Infertilitetsskugga
Så har jag varit hos doktorn. Och här sitter jag just nu som ett stort och ganska tomt jaså. Känner mig nästan lite bortgjord. Eller jag vet egentligen inte vad jag känner. Jag hade inte förmågan att förklara och hon hade inte förmågan att lyssna och då blir det ju inget vidare värst bra. Och just nu känns det som om jag inte ens visste själv vad jag ville henne. Kanske just för att jag kände att hon inte lyssnade så vidare värst bra.
Jag har ju en odiagnosticerad Endometrios. Och nästan PCO eftersom mina värden bara nästan kvalar in i PCO-gruppen. Trots att jag har en mängd typiska PCO-markörer i övrigt. Diagnosticering är ett spännande område...
Hur som helst. De här två sakerna är väldigt starkt förknippade med barnlöshetssmärta för min del. Alla jävlaår handlade så mycket om oregelbunden mens och svårprickad ägglossning och intensiv menssmärta som gjorde mig svimfärdig och sängliggande och detta varjejävlagång i kombination med jävlajävlasjälssmärta över att vi än en gång misslyckats. Att jag än en gång misslyckats.
Hur många gånger har jag inte legat och förbannat det faktum att jag som uppenbarligen var heltjävlainfertil skulle plågas av satanssmärtor i den menscykel som jag inte ens hade användning för? Hundratals? Tusentals? Miljarder gånger?
När sedan Almaunder flyttade in i min varma mage följde månader av glädjefylld frånvaro av den där specifika smärtan. Endometriossmärtan. Helt omöjlig för mig att beskriva. Ljuvligaljuvliga känsla av att vara frisk stark och fungerande! Och Almaunder i magen. Och jag var fullkomligt himlastormande lycklig.
Och så redan efter tre månader kom mensen tillbaka. Men denna gång fullkomligt totalt utan smärtor! Kan det verkligen vara så här? Jag kanske blir frisk nu? Jag kanska har haft mitt svåra? Vi kanske kan göra syskon på alldelesalldeles egen hand. På alldelesalldeles hemlig hand. Tänk om... Farligafarliga tankar.
Fyra månader fick jag uppleva detta. En känsla av att fungera. Och den var svindlande. Men så i juli när jag låg och sov på en solvarm altan, vaknade jag av kramperna. Och ångesten blev omedelbar. Infertilitetshäxan kastade sin stora mörka skugga över mig. Åter igen. Helt utan notis om Almaunders närvaro. Börjar det nu igen? Och det slitsamma självföraktet Hur fan kan du vara så dum och tro att DU skulle kunna bli gravid på egen hand?! Har du inte lärt dig vid det här laget?!
Och i samband med den elaka sommarbakterien som havererade min mage framträdde en annan smärta. En väldigt bekant smärta. Endometriossmärtan. Samma känsla av att tarmen är ett enda ihopptrasslat nervknippe. Och smärtorna blev så stora att jag fick smärtor ner i benen, baksidan av låren och fick så ont i ryggen att jag hade svårigheter att gå. Och det var då jag bestämde mig. För första gången i mitt liv skall jag gå till doktorn och be att få bli utredd. Och be att få bli hjälpt. Be att få slippa smärtan.
Men så blev det nu inte.
Doktorn var mycket skeptisk. Hon tror inte att jag har endometrios.
Och hur har de (de = IVF-teamet) kunnat se endomterios på UL?
Och endomterios på ändtarmen är mycket ovanligt och VARFÖR skulle jag ha det? Det är ju inte troligt.
Och om det är så att vi är intresserade av syskonförsök så finns det ingen möjlighet att behandla.
För det gör man med p-piller.
Och någon diagnosticering med titthålsoperation är inte aktuellt.
För varför skulle man göra det?
Men jag fick med mig ett recept på smärtstillande i samband med kommande menstruation. Tack doktorn. Det blir bra så doktorn. Här har du 300:- för besväret. Tack då doktorn. Ursäkta att jag besvärade. Förlåt.
Och jag fick aldrig sagt det där. Det där om att infertilitetshäxan skär i mitt hjärta med kniv när någonting så mycket som påminner om hur det var innan. Innan Alma. I.A. Att hon alltid finns där. Häxan. Ofta står hon en bit bort, bakom ett hörn. Och då syns hon inte. Men när hon dyker upp sker det snabbt. Och hänsynslöst. Men samtidigt vet jag. Hon kan aldrigaldrig göra mig lika illa igen. Aldrig. Det har Alma sett till.
Håll dig borta häxjävel. Så skall jag försöka hålla mig borta från doktorer. Bättre så. För jag kan inte förklara och de kan inte lyssna. Om några dagar skall jag ta en fin liten tablett från doktorn och trä en stor papperspåse över infertilitetshäxans huvud. Och försöka att vara lite snäll mot mig själv. Och pussa på Alma.
Så får det bli.
Jag har ju en odiagnosticerad Endometrios. Och nästan PCO eftersom mina värden bara nästan kvalar in i PCO-gruppen. Trots att jag har en mängd typiska PCO-markörer i övrigt. Diagnosticering är ett spännande område...
Hur som helst. De här två sakerna är väldigt starkt förknippade med barnlöshetssmärta för min del. Alla jävlaår handlade så mycket om oregelbunden mens och svårprickad ägglossning och intensiv menssmärta som gjorde mig svimfärdig och sängliggande och detta varjejävlagång i kombination med jävlajävlasjälssmärta över att vi än en gång misslyckats. Att jag än en gång misslyckats.
Hur många gånger har jag inte legat och förbannat det faktum att jag som uppenbarligen var heltjävlainfertil skulle plågas av satanssmärtor i den menscykel som jag inte ens hade användning för? Hundratals? Tusentals? Miljarder gånger?
När sedan Almaunder flyttade in i min varma mage följde månader av glädjefylld frånvaro av den där specifika smärtan. Endometriossmärtan. Helt omöjlig för mig att beskriva. Ljuvligaljuvliga känsla av att vara frisk stark och fungerande! Och Almaunder i magen. Och jag var fullkomligt himlastormande lycklig.
Och så redan efter tre månader kom mensen tillbaka. Men denna gång fullkomligt totalt utan smärtor! Kan det verkligen vara så här? Jag kanske blir frisk nu? Jag kanska har haft mitt svåra? Vi kanske kan göra syskon på alldelesalldeles egen hand. På alldelesalldeles hemlig hand. Tänk om... Farligafarliga tankar.
Fyra månader fick jag uppleva detta. En känsla av att fungera. Och den var svindlande. Men så i juli när jag låg och sov på en solvarm altan, vaknade jag av kramperna. Och ångesten blev omedelbar. Infertilitetshäxan kastade sin stora mörka skugga över mig. Åter igen. Helt utan notis om Almaunders närvaro. Börjar det nu igen? Och det slitsamma självföraktet Hur fan kan du vara så dum och tro att DU skulle kunna bli gravid på egen hand?! Har du inte lärt dig vid det här laget?!
Och i samband med den elaka sommarbakterien som havererade min mage framträdde en annan smärta. En väldigt bekant smärta. Endometriossmärtan. Samma känsla av att tarmen är ett enda ihopptrasslat nervknippe. Och smärtorna blev så stora att jag fick smärtor ner i benen, baksidan av låren och fick så ont i ryggen att jag hade svårigheter att gå. Och det var då jag bestämde mig. För första gången i mitt liv skall jag gå till doktorn och be att få bli utredd. Och be att få bli hjälpt. Be att få slippa smärtan.
Men så blev det nu inte.
Doktorn var mycket skeptisk. Hon tror inte att jag har endometrios.
Och hur har de (de = IVF-teamet) kunnat se endomterios på UL?
Och endomterios på ändtarmen är mycket ovanligt och VARFÖR skulle jag ha det? Det är ju inte troligt.
Och om det är så att vi är intresserade av syskonförsök så finns det ingen möjlighet att behandla.
För det gör man med p-piller.
Och någon diagnosticering med titthålsoperation är inte aktuellt.
För varför skulle man göra det?
Men jag fick med mig ett recept på smärtstillande i samband med kommande menstruation. Tack doktorn. Det blir bra så doktorn. Här har du 300:- för besväret. Tack då doktorn. Ursäkta att jag besvärade. Förlåt.
Och jag fick aldrig sagt det där. Det där om att infertilitetshäxan skär i mitt hjärta med kniv när någonting så mycket som påminner om hur det var innan. Innan Alma. I.A. Att hon alltid finns där. Häxan. Ofta står hon en bit bort, bakom ett hörn. Och då syns hon inte. Men när hon dyker upp sker det snabbt. Och hänsynslöst. Men samtidigt vet jag. Hon kan aldrigaldrig göra mig lika illa igen. Aldrig. Det har Alma sett till.
Håll dig borta häxjävel. Så skall jag försöka hålla mig borta från doktorer. Bättre så. För jag kan inte förklara och de kan inte lyssna. Om några dagar skall jag ta en fin liten tablett från doktorn och trä en stor papperspåse över infertilitetshäxans huvud. Och försöka att vara lite snäll mot mig själv. Och pussa på Alma.
Så får det bli.
posted by Saring at 1:54 em
6 Comments:
Allrakäraste vännen min!
Infertilitetshäxan ska vi gemensamt sätta munkavle på och låsa in i vedbon, där kan hon sitta sen och knorra.
Kan man verkligen inte göra något åt endo? Eller var det bara dendär puckade läkarens ÅSIKT?? Man vet ju aldrig med läkare, vad som är fakta och vad som är tyckande.
Hur som helst gumman, min största och varmaste och för närvarande hostigaste kram till dig, min alldeles vanligt fertila vän!
Det är mycket prat om läkare som är dumma.
Men, det finns ju andra. Det finns de som är duktiga också. Jag förstår att du kanske inte vill, men det vore roligt att få läsa här att du träffat Den Rätta.
Jag önskar dig lycka till oavsett...
Du ska gå till en annan läkare!!!
Jag blir så jävla ARG när jag hör sånt här! Allt hon säger är ju fel.
Det är långt ifrån säkert att man ser endometrios på UL för alla har inte stora cystor och mindre endometrioshärdar syns inte vid UL även om de är många. Det säkraste sättet att diagnosticera endo är via titthålsoperation för att kunna se hur det verkligen ser ut där inne.
Du behöver inte ha endo "på ändtarmen" för att få tarmproblem särskilt i samband med mens av endometriosen. Smärtor vid avföring och diareer är ett av symptomen på endo.
Endo behandlar man inte med vanliga p-piller (som innehåller östrogen) för de tar möjligen bort symptomen, men gör inget för att läka ut endon (eftersom den behöver östrogen för att växa). Behandlar man endon medicinskt så avbryter man kroppens produktion av östrogen med hjälp av tex GnRH-analoger. Det är sant att man inte kan bli gravid när man får sån medicin men samtidigt så varar en sån behandling kanske ett halvår och det är ju ändå inte så jättelång tid och chanserna att bli gravid efter behandling förbättras ju också troligen en del.
Du ska inte gå och ha ont år ut och år in pga av att inte alla läkare har kunskap om endometrios och du har haft otur och råkat ut för ett pucko. Beväpna dig med all den information som finns tex på nätet och se till att hitta en läkare som vet vad han/hon pratar om!
Några länkar:
Om endometrios i Vårdguiden
Om endometrios hos Ferring Läkemedel
Svenska endo-listans hemsida
Tack för era fina kommentarer - ni ger mig styrka!
Jag säger som de andra - gå till en annan läkare!!! Självklart ska du få hjälp. Visst krävs det lite av dig, att du orkar stå på dig men så är det nu en gång för alla i detta land - man behöver definitivt vara frisk för att orka vara sjuk i Sveriges sjukvård. Stå på dig!!!! Men glöm för all del inte bort att gosa och mysa och lev i nuet med din goa Alma!
Så vackert förklarat.Vackra ord. Trots allt.
Dumma dumma dumma läkare.
Skicka en kommentar
<< Home