Piggare
Jag ligger i sängen och har det faktiskt riktigt.. bra. Ja, ta mig tusan!
Ute skiner solen krispigt med ett sådär vårvackert gnister och jag har lyckats med bedriften att göra en sjusärdeles morgon-mis en place så att jag efter ett snabbt men välgörande morgonbad kunde krypa ner i en slätbäddad säng med lagom varmt te och mackor väntandes på frukostbrickan. Och på S sida av sängen en uppkopplad dator som kan underlätta när jag skall få undan lite administration som släpar efter. Häpp!
Idag är jag således lagom sjuk. Inte så sjuk som igår då jag knappt orkade existera och inte så frisk att jag har dåligt samvete för att jag ligger hemma. Häpp!
Sjukan tvingade mig att avbokade första mötet hos terapeuten* men turligt nog har hon möjlighet att ta emot redan på tisdag och dit är det ju inte så långt. Skönt.
Jag har aldrig kännt mig bekväm med att skriva om mina till stundom problematiska relationer med andra människor i min blogg. Jag vet för väl att det handlar om olika perspektiv och det blir så lätt enkelspårigt och onyanserat. Jag vill helt enkelt inte lämna ut någon annan än mig själv i min blogg eftersom det helt enkelt känns fel. För mig.
Men. Detta gör att jag inte heller kan skriva om varför jag inte har det bra just nu. Mer än att det handlar om jobbet, ett jobb som jag tycker väldigt mycket om. Att ha en blogg som är tänkt som ventil men som man sedan inte kan använda för detta ändamål blir lite.. trångt. Därför längtar jag väldigtväldigt mycket efter nästa tisdag.
En ventil. Min egen.
*Jag vet att det är populärt att säga coach i dagens businessklimat men så här privat har jag lite problem med hela den amerikaniserade managementkulturen. I jobbet rattar jag begreppen värdsvant och snyggt men helt ärligt ger managementvokabulären en lite fadd smak i munnen.
Ute skiner solen krispigt med ett sådär vårvackert gnister och jag har lyckats med bedriften att göra en sjusärdeles morgon-mis en place så att jag efter ett snabbt men välgörande morgonbad kunde krypa ner i en slätbäddad säng med lagom varmt te och mackor väntandes på frukostbrickan. Och på S sida av sängen en uppkopplad dator som kan underlätta när jag skall få undan lite administration som släpar efter. Häpp!
Idag är jag således lagom sjuk. Inte så sjuk som igår då jag knappt orkade existera och inte så frisk att jag har dåligt samvete för att jag ligger hemma. Häpp!
Sjukan tvingade mig att avbokade första mötet hos terapeuten* men turligt nog har hon möjlighet att ta emot redan på tisdag och dit är det ju inte så långt. Skönt.
Jag har aldrig kännt mig bekväm med att skriva om mina till stundom problematiska relationer med andra människor i min blogg. Jag vet för väl att det handlar om olika perspektiv och det blir så lätt enkelspårigt och onyanserat. Jag vill helt enkelt inte lämna ut någon annan än mig själv i min blogg eftersom det helt enkelt känns fel. För mig.
Men. Detta gör att jag inte heller kan skriva om varför jag inte har det bra just nu. Mer än att det handlar om jobbet, ett jobb som jag tycker väldigt mycket om. Att ha en blogg som är tänkt som ventil men som man sedan inte kan använda för detta ändamål blir lite.. trångt. Därför längtar jag väldigtväldigt mycket efter nästa tisdag.
En ventil. Min egen.
*Jag vet att det är populärt att säga coach i dagens businessklimat men så här privat har jag lite problem med hela den amerikaniserade managementkulturen. I jobbet rattar jag begreppen värdsvant och snyggt men helt ärligt ger managementvokabulären en lite fadd smak i munnen.
posted by Saring at 10:14 fm
6 Comments:
Vad bra att du kryar på dig. Livet känns ju också automatiskt lite lättare när solen för en gångs skull tittar fram.
Saring, i en hel halv vecka har jag nu tänkt skriva till dig, men utan att komma loss. Jag ville skriva stöd och styrka när du var nere och sjuk. Nu verkar du piggare och det är bra. DU är bra. Tycker jag. Som aldrig träffat dig men som ändå delat svårigheter med dig.
Jag vill inte tappa dig nu när jag slutar blogga. Jag hoppas att vi håller kontakten på något sätt.
KRAM
M
Det är roligt att läsa om dina goda nyheter. Hoppas de bara rasar in!
Skönt att du verkar lite bättre.
Många kramar!
Härligt att du mår lite bättre i kroppen. Nu skall resten få sitt också - och det behövs ibland. Mer ventiler åt folket! Och åt oss. Och dig. Man är värd att ta hand om HELA sig. Faktiskt. Mitt användande av terapiventilen några gånger räckte ganska långt - i alla fall just nu. Och precis som du vill jag inte skriva om det i bloggen för det blir att hänga ut andra som inte bett om att få var med. Det känns inte schysst alls. Så det får vara. För nu i alla fall.
Krya på dig och hoppas att det blir konstruktivt på tisdag (enkelt är det aldrig, men det kan bli bra så småningom!).
Kramar
Det förstår jag, ditt behov av en annan ventil. Det kommer jag också att behöva tror jag. När jag (alldeles för snart) ska gå tillbaka till ett fantastiskt roligt, mycket krävande jobb, och samtidigt fungera i min familj på ett bra sätt. Klart det går, men jag är inställd på att det kommer att bli tufft.
Skönt att du är bättre, lät som du hade en fantastisk dag framför dig!
Skicka en kommentar
<< Home