Från tebjudning till coctailparty

Söt som socker är hon. Om ni frågar Almamamman, alltså. Det vill säga mig. Däremot är det inte lika sött med en Almapappa som räcker ut tungan i bakgrunden. Det kallas för sabotage. Ett tydligt och klart fotografsabotage. Bara för att vi var liiite sena. Och för att vi verkligen inte hade tid med någon fotografering när vi hade väntat sååå länge på att vissa skulle bli färdiggjorda. Snyggjorda. Kalassnygga. Så då räckte vi ut tungan i protest. Nej just det. Inte vi. HAN räckte ut tungan i protest. Och det såg jag inte förrän nu.

Att räcka ut tungan är barnsligt!!!

Alma håller förresten på att få små vassa tänder i underkäken. Snart syns de små risgrynen. Tänk att en sådan enkel sak som tandsprickning kan skapa gladbubblor i mammamagen!

Och det händer spännande saker med hennes känsloregister... Idag grät hon när hon inte fick leka med min mobiltelefon. Hon fick inte som hon ville och sa ifrån - min glädje vet inga gränser! Och hon skrattar numera högt när jag busar och nafsar henne i nacken. Tebjudningen börjar sakta men säkert ändra karaktär. Minsann om det inte börjar bli lite mer coctailparty över vår samvaro... Jo... Jag tror faktiskt det! Hon verkar ha både humör och humor, tjejen.

När pappa låtsades svälja en av fiskarna i IKEA-mobilen var glädjen i det närmaste total. Bara en sån sak.