Brevlåda i ansiktet och kräkfläckar på golvet

Idag är en dag då det känns som om jag skulle haft en brevlåda i ansiktet om jag hade haft skägg. Äsch. Skägg eller inte. Idag är en dag då jag har en brevlåda i ansiktet. Det är alltså inte så jäkligt att jag sitter fast i själva brevlådan utan det får räcka med att säga att brevlådan bildligt talat sitter fast på mig. Jag kan alltså fortfarande ta mig runt. Jag är så att säga mobil. Men mycket mer än så är det inte.

Jag skulle kunna lägga till att det även känns som om jag går omkring i sirap. Men inte mer än kanske 1,2 cm djup. Och jag skulle inte vilja dra något gammalt över mig utan snarare något nytt och fräscht. Men ändå gå hemma. Jag skulle alltså vilja gå hem och dra något nytt över mig. Och om dessa varandekänslor beror på att Alma bestämde sig för att vara vaken mellan 03.06 och 04.18 inatt eller om det beror på att hon har varit gnällig tre dagar i rad vilket ju för mig är väldigt ovant då hon faktiskt aldrig i hela sitt liv varit gnällig tidigare, utan mest trivts och jag därför funderar en massa på varför hon inte är helt nöjd, eller om det beror på att jag låg ute i solen igår under en ansenlig tid och därför är helt rödbränd och trött eller om det är en kombination av dessa tre. Det vet jag inte. Men det låter väl troligt.

Dessutom borde jag städa av bara hellskotta. Speciellt nu när Alma sover. Hemmet är äckligt. Varken mer eller mindre. Små stelnade högar av torsk, kycklingmos, banangröt, potatis, palsternacka, selleri och morot ligger på matsalsgolvet. Och kräkfläckar finns det överallt. Mer eller mindre. Och dammigt är det. Och toan tänker jag inte ens beskriva. Och tvätthög stor som danmarks högsta berg Yding Skovhøj (172,54 m över havet). Och inte ens sängen är bäddad. Och köket är någorlunda iordning men igårkväll tog orken helt slut när jag skulle till att torka av alla arbetsytor. Så på spisen ligger det torkad tagliatelle och på varenda bänk finns antingen vällingpulver, brödsmulor eller gamla banangrötsfläckar. Och vi har massvis av vackra snickerier, vita speglar i de djupa dörrposterna. Men alla kanter har som en gråluddig yta. Och bokhyllorna räcker inte till så överallt ligger det en massa böcker och CD-skivor huller om buller. Intryckt. Och serveringsgången är belamrad av små delar till den finfina lampan som jag köpte till matsalen. Som S säger är omöjlig att sätta upp. Huuur hade du tänkt sätta upp deeen? BORRA I STUCKATUUUREN ELLER?!!!!! Nu var jag jäkligt orättvis eftersom han på inga sätt varit otrevlig i sitt konstaterande. Men det är bara så jävla typiskt att jag spontanhandlar något jättefint som kommer att passa sååå bra men utan att först ha konsulterat den allvetande maken eller åtminstone mätt något först. Jag haaaatar att mäta. Och så visar det sig att det inte funkar. Men tanken var bra. Nåväl. Det var röran jag talade om. Soffan är full av kräkfläckar också. Förstås. Och lite choklad. Och borde ju därför tvättas. Och packningen till kökskranen har varit dålig i två månader, liksom toastolen som inte riktigt sitter fast i toagolvet. Men det är på tok för jobbigt att ringa till fastighetsskötaren och be att få det fixat eftersom detta innebär att jag måste städa först. Vem vill visa upp sitt hem i det här skicket? Det hade kunnat gå att fixa om de gjorde kvällsvisiter efter mörkrets inbrott. Då syns ju inte dammet. Eller fläckarna. Och då hade det räckt att slänga in alla lösa pryttlar och störande objekt i någon av garderoberna. Ju.

Nej, det här är ju patetiskt! PINSAM! Det är vad jag är. Så här kan vi ju inte ha det! Nu börjar jag städa.