledare som jag kan bli magsjuk inför utan att det blir pannkaka av uppdraget. Skönt att veta att du fixar det själv!

Så allt ordnar sig nog.

Ps. Nu ringde lägenhetsinnehavaren i Sthlm och meddelade att allt är grönt för besiktning och kontraktrskriving på fredag!!! DET MÅSTE ORDNA SIG!!!