Raggarrock. Blues. Tunggung.

Avslutande ögonblicksbild från l'appartement chez Saring. Lyssnar på fantastisk tunggungsmusik som kan få den stelaste pinne att bli mjuk i konturerna och digga loss. Très hombres, ZZ top. Vinyl. För känslans skull. Åff kåsch. Och nu börjar det komma... Städsuget. Jodå! Nu skall här röjas ordentligt. Håll ett stadigt grepp om golvlisten Alma för nu jäklars röjer morsan loss! Nästa städskiva blir definitivt en Lynard Skynard. Kanske första plattan... Gimme three steps är så befriande fånig att den bara gör mig så gladgladglaaaad!!! Det går bara inte att värja sig från boogiewoogietextrader som Hey there, fellow with the hair colored yellow! What'ya tryin' to prove? 'Cause it's my woman there, and I'm a man who cares, so this might me all for you... (reservation för felstavning)

Det är bara för bra. Städbra. Wow. Raggarrock är GRYMT underskattat.

Trevlig helg, fôlk!