Förvånansvärt nöjd trots kraschlandning

Jo vi har just kommit tillbaka från banken. Och precis som jag förutspådde har jag även avbokat visningen av vårt förtjusande lilla drömhus. Det fick förbli en dröm. Banken kunde dock, i motsats till vad jag trodde, visst låna ut pengar till oss - alla pengar. Men jag och vår banktant var rörande överens om att verkligheten skulle bli väldigt tråkig för oss om vi beslutade oss för att göra slag i saken. Alma skulle troligen få fortsätta att äta bankbroschyrer i fyrfärg och några syskon skulle vi verkligen inte ha råd att dryga ut familjen med. Så. Beslutet att avboka drömvisningen var inte speciellt svårt att fatta.

Men det som är BRA med vår banktant på Handelsbanken är att hon är så snällmild och salutogen i hela sitt förhållningssätt. Hon knapprar lite här och knapprar lite där och skriver ut en papper här och VIPS! har hon en kalkyl som andas möjligheter istället för omöjligheter och men-guuud-så-pinsamt-att-ni-som-är-så-vuxna-inte-har-några-sparade-pengar-och-hur-kan-ni-egentligen-meeed-att-komma-hit-och-tro-att-niii-skulle-kunna-flytta-till-hus-attityd. Så nu vet jag våra förutsättningar. Nu vet jag vart vårt tak går och kan därmed titta mig omkring med lite mer verklighetsförankring.

Och så skall jag nog ta tag i den där i allra högsta grad slumrande bostadsrättsföreningen i huset och försöka mig på att entusiasmera lite grannar. Helt omöjligt borde det väl inte vara att få Grrreven att sälja?

Och tills dess att våra förutsättningar ändras kommer jag att fortsätta trivas i vårt fullkomligt ljuvliga hyresrättshem. För en sak är säker - det går INGEN nöd på oss här!