Diagnos; Skalmankomplex

Igår när jag talade med solsyster i telefon berättade jag om hur jag tänker mig vår bilsemester. Jag berättade om hur verkligen superdupersmidigt jag vill att allt skall bli;

Åh, Alma är snorig – då plockar jag fram den lilla servetten ur min speciella servettficka inte längre än en armslängd bort

Åh, Alma är törstig – då plockar jag fram den lilla vattenflaskan ur min speciella vattenflasksficka inte längre än en armslängd bort

Åh, Alma är lite sugen – då plockar jag fram det lilla kexet ur min speciella kexficka inte längre än en armslängd bort

Åh, Alma är hungrig och trött – då plockar jag fram vällingpulvret och den till ändamålet inhandlade hetvattenstermosen samt nappflaskan ur min speciella välling- termos- och nappflasksficka inte längre än en armslängd bort

Åh, Alma är uttråkad – då plockar jag fram den lilla leksaken ur min speciella leksaksficka inte längre än en armslängd bort

Åh, jag själv är uttråkad – då plockar jag fram den lilla korsordstidningen ur min speciella korsordstidningsficka inte längre än en armslängd bort

Åh, Alma är lite varm eftersom bilen saknar AC – då plockar jag fram den för ändamålet införskaffade lilla handfläkten ur min speciella handfläktsficka inte längre än en armslängd bort

Åh, det är stekhett i bilen och där är en fin liten sjö – då plockar jag fram den speciella lilla badväskan med allt vi behöver ur den speciella badväsksfickan. Eller nja, kanske inte en ficka utan mer en särskilt utsedd badväsksplats i bilen

…Men…sa Solsyster. Det låter ju som Skalman!

JAAA! DET ÄR JU KLAAART!!! JAG HAR GÅTT OCH DRABBATS AV SKALMANKOMPLEX!!! SÅ REEETLIGT!!!

S fattar ingenting. Han tycker att jag är fullkomligt överdrivet uppstressad över något som bara är att göra med vänsterhanden. Men ääälskling, sade han häromkvällen när jag pratade lite om mina packningsplaner. Ta och stressa ner! Vi packar tillsammans på torsdagskväll (efter att vi varit på stan och letat billiga och perfekt sittande jeans till honom. Min anmärkning) och stuvar in allt i bilen så är det bara för dig och Alma att sätter er i en färdig bil och hämta mig efter jobbet på fredag!

Eh?! PACKAR TILLSAMMANS?! Vi som inte ens har lärt oss vardagslogistiken utan ALLTID inser för sent att ingen tog ansvar för det som båda trodde att den andre tog ansvar för. KATASTROF! Nej, min själ! Jag fortsätter min skalmanplan med S förvirrat skakandes på huvudet lite sådär på distans.

Därför att om jag har drabbats av skalmankomplex (vilket är smärtsamt uppenbart) så har S drabbats av Teddykomplex. Ni vet den utav Bamses söner som nästan är blind och i ett nummer har tappat sina livsviktiga glasögon och liksom bara irrar omkring. Och det galna är att personer med Teddykomplex är direkt kontraindicerande för personer som drabbats av skalmankomplex OCH vice versa. Ju mer stirrig jag blir desto mer ostrukturerad och ofokuserad blir S. Och ju mer ofokuserad och ostrukturerad S blir, desto mer skalmangalman blir jag.

Och allvarligt talat så VET jag varför det här med organisation och struktur är så viktigt för mig. Därför att mitt totalkaos finns alldelesalldeles precis runt hörnet. Där lurpassar det på mig, berett att slå till när garden är nere.

Jag ser verkligen framför mig hur jag öppnar bagageluckan och där fullkomligt väller allt ut; blöjor, underkläder, små bodysar, smink, trasiga kex, gummistövlar, parasoll och så en läckande vattenflaska mitt i alltihop. Jag vet. Jag kan det. Det är därför jag likt en liten semesterfascist kräver struktur och planering in i minsta detalj. Jag VILL inte tillbaka till kaoset. Jag vill ha frid, ro och var sak på sin plats så att jag bara kan njuuuta semester med min lilla familj.

Men nu, om ni ursäktar, så måste jag packa in mig och Alma i bilen. Vi skall iväg till Mekonomen. Det sägs att de har justa stolsfickor där…