Anemisk paschmenisk!

Jag och lilla familjen har gått på stan idag för att hitta något snajsigt att stassa upp mig i till torsdagens slutgörande intervjurunda i La Stada. På frågan hur jag mår svarar jag tveklöst jag mår bra, men jag är lite trött. Så går vi då där på fingallerian och letar snajs när min ståtliga Doktor Darling kommer uppsmygande till mig och ger mig en sådan där riktigt underbar långkram med halssnoos. Men så tittar han på mig med sin doktorsblick, rynkar pannan lite och säger Du ser lite blek ut, nästan anemisk. Varpå jag ju svarar jag mår bra, men jag är lite trött. Vips! drar han ner mina nedre ögonlock eller vad tusan de heter och säger Men du ÄR ju anemisk. Konstigt att du inte mår skit! Varför mår du inte skit? Jag försöker förklara att det har med inställning att göra men han nöjer sig inte riktigt med det utan jag får lova honom att låta kollegan på jobbet ta ett blodvärde på mig på onsdag. Det är fubbigt att de där doktorerna har sådana där snabba fulknep som liksom kan leda till blixtdiagnostisering mitt i fingallerian.

Anemisk paschmenisk, jag är lite trött bara! Jag kan på min höjd gå med på att vara antydan till armenisk. På min höjd! Jag frågade Doktor Darling om han av en händelse hade ett par påsar blod i doktorsväskan för i sådant fall är jag inte den som är den. Men så bra var det ju förstås inte utan tydligen räcker det att viiila. Jag avskyr att vila! Vila är ett skittråkigt ord och en fullkomligt dödstrist sysselsättning. Viiila. Blääääää!

Och bara just precis för att han sa det där så har jag plötsligt blivit jättejättetrött och svag och sjuklig. Och jag vet med mig att skitvila är exaktprecis vad jag behöver. Tips på sätt att trivselvila tages tacksamt emot.