Känn-ord
Vi har åkt runt mycket i påsk och varit borta i en hel vecka - Mariestad, lyckostopp i Kungsbacka, så Harplinge, jag och S vidare till Malmö för fantastisk och sällsam egentid, tillbaks till Harplinge där Alma och kusinerna fått upp ett imponerande tempo och så Mariestad igen för att slutligen landa hemma i Stockholm i går kväll.
Alma blev lycklig av att förstå att vi minsann var på väg mot Stockholm. Och vansinnig då hon upptäckte att vi stannade bilen.. hemma.
JAG JIIILL TILL KÅCKÅÅÅÅÅLM!!! JAG JIIIILL TILL KÅCKÅÅÅLM!!! Skrek hon. IIIIINTE HEEEEMMA!!! KÅCKÅLM ÄÄÄÄÄR INTE HEEEEEMMA!!!
Fullkomligt res-yr. Men på tre minuter var hon glad igen. Detta, när hon insåg att det faktiskt är så. Stockholm är hemma och hemma är Stockholm. Då gick det bra. Då var det roligt att komma hem till Lola. Och till lilla spisen. Och till allt det välbekanta. Vardagliga.
Vi lagade mat tillsammans hela familjen och efter det kröp vi upp i soffan under täcke med snacks och tittade på Elias och sedan var det dags för nattning. För att liksom försöka fasa ut det intensiva mammeri som Alma, helt legalt, ägnat sig åt under påsken var planen Pappanattning.
Hon är så fin med orden, Alma.
Dryga två år kan hon redan sätta ord på många av sina känslor. Det är stort.
För efter pappanattning blev hon ledsen. Ledsen efter mamma. Hon ropade gråtande och jag gick in till henne. Mjukrunda barnarmar runt min hals. Drog mig ner till sig och kramade. Kramade. Och mellan snyftningarna hörde jag henne säga..
Jag behöver dig mamma.
Alma blev lycklig av att förstå att vi minsann var på väg mot Stockholm. Och vansinnig då hon upptäckte att vi stannade bilen.. hemma.
JAG JIIILL TILL KÅCKÅÅÅÅÅLM!!! JAG JIIIILL TILL KÅCKÅÅÅLM!!! Skrek hon. IIIIINTE HEEEEMMA!!! KÅCKÅLM ÄÄÄÄÄR INTE HEEEEEMMA!!!
Fullkomligt res-yr. Men på tre minuter var hon glad igen. Detta, när hon insåg att det faktiskt är så. Stockholm är hemma och hemma är Stockholm. Då gick det bra. Då var det roligt att komma hem till Lola. Och till lilla spisen. Och till allt det välbekanta. Vardagliga.
Vi lagade mat tillsammans hela familjen och efter det kröp vi upp i soffan under täcke med snacks och tittade på Elias och sedan var det dags för nattning. För att liksom försöka fasa ut det intensiva mammeri som Alma, helt legalt, ägnat sig åt under påsken var planen Pappanattning.
Hon är så fin med orden, Alma.
Dryga två år kan hon redan sätta ord på många av sina känslor. Det är stort.
För efter pappanattning blev hon ledsen. Ledsen efter mamma. Hon ropade gråtande och jag gick in till henne. Mjukrunda barnarmar runt min hals. Drog mig ner till sig och kramade. Kramade. Och mellan snyftningarna hörde jag henne säga..
Jag behöver dig mamma.
Och jag förundras. Och för kanske miljonte gången sedan den sjätte december 2005, smälter hjärtat som solvarmt smör.
posted by Saring at 7:23 fm
4 Comments:
Oj, så himla fint.
Och sån himla igenkänning på det där "jag behöver". För visst är det så. Att det finns vissa personer som man BEHÖVER.
Så härligt underbart.
Vi har också varit ute och rest, vi sa i bilen hem att vi är hemma när det är mörkt. Men det hann inte bli mörkt tills vi var hemma. Det skapade lite kaos ... Men sen när hon såg farmor och farfars hus sa hon "först ska jag gå till famo och fafa, sen kan jag gå hem" :)
Åh, ni ljuvliga Saringfamilj. Min blogg har ballat ur och vägrar att logga in mig så därför inget spetzialeinlägg... Vi grät en tår och två, när vi möttes i onsdags. Igen, en tår, när jag läser ditt Almainlägg. Ni är fantastiska - alla tre. Fastän vissa är bättre på att köra bil än andra. Stor kram och tack för att ni tog er tid att stanna en stund hos oss. Många varma ljuvliga kramar. Älskar - Saknar.
Din vän. E.
Jösses, jag hade nog dött.
Skicka en kommentar
<< Home