Dåligdager

Skitdag. Beteendevetare och självmedveten som jag är, kan jag stoltsera med att jag har identifierat flertalet av de faktorer som gör att jag exempelvis faller i tröttgråt när Alma inte vill sova;

HÖST
Jag ÄR en höstkänslig människa. Även om jag varje år försöker intala mig själv att jag ääälskar hösten så kommer nedstämdheten som ett fult och trasigt brev på posten. Typ fullt av räkningar. Eller söndrigt gods.

JOBBSTARTEN NÄRMAR SIG
Som jag nämnt tidigare orkar jag inte riktigt gå in på detta faktum men jag kan säga så mycket att det påverkar mig något jävulusiskt. Kort uttryckt; Ett års föräldraledighet står på inga sätt i paritet med de tolv år jag fick vänta på att få bli mamma.

SÖMNBRIST
Jo. Sisådär en tio månader efter Almaunders ankomst börjar tröttheten komma. Jag har trippat på tonvis av lyckohormoner hur länge som helst men nu, nu börjar verkligheten komma ifatt även den här mamman. Alma sover förhållandevis gott om nätterna men förhållandevis är förhållandevis och störd sömn är störd sömn.

UFO-ÅLDERN
Min ljuvliga dotter far fram i hundranittio med ett enda syfte. Att förstöra. Alltalltallt skall rivas ut och rivas sönder och tuggas och smetas och bankas och... Ja. Och jag hinner förstås inte med. Och min lilla perceptionsstörning gör att jag blir väldigt tröttrött av röra. För vi pratar ju inte om lite stök. Nä. Vi pratar om att under loppet av fem minuter kan ett barn i UFO-åldern trasha ett hem till oigennkännlighet. Och hinner man inte med så hinner man inte med och då står man där tillslut. Slut. Orkar inte plocka upp så mycket som en ballongvisp. Utan tröttgråter en stund istället.

PMS
Har ju kommit tillbaka. Värre än någonsin tidigare, tycks det mig. Jag vidhåller - infertila kvinnor borde åtminstone få slippa PMS. Jävla skit.

PCO-S
Jäpp. I'm back, sucker! väääser den hest. En fantastisk bieffekt av att både ha genomgått mängder av hormonbehandlingar och fått uppleva en graviditet är att jag verkligenverkligen har förstått hur mycket hormoner påverkar vår personlighet. Och alla är vi ju individer och jag har visat mig vara i högsta grad känslig för hormonell påverkan som CURA-doktorn sa när jag blev mer eller mindre suicidal av nässprayen... Så. En utökad testosteronnivå har betydelse. Jag känner mig inte längre harmonisk. Och jag har liksom fått rejäl smak på harmonin som tillstånd.

Kontrollförlust över ätandet
Tyvärr en av PCO-S:s skiteffekter. Jag blir liksom som en kräkfobisk bullimiker. Inte bra. Okej, det hade inte varit bra om jag hade varit en kräkande bullimiker heller, men känslan av att ha förlorat kontrollen är fullkomligt förödande för mitt mående. Jag blir en humorbefriad surargbesviken fru, framförallt. Med komplex. Kasst.

Pank
Förstås. Eftersom jag är den i familjen med högst inkomst innebär föräldraledigheten cirkus 10.000 kronor mindre i månaden. Ut. Och det känns. Verkligen. Självklart är livet med Alma värt varendaste krona men faktum kvarstår. Det är inte roligt att vara fattig.

Ja det var väl ungefär mitt deppaket. Och nu, Isidor, ställer jag mig frågan Får denna vetskap mig att må bättre? Nä. Inte ett skit. Deppen är de facto en irrationell företeelse.

Men eftersom det hela är i högsta grad irrationellt, vet jag att jag mycket väl kan må bättre imorgon. Eller sämre. Vi får väl se.