Plåster
Jag satt bredvid en kvinna på tågstationen. Hon pratade oavbrutet med sig själv, växlade mellan intensiv upprymdhet och tystsorgsen lågmäldhet. Helahela tiden pratade hon. Men lyssnade aldrig. I pannan hade hon ett runt litet plåster, strax ovanför ögonbrynen.
Som ett kastmärke. Tänkte jag. Ett kastmärke av plåster.
Som ett kastmärke. Tänkte jag. Ett kastmärke av plåster.
posted by Saring at 7:39 fm
3 Comments:
Tragiskt. Att snacka med en så tråkig person.
Å andra sidan så låter det så när "mina" konsulter pratar i sina bluetooth med sina kunder. Så kanske den här självpratande kvinnan faktiskt pratade med någon? Nuförtiden tror man ju allt som oftast att varenda person som "pratar med sig själv" inte alls är tokig utan faktiskt i själva verket bara bluetoothar med någon.
Men lustigt ställe att ha ett plåster på. Hon kanske var lite tokig trots allt...
Det blir ett hål när man borrar upp pannbenet för att installera bluetooth-funktionen. Det kan man täcka över med plåster.
Skicka en kommentar
<< Home