Kuddfluff
Jag blir alltid lika varm inombords då jag skriver ett inlägg från hjärtat och jag möts av er respons. Samtidigt förvånad - gladpaff på något vis. Ni läser och tänker och ger tillbaka, det är oerhört stort för mig. Ni säger så många kloka saker - alla. Hjälper mig att få perspektiv på känslorna. Utan att döma. Utan att mästra eller råda. Bara läsa, tänka och ge tillbaka.
Era ord gör något med själva cyberrummet. Hela kommentarsspalten blir som ett varmsnällt rum. En fin plats. Det blir kuddfluffigt och vinrött och guld. Och sammet. Jag får liksom lust att bjuda er alla på varm choklad och ostmackor. Eller kaffe och kakor för den som hellre vill ha det. Och så skulle vi kunna vara där, i kuddrummet och prata med varandra. Länge. Och tycka om varandra. För dem vi är. För allt fult och fint som vi har. För all ordning och allt kaos. Tycka om varandra. Därför att vi är tillräckligt bra människor. Tillräckligt.
Så vad säger ni? Ostmacka, någon?
Era ord gör något med själva cyberrummet. Hela kommentarsspalten blir som ett varmsnällt rum. En fin plats. Det blir kuddfluffigt och vinrött och guld. Och sammet. Jag får liksom lust att bjuda er alla på varm choklad och ostmackor. Eller kaffe och kakor för den som hellre vill ha det. Och så skulle vi kunna vara där, i kuddrummet och prata med varandra. Länge. Och tycka om varandra. För dem vi är. För allt fult och fint som vi har. För all ordning och allt kaos. Tycka om varandra. Därför att vi är tillräckligt bra människor. Tillräckligt.
Så vad säger ni? Ostmacka, någon?
posted by Saring at 1:59 em
8 Comments:
Ja, tack! Bara någon kunde komma sig för att uppfinna den omtalade beamningen så jag kunde trolla mig till Stockholm för några timmar. Jag vill mysa med dig - bara jag har nära till Varbergs BB så kan jag mysa HUR mycket som helst... För nu får vi nöja oss med en KRAM via detta forum. Kramkram.
Du skriver som en gudinna....du skriver så stort att jag påbörjat kommenatrer som känns alldelles platta i jämförelse....
men visst känner man sig delad och splittrad...vart ska jag vara?..när ska jag vara där? Vill vara överalt på en gång....vill ha fler timmar...känna mig mera tillräcklig....
Jag tor att man kommer få kämpa med detta på olika nivåer hela livet..."så är det nog att ha barn" som klychan så fint säger
ostmacka....jatack!
Jag ryser då jag läser. Så är det bara.
Kaffe och kaka, tack! ...men vänta nu, jag kommenterade ju aldrig ditt tidigare inlägg. Nä, jag läste bara, sen kunde jag inte kommentera för mina ögon var fulla med tårar och bebisen på golvet bet igenom byxbenet...
Mitt enda råd, jag som har två lite äldre barn ( och en liten skit) är att VERKLIGEN ta tillvara på den här yttepytte tiden då barnen är yttepytte små. Snart tar polarna över, hockey och annat skojsigare. Jobba deltid, snåla in på allt materiellt som GÅR att snåla in på, för lilla Almaunder finns här och nu.
Tack för att du skriver så fint och ja, jag skulle mer än gärna umgås med dig i kuddrummet:-)
Kram Mams
Saring, jag kände igen mig så mycket i ditt förra inlägg att jag inte ens kunde kommentera det. Precis så var det när barnen var små. Alltså, det är väl ingen idé att säga att det blir bättre med åren? Men det gör det faktiskt. Man hittar så småningom nåt slags balans.
Nu äter ju inte jag vanlig hårdost. Men kan du tänka dig att baka en sockerkaka kanske?
Miss ya!
Ja tack! Jag smyger gärna in på en myskopp choklad och ljummen kanelbulle ;-)
*kramar* från ett för dagen snöigt Skåne
Om du fixar ostmackan så fixar jag lyxchoklad! Jag blir alldeles varm och fluffig när jag läser det du skriver, även om det handlar om jobbiga och svåra saker. För du skriver så fantastiskt fint och varmt och ärligt och vackert. När jag läser vill jag vara du.
KRAMAR
Skicka en kommentar
<< Home