Njööö, njöö, njönjönjöööööö! Saaaaring e en hycklare!
(På känd retmelodi)
Vad hände med Sosse-idealen? Vad hände med "Alla kan städa själva för alla jobbar 08.00-17.00 och har fika 10.00-10.15 och lunch 12.00-13.00 och tänker inte en tanke på jobbet på sin lediga tid och därför ska alla ta hand om sin egen skit."?
Och förresten, jag väntar med spänning på att du ska konstatera att tjänsten du köper inte lever upp till dina förväntningar och kommentera det hela med klassikern:
"Det är så svårt att hitta bra tjänstefolk nuförtiden..."
Och ja, du kommer att få höra det mer. Bara så du vet!
Jag tänker varken smäda eller förkasta, som du uppmanar till, Saring. Jag tänker hurra. Så det då. Så nu hurrar jag; *hurra, hurra, hurra*! Hurra för att du vågar släppa på duktighetsidealet, omvärdera dina principer och prioritera på nya sätt. Hurra för att du prioriterar dig själv.
Håller med om att det finns många komplexa politiska och ideologiska dimensioner i den här frågan. Och ja, det privata ÄR politiskt. Men det är också en realitet att det finns en gräns för hur mycket man orkar, för den egna energin och tiden. Och ingen, och nu menar jag INGEN varken tjänar på eller blir en gladare människa för att man själv sliter ut sig av Luther-principen att-duktiga-flickor-(och-män!)-ska-minsann-göra-allting-själv(a).
Jag må också framstå som en hycklare, med hjärtat till vänster men med städhjälp två ggr i veckan. Men efter att ha kollapsat av stress för drygt ett år se´n, så har jag lärt mig att ta emot hjälp och att prioritera mig själv i större utsträckning. Och det är jag glad att du också gör fr.o.m. nu. Så hurra för dig!
Och tänk vilket "gott" sällskap du är i. För inte så väldans många dagar sedan stod det i flera stora tidningar att Göran Persson (eller tjock-Göran som jag föredrar att kalla honom) anlitat städhjälp för drygt 50 000 kr förra året. Och tänk bara hur hårt han motarbetade skatteavdraget för hushållsnära tjänster.
Anna; Förvisso. Men poängen med det jag skrev (vilket jag ser nu inte framgår) var att Göran sökt skatteavdrag för den städhjälp som han lagt drygt 50 000 kr för under år 2007. Något som han själv med näbbar och klor motarbetade bl.a. med argumentet att "svenska skattebetalare inte skulle behöva betala för Fredrik Reinfeldts städhjälp". Och min lilla jämförelse var på inget vis menat som någon kritik åt något håll.
Jag tycker för övrigt det är skönt att människor kan ändra sig och inte är rädda för att stå för att man kanske inte alltid håller stenhårt på sina ideal. Ideal är ju just det, ideal. Det är inte alltid man vare sig vill eller kan leva upp till dem. Det handlar om prioriteringar. Ibland måste man få lov att prioritera sig själv. Och som ö-helena skriver; det är tufft att våga ändra sig!
Tänker varken smäda eller förkasta. Fast undra och fundera. För jag har själv samma grundsyn som du skrev om för ett och ett halvt år sen. Väldigt samma. Och jag har också surfat runt och kikat på vad det skulle kosta att köpa in tjänsten av någon annan. Fast det bär mig emot. Det bär mig så oerhört emot. Kanske allra mest för att jag tycker att herr W och jag är såpass intelligenta och kloka människor att det är skrutt om vi inte kan lösa bråk om vem som skall städa toaletten, utan istället väljer att ducka konflikten. För det är så jag känner att det skulle vara för oss. Det skulle vara ett sätt att icke-lösa ett problem.
Och så funderar jag på vad det skulle ge mina barn för bild av världen om vi köpte städhjälp. Vill jag lära dem att det är OK att låta någon annan städa efter dem? (Om det nu är det man lär dem...)
Har en singelkompis som anlitar städfirma - och det är mycket lättare att tolerera. Väcker inte alls lika mycket tankar hos mig.
Och kanske bottnar mitt motstånd också egentligen i att jag är ganska snål. Det är billigare att låta bli att jobba x timmar i veckan än att köpa in tjänsten motsvarande antal timmar. Trots allt. Och då skriker snåltarmen i fru W högt och vrider sig i plågor. Och så blir det inget med städfirman denna gången heller. Och moraltanten i fru W gottar sig i bonusglädjen, fast segern egentligen är snåltarmens. Eller?
Och det kan ju ligga så mycket annat än gräl bakom att man väljer som man väljer.
Och till "Sara": Att principiellt vara emot att införa ett förslag om ett generellt avdrag för hushållsnära tjänster kan inte betyda att man är diskvalificerad från att använda det om regeln införs trots att man kämpade emot den. Jag kan inte tycka att det är särskilt upprörande. Lika lite som jag tycker det är upprörande att den som argumenterar emot att sänka skatten trots allt behåller skattesänkningen om den trots allt beslutas.
Yes, svår fråga, det där med städhjälp. Men varför dömma, alla gör sina val.
Själv skulle jag om jag hade städhjälp hemma, fundera på hur mina barn skulle uppfatta det att föräldrarna ansåg städning vara en sak som andra ska göra.
Vi kör storstädningar med hela familjen, ingen tycker det är kul. Men vi är tillsammans och vi avslutar alltid med saft och bullar eller något annat gott efteråt. Hushållsgöromålen blir en gemenskap i sig där alla ska känna sig delaktiga.
Men som sagt var, alla gör sina prioriteringar även om jag inte köper tidsargumentet. För tid tillsammans är också att se till att famlijen fungerar.
Alla som försökt städa med Alma (eller annat godtyckligt barn i samma ålder) inser att det är kontraproduktivt. Om man faktiskt vill få det rent är det enda hållbara systemet att en förälder gör något med barnet, och den andra föräldern städar.
Bara för att vara helt klar: Sara, du gör helt rätt. Det är många som blir gladare för det här. Inte bara du, tror jag.
12 Comments:
Njööö, njöö, njönjönjöööööö!
Saaaaring e en hycklare!
(På känd retmelodi)
Vad hände med Sosse-idealen? Vad hände med "Alla kan städa själva för alla jobbar 08.00-17.00 och har fika 10.00-10.15 och lunch 12.00-13.00 och tänker inte en tanke på jobbet på sin lediga tid och därför ska alla ta hand om sin egen skit."?
Haha!
Gud, ibland älskar jag att både Ha och Få RÄTT!!!
Och förresten, jag väntar med spänning på att du ska konstatera att tjänsten du köper inte lever upp till dina förväntningar och kommentera det hela med klassikern:
"Det är så svårt att hitta bra tjänstefolk nuförtiden..."
Och ja, du kommer att få höra det mer. Bara så du vet!
Jag tycker du gör jätterätt. Och gillar folk som är tuffa nog att ändra sig!
Jag tänker varken smäda eller förkasta, som du uppmanar till, Saring. Jag tänker hurra. Så det då. Så nu hurrar jag; *hurra, hurra, hurra*! Hurra för att du vågar släppa på duktighetsidealet, omvärdera dina principer och prioritera på nya sätt. Hurra för att du prioriterar dig själv.
Håller med om att det finns många komplexa politiska och ideologiska dimensioner i den här frågan. Och ja, det privata ÄR politiskt. Men det är också en realitet att det finns en gräns för hur mycket man orkar, för den egna energin och tiden. Och ingen, och nu menar jag INGEN varken tjänar på eller blir en gladare människa för att man själv sliter ut sig av Luther-principen att-duktiga-flickor-(och-män!)-ska-minsann-göra-allting-själv(a).
Jag må också framstå som en hycklare, med hjärtat till vänster men med städhjälp två ggr i veckan. Men efter att ha kollapsat av stress för drygt ett år se´n, så har jag lärt mig att ta emot hjälp och att prioritera mig själv i större utsträckning. Och det är jag glad att du också gör fr.o.m. nu. Så hurra för dig!
Kram!
Och tänk vilket "gott" sällskap du är i. För inte så väldans många dagar sedan stod det i flera stora tidningar att Göran Persson (eller tjock-Göran som jag föredrar att kalla honom) anlitat städhjälp för drygt 50 000 kr förra året. Och tänk bara hur hårt han motarbetade skatteavdraget för hushållsnära tjänster.
Hm, nåja Sara, det är väl skillnad på att motarbeta hushållsnära tjänster och att motarbeta skatteavdrag för hushållsnära tjänster?
Och Saring, du gör helt rätt som prioriterar dig själv. KRAM
Anna; Förvisso. Men poängen med det jag skrev (vilket jag ser nu inte framgår) var att Göran sökt skatteavdrag för den städhjälp som han lagt drygt 50 000 kr för under år 2007. Något som han själv med näbbar och klor motarbetade bl.a. med argumentet att "svenska skattebetalare inte skulle behöva betala för Fredrik Reinfeldts städhjälp". Och min lilla jämförelse var på inget vis menat som någon kritik åt något håll.
Jag tycker för övrigt det är skönt att människor kan ändra sig och inte är rädda för att stå för att man kanske inte alltid håller stenhårt på sina ideal. Ideal är ju just det, ideal. Det är inte alltid man vare sig vill eller kan leva upp till dem. Det handlar om prioriteringar. Ibland måste man få lov att prioritera sig själv. Och som ö-helena skriver; det är tufft att våga ändra sig!
Tänker varken smäda eller förkasta. Fast undra och fundera. För jag har själv samma grundsyn som du skrev om för ett och ett halvt år sen. Väldigt samma. Och jag har också surfat runt och kikat på vad det skulle kosta att köpa in tjänsten av någon annan. Fast det bär mig emot. Det bär mig så oerhört emot. Kanske allra mest för att jag tycker att herr W och jag är såpass intelligenta och kloka människor att det är skrutt om vi inte kan lösa bråk om vem som skall städa toaletten, utan istället väljer att ducka konflikten. För det är så jag känner att det skulle vara för oss. Det skulle vara ett sätt att icke-lösa ett problem.
Och så funderar jag på vad det skulle ge mina barn för bild av världen om vi köpte städhjälp. Vill jag lära dem att det är OK att låta någon annan städa efter dem? (Om det nu är det man lär dem...)
Har en singelkompis som anlitar städfirma - och det är mycket lättare att tolerera. Väcker inte alls lika mycket tankar hos mig.
Och kanske bottnar mitt motstånd också egentligen i att jag är ganska snål. Det är billigare att låta bli att jobba x timmar i veckan än att köpa in tjänsten motsvarande antal timmar. Trots allt. Och då skriker snåltarmen i fru W högt och vrider sig i plågor. Och så blir det inget med städfirman denna gången heller. Och moraltanten i fru W gottar sig i bonusglädjen, fast segern egentligen är snåltarmens. Eller?
Och det kan ju ligga så mycket annat än gräl bakom att man väljer som man väljer.
Och till "Sara": Att principiellt vara emot att införa ett förslag om ett generellt avdrag för hushållsnära tjänster kan inte betyda att man är diskvalificerad från att använda det om regeln införs trots att man kämpade emot den. Jag kan inte tycka att det är särskilt upprörande. Lika lite som jag tycker det är upprörande att den som argumenterar emot att sänka skatten trots allt behåller skattesänkningen om den trots allt beslutas.
I love städhjälp
Vi har ingen, men jag skulle gärna vilja ha...spec som jag nu snart ska börja jobba 100%
jag tycker att det är en stor styrka att kunna ändra sig och stå för det
fruw: Nej, det tycker inte jag heller, och det har jag heller inte sagt att jag tycker. Det hela var bara en liten reflektion.
Yes, svår fråga, det där med städhjälp. Men varför dömma, alla gör sina val.
Själv skulle jag om jag hade städhjälp hemma, fundera på hur mina barn skulle uppfatta det att föräldrarna ansåg städning vara en sak som andra ska göra.
Vi kör storstädningar med hela familjen, ingen tycker det är kul. Men vi är tillsammans och vi avslutar alltid med saft och bullar eller något annat gott efteråt.
Hushållsgöromålen blir en gemenskap i sig där alla ska känna sig delaktiga.
Men som sagt var, alla gör sina prioriteringar även om jag inte köper tidsargumentet. För tid tillsammans är också att se till att famlijen fungerar.
Alla som försökt städa med Alma (eller annat godtyckligt barn i samma ålder) inser att det är kontraproduktivt. Om man faktiskt vill få det rent är det enda hållbara systemet att en förälder gör något med barnet, och den andra föräldern städar.
Bara för att vara helt klar:
Sara, du gör helt rätt. Det är många som blir gladare för det här. Inte bara du, tror jag.
Skicka en kommentar
<< Home