Alldeles förtjusande morgonpigg...

Alarmet ställdes som tidigare annonserats på nollsexnollnoll.
NollFEMfemton väcktes jag av en intensivt glad och accentuerat viskande liten person som med all önskvärd tydlighet visade att här har vi fest! Jo, man kan viska accentuerat. Ti! Ti! Ti! Ta... Ta! Kicka! Kicka! Hej! Iiih.... Iiih...

Först trodde jag att den lilla lilla men mycket käcka siluetten som syntes stå på knä bakom spjälsängsribborna var någon utav de här karaktärerna ;men det visade sig istället vara min alldeles egna egna dotter. Som ville leka. Kvart över fem på morgonen. Och med fyrtiofem minuter kvar på min sovmorgon. Efter att jag insett det omöjliga i att Alma skulle finna sig i sin urtrista ensamhet och lagt henne bredvid mig, luktat henne infernaliskt i magen och samtidigt som jag själv gick upp i varv av fullkomligt översvallande toklycka och började pussipusspussa henne så att hon började skratta, insåg jag ju förstås att jag inte direkt underlättade för henne att komma ner i varv om jag samtidigt inte kunde låta bli henne. Så med ett hundra procent viljekraft lyckades jag till slut avhålla mig från att tokgosa och mysbusa och istället fick jag ett stopp på festligheterna. Och även om hon inte somnade, så låg hon åtminstone och pillade på täcket i någon form av dvaltillstånd och jag lämnade över henne till den väldigt trötta pappan. Och då somnade de ganska snart båda två. Och då var klockan 05.57. Och jag steg upp för att möta en heeelt ny daaag.

Nu skall här bakas bröd, duschas, sminkas lite lätt, göras vegansk drinktilltuggsgojs, övas barréackord, packas matkassar samt hämtas bil från garaget fem kvarter bort för att klockan tio repas hot stuff med ett gäng möhippehoppor. Samt lamineras crew-kort för megastjärnans posse. Klockan 13.00 är det show time och i natt sover jag borta från Alma för första gången. Och just nu känns allt bara bra och lagom maniskt.

Återkommer med rapport.

/Möhipphoppan