Nattens drottning

Okej. Ignorera föregående inlägg för nu. Jag var bara tvungen att få blåsa ut lite. Nu över till en annan underbar sak: Almas sömn börjar rätta till sig och det känns alldeles fullkomligt finfantastiskt.

Så här går den nya tidens nattprocedur till:
Vi myser och skojar, hoppar lite i sängarna eller leker kurragömma frampå kvällningen. När så tiden blir mogen går S och Alma och borstar tänderna, går på pottan, sätter på blöja och pappa får pussochkram.

Jag tar över och mysbär Alma in till hennes rum och lägger henne i sängen. Jag sitter och småpratar med henne om hur dagen varit från morgon till kväll, precis som vi brukade i Malmö men som vi dumt nog slutade med i samband med flytt och eskalering till sovsoppa.

Jag sjunger ett par sånger som Alma väljer själv - för tillfället bäbä lipa lamm samt blåsa vind (ute blåser sommarvind) och Alma slappnar av.

Efter godnattkram och pussar säger jag nattinatti älskling och går ut ur rummet men lämnar dörren öppen så att hon ser och hör oss i vardagsrummet där vi håller till (dörren stängs till mer efter det att hon somnat in)

Jag går omkring lite i lägenheten och pysslar en liten stund, även om jag egentligen inte har något att pyssla med för att hon skall höra att vi finns här. Sedan sätter jag mig i soffan och kopplar av, eller lyssnar uppmärksamt på eventuella tecken på att hon är på väg upp ur sängen om man så vill..

Detta är grundstrukturen och nu har poletten trillat ner att det faktiskt inte är farligt att somna in för egen maskin. Att det går alldeles bra att somna själv. Nicke Nyfiken somnar själv i sin säng, Lotta på Bråkmakargatan somnar själv i sin säng, Alfons somnar själv i sin säng.. Kan de så kan ju Alma!

Vändningen kom igår och lika arg som hon var i förrgår över att hon inte längre tillåts använda mig som snuttefilt i sisådär 1,5 timme innan John Blund tröttnar och slår henne i huvudet med sandsäcken, lika glad var hon idag. Efter några pliktskyldiga uppspring för den goda sakens skull nöjde hon sig med att bli omstoppad och nerlagd. 15 minuter från start till landning efter det att jag lämnat rummet och inte ett endaste litet gråtgnäll.

Alma sover nu lugnt åter utan att vakna fram till tre-fyratiden då hon halvsovande kommer in till oss, lägger sig emellan oss i våra sängar och somnar omgående och sover sedan till morgonen.

Framgångsfaktorerna som jag ser det:
Mitt lugn och gladnöjda sinnelag. Alma påverkas positivt av detta.
Tydligt gränssättande i vad hon får och inte får välja själv i samband med nattningen och konsekvens i detta.
Bibehållande av gamla nattningsinslag som exempelvis genomgång av hur dagen sett ut och godnattsånger.
Bra och förutsägbar grundstruktur men med utrymme för Almas individuella behov som exempelvis att får vara med och slippa bli exkluderad (öppen dörr)

I det här sammanhanget känns det som om hela familjen flyttat till Mellanvägen och där kommer vi nog att leva lyckliga i alla våra dagar. Eller åtminstone tills något inträffar som skapar rutinbrott ännu en gång.. Men då kan jag ju alltid gå tillbaka och läsa det här inlägget.

En sak är dock säker (eller skall jag kanske säga docksäker?)- att kämpa för kämpandets skull skall så långt det bara är möjligt undvikas. Alma har lika mycket Bullterrier i sig som sin mor och då funkar det dåligt med kapprustningsaktiviteter. Jag har till exempel inget som helst problem med att Alma nu har bestämt sig för att börja sova med napp igen! Jäpp, för det har hon nämligen bestämt sig för!

Vi valde att ta bort nappen då Alma var ettochetthalvt, i samband med dagisstarten och nu har hon alltså bestämt sig för att börja igen. Jag vill ha naaaappen, mamma! Naaaappen! Jag har tappat naaaaappen, mamma! Jag är en Almabääääbis! ropade hon efter en stunds tystnad ikväll efter nattningen. Samma sak varje kväll den senaste veckan. Nappen måste vara där. Och jag som denna kväll visste var nappen fanns gick genast och helt utan tvekan in till vårt sovrumsfönster och hämtade den för att därefter leverera den till den lilla Almabäbisen. Hur det kan komma sig att vi fortfarande har en napp i bostaden? Åhå! Jo, det är ju egentligen inte vår. Det är Malins napp. Malins. Den älskade dockans napp.

Nappen är av solid hårdplast och har en litenliten rosa hårplastknopp som passar Malins lillalilla mun. Alma tycker att den passar hennes egen, lite större mun också. Alldeles förträffligt. Och Almas ena näsborre. Alldeles förträffligt. Om man tröttnar på att ha den i munnen eller näsan, kan man stoppa in nappen i örat också och låtsas att det är en mobiltelefon. Och precis innan man somnar kan man till exempel få för sig att ringa till sin förskollärare.

Hej Jåååååger! Heeeej! Det är Alma! Heeej!

Fint säger jag för mig själv. Ring Roger du, älskling. Stoppa dockans napp i näsan eller munnen eller örat. Så länge du stannar i sängen och är glad och somnar tryggt får du göra justprecisexakt vad du vill.