O-tider

Det känns som om jag har tappat såväl mitt ord som min papperslapp och därför är på väg att bli bortföst från handlartrappen. Och det är ju inte någon vidare värst angenäm känsla. Jag kan inte säga att jag känner mig deprimerad för deprimerad har jag varit i mina dagar och det är inte till närmelsevis så illa eller tungt idag. Men jag skulle liksom helst av allt vilja sitta stilla och titta på film eller lugnochrofika med tända ljus eller läsa lite lagom långa lyxmagasin. Ge noll själv, ta in lagom mycket extremt selekterade intryck från omvärlden och somna närhelst jag känner för att stänga av. Jo, det stavas väl h*ö*s*t. Och jag känner mig på tok för osnygg! Och oinspirerad. Oengagerad. Okreativ. Jag känner mig väldigt mycket O- helt enkelt. Opigg. Det vill säga trött.

Och Almas gröttallrik står med geggigt innehåll kvar på bordet - och utehåll med för den delen. Varför har hon inte plockat undan efter sig, kan man ju fråga. Varför?

Äsch. Nu tar jag ett krafttag med grötklägget och sedan lägger jag mig hos ljuvligheten som snusar i dubbelsängen och sover mig till ett bättre humör.

För övrigt längtar jag efter det här.. Jättemycket.