Ynkedomen

Vem stjäl en vit liten solhatt från en bebis som snällt sitter där och tittar på? Ja, jag vet inte, men en sak vet jag. Det är en stackars stackars ynklig människa. Vad tänker man då man beslutar sig för att stjäla en sådan där vit bomullshatt från ett litet barn? Deeen var fin, den tar jag. För jag är en tjyv, det är vad jag är det. En tjyv. Solhatten skall bli min. Där fick du, bebisjäkel. Ha! Hatten är min. Eller?!

Och nej. Hatten har inte trillat ur vagnen. Och nej. Alma har inte kastat ut den när jag inte såg på. Det vet jag eftersom jag försökte få henne att leka med den istället för att suga på den där dimblå blusen som hon fascinerat fått tag på från Indiskas klädställ.Men självklart blev hatten ratad till förmån för den tjusfulla blusen, så istället körde jag undan vagnen och lade hatten (fortfarande ratad av blusfantasten Alma) vid hennes fötter. Så gick jag iväg i kanske 20 sekunder för att leta upp en annan storlek på den där klänningen som jag ville ha. Och när jag var åter var hatten borta. Ingenstans fanns den. Inte i vagnen, inte vid vagnen, inte under vagnen, inte i rummet och inte heller hade någon lämnat in den i kassan - varför nu någon skulle göra det när den uppenbara miniatyrägarinnan satt väl synlig. Nej. Hatten stulen av en usel tjyv. En tjyv tog den fina lilla hatten.

Ynkedomen.