Pinsamma bekännelser
Så här pinsam har jag blivit. Jag är sur över att lyxhotellet jag bor på i Prag inte har en fungerande HBO-kanal så att jag kan ligga i sängen och äta praliner och titta på engelskspråkig film.
Så här pinsam har jag blivit. Jag är sur över att hotellreceptionisten inte erbjöd mig gratis pay-tv som kompensation eftersom det är så synd om mig som inte pratar vare sig tyska eller tjeckiska och därför inte får ut så mycket av de dryga fyrtio kanalerna på tv:n som inte är HBO eftersom man just pratar tyska eller tjeckiska på dem. Undantaget en engelskspråkig koreansk nöjeskanal(!)
Så här pinsam har jag blivit. Jag är sur över att internetuppkopplingen strulade igår kväll och idag så att jag inte omedelbart kunde logga in när nu inte tv:n funkade.
Och jag är sur över att bion som jag hade tänkt gå på där man pratar engelska och inte tjeckiska inte går idag utan imorgon för vad hjälper det mig liksom när jag åker hem imorgon.
Så här pinsam har jag blivit. Jag är sur över att ostburgaren som jag har beställt upp på rummet visade sig vara för välgjord när jag nu faktiskt särskilt bad om medium rare.
Fan. Någon behöver fundera över sina prioriteringar..
Men så här litelite till mitt försvar. Det kan vara lite slitsamt att resa så mycket. Lite slitsamt att sova ensam, äta ensam, försöka fördriva tiden ensam. I början kunde det kännas lite skönt med all den där egentiden, men på senare tid har jag rest väldigt mycket och då blir all den där egentiden mest.. ensam. Och plötsligt blir det viktig att allt går min väg. Att allt flyter. För om jag känner mig ensam och dessutom fel blir jag till en litenliten Ynk. Alla småsaker som inte flyter blir till grus i maskineriet.
Men jag är ändå pinsam.
Och på tal om pinsam. På fredag kommer städmajorskan hem till oss. Hon skall kolla in läget för att avgöra hur stor insats vi kommer att behöva. Avtalet rör alltså två städningar i månaden så Alma kommer fortfarande att veta hur en dammsugare ser ut.
Jag har ju lovat mig själv och er ett inlägg om hyckleri och idealsvek. Det blir inget sådant. Åtminstone inte nu, inte idag. Jag är så fruktansvärt trött. Överallt. Innanpå och utanpå och det jag behöver just nu är inte att jag själv trycker ner mig själv genom att förklara hur dålig jag är som betalar andra för att ta hand om min skit. För det vet jag redan och det tycker jag redan att jag är. Jag behöver nog det motsatta tror jag. Jag behöver ge mig själv en chans. Ge mig själv lite andrum. Ge mig själv.. lov.
Jag jobbar heltid. S jobbar heltid. Alma går på dagis heltid. Om jag skall ha det jobb jag har krävs det att jag arbetar heltid. Det är hårda fakta. Och jag vill ha det jobb jag har. Det är mitt val att ha det här jobbet och jag väljer om det varje dag. Varje dag väljer jag aktivt att leva det liv jag lever. Men valet får konsekvenser. Och en av dem är att den tid vi får tillsammans som familj är värd allt. Alltallt. Den tid vi får tillsammans som familj - eller snarare, den tid vi ger oss själva som familj vill jag använda maximalt. Och som Isidor så insiktsfullt skrev, "Alla som försökt städa med Alma (eller annat godtyckligt barn i samma ålder) inser att det är kontraproduktivt. Om man faktiskt vill få det rent är det enda hållbara systemet att en förälder gör något med barnet, och den andra föräldern städar." Så har vi det nu. Vi delar upp oss och det blir.. ensamt. Haltande.
Så. Vi väljer att låta en städfirma storstäda två gånger i månaden för att istället kunna lägga tiden på att vara tillsammans som familj. Fokuserade på varandra. Istället.
Jag har väldigt många andra vinklingar på det här för mig moraliska dilemmat, men idag, ikväll, just nu väljer jag att inte lyssna på den kritiska rösten inom mig.
Ikväll ger jag mig själv lov.
Så här pinsam har jag blivit. Jag är sur över att hotellreceptionisten inte erbjöd mig gratis pay-tv som kompensation eftersom det är så synd om mig som inte pratar vare sig tyska eller tjeckiska och därför inte får ut så mycket av de dryga fyrtio kanalerna på tv:n som inte är HBO eftersom man just pratar tyska eller tjeckiska på dem. Undantaget en engelskspråkig koreansk nöjeskanal(!)
Så här pinsam har jag blivit. Jag är sur över att internetuppkopplingen strulade igår kväll och idag så att jag inte omedelbart kunde logga in när nu inte tv:n funkade.
Och jag är sur över att bion som jag hade tänkt gå på där man pratar engelska och inte tjeckiska inte går idag utan imorgon för vad hjälper det mig liksom när jag åker hem imorgon.
Så här pinsam har jag blivit. Jag är sur över att ostburgaren som jag har beställt upp på rummet visade sig vara för välgjord när jag nu faktiskt särskilt bad om medium rare.
Fan. Någon behöver fundera över sina prioriteringar..
Men så här litelite till mitt försvar. Det kan vara lite slitsamt att resa så mycket. Lite slitsamt att sova ensam, äta ensam, försöka fördriva tiden ensam. I början kunde det kännas lite skönt med all den där egentiden, men på senare tid har jag rest väldigt mycket och då blir all den där egentiden mest.. ensam. Och plötsligt blir det viktig att allt går min väg. Att allt flyter. För om jag känner mig ensam och dessutom fel blir jag till en litenliten Ynk. Alla småsaker som inte flyter blir till grus i maskineriet.
Men jag är ändå pinsam.
Och på tal om pinsam. På fredag kommer städmajorskan hem till oss. Hon skall kolla in läget för att avgöra hur stor insats vi kommer att behöva. Avtalet rör alltså två städningar i månaden så Alma kommer fortfarande att veta hur en dammsugare ser ut.
Jag har ju lovat mig själv och er ett inlägg om hyckleri och idealsvek. Det blir inget sådant. Åtminstone inte nu, inte idag. Jag är så fruktansvärt trött. Överallt. Innanpå och utanpå och det jag behöver just nu är inte att jag själv trycker ner mig själv genom att förklara hur dålig jag är som betalar andra för att ta hand om min skit. För det vet jag redan och det tycker jag redan att jag är. Jag behöver nog det motsatta tror jag. Jag behöver ge mig själv en chans. Ge mig själv lite andrum. Ge mig själv.. lov.
Jag jobbar heltid. S jobbar heltid. Alma går på dagis heltid. Om jag skall ha det jobb jag har krävs det att jag arbetar heltid. Det är hårda fakta. Och jag vill ha det jobb jag har. Det är mitt val att ha det här jobbet och jag väljer om det varje dag. Varje dag väljer jag aktivt att leva det liv jag lever. Men valet får konsekvenser. Och en av dem är att den tid vi får tillsammans som familj är värd allt. Alltallt. Den tid vi får tillsammans som familj - eller snarare, den tid vi ger oss själva som familj vill jag använda maximalt. Och som Isidor så insiktsfullt skrev, "Alla som försökt städa med Alma (eller annat godtyckligt barn i samma ålder) inser att det är kontraproduktivt. Om man faktiskt vill få det rent är det enda hållbara systemet att en förälder gör något med barnet, och den andra föräldern städar." Så har vi det nu. Vi delar upp oss och det blir.. ensamt. Haltande.
Så. Vi väljer att låta en städfirma storstäda två gånger i månaden för att istället kunna lägga tiden på att vara tillsammans som familj. Fokuserade på varandra. Istället.
Jag har väldigt många andra vinklingar på det här för mig moraliska dilemmat, men idag, ikväll, just nu väljer jag att inte lyssna på den kritiska rösten inom mig.
Ikväll ger jag mig själv lov.
posted by Saring at 8:19 em
9 Comments:
Den kritiska rösten inom dig som dissar städhjälp snackar dynga:
"It's so full of shit it's comin' out the wrong way!"
Ja, du är lite gnällig som dissar hotellets TV. Innan nästa resa kommer du förbi här med en tom liten CD-väska och plockar på dig 10-15 filmer att ta med. Några roliga, några spännande, några otäcka, några kalkoner, och några oscarsvinnare.
Glöm inte vad Calvin i Calvin & Hobbes sa:
"Nothing helps a bad mood like spreading it around."
Skriv några vykort!
Isidor har så rätt :) Jag försöte städa och sortera leksaker med Ella igår för att få lite bättre ordning. Ok att det kanske blev lite bättre ordning i det hörn där jag satt, men resten av husest blev överöst att leksaker som Ella glömt och nu återupptäckte ... Damsuga är hon bra på dock, men då måste jag ha plockat undan först, när hon är på dagis.
Förstår resedilemmat, det blr lätt tråkigt i längden faktiskt. Promenader brukade hjälpa mig och ett eller två kilo choklad (om man nu är i ett land där choklad smakar som choklad ska smaka vill säga ...:)
Jag anser inte att du behöver skriva ett inlägg om hyckleri och idealsvek....Om man jobbar heltid, bägge i parrelatione, och om man har möjlighet så tycker jag det är en självklarhet att man ska ta in städhjälp om man vill...Det ska man INTE ha dåligt samvete för...ni jobbar ju med annat...och vill sedan prioritera er och Alma.
Jag tycker inte att du behöver försvara dig. Du betalar ju för en tjänst. Vad är det för skillnad att betala någon för att renovera badrummet mot att någon städar? Du behöver inte skämmas. Inte alls. Släpp det här och njut av ditt braiga flyt nu, för det är du värd!
Kramar Kicki
Håller med föregående talare, inte ska du skämmas! Jag förstår inte varför det är sämre att betala för städhjälp än för matlagning (takeaway), hantverkshjälp, gräsklippning och kemtvätt. Hemfrid kommer till oss också två gånger i månaden, fast jag är föräldraledig, sug på den du. Klart ni ska ta hjälp med de sysslor ni kan, och på så sätt umgås mer ni tre. /Janina
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Jag vet inte hur tydligt det syntes i min andra kommentar att jag såklart bara är avis på dig som får resa så mycket och bo på hotell och äta hotellfrukostar. Egentligen är det ju ganska självklart att man tröttnar på sitt eget sällskap i konstiga städer.
Fast jag är avis! Men du får ändå plocka på dig filmer att ta med och se på datorn.
Du är ju den klokaste av alla kloka! Kram och fortsätt så!
Anna i Åbo sa...
Jag tycker också att det är ju bara jätteklokt att du köper städtjänster! Det är ju också bra för landets ekonomi. :) Och städaren är säkert nöjd med nytt jobb. Inte måste du försvara dig och inte är du en dålig människa om du inte hinner städa själv!
Skicka en kommentar
<< Home