Frisyrflopp

Jag brukar sätta en ära i att vara osedvanligt oneurotisk när det gäller frisyrer. Jag är lite av frisörernas dröm på det viset. Jag älskar mitt hår eftersom det har en förmåga att anpassa sig efter omständigheterna. Det är lättfriserat och lagom tjockt, växer fort och har en fin färg, ganska mycket oavsett vilken typ av frisyr jag har. Jag inser att det är relativt ovanligt med ett så kärleksfullt förhållande till det egna håret men det är så det är. Och så långt allt gott. Men om man utöver detta dessutom är lite för impulsstyrd i kombination med tillitsfull så kan det bli lite knasigt. Alltså, det är liksom inte bara mitt hår som har lätt för att anpassa sig utan det gäller hela mig..

När jag gick till frisören idag var jag helt på det klara med att jag skulle fortsätta på min lyckade pagevandring men med det lilla tillägget att nacken skulle kortas ordentligt och klippas upp till en juste bob. Men i övrigt - blank, fin, slät page. Som ju som sagt är så trendigt nu. Men redan då jag satte mig i stolen kände jag att här är det bäst att hålla i sig för jag är visst inte riktigt att lita på idag. De tidigare så tydliga önskemålen lyste plötsligt med sin frånvaro och jag hör till min fasa mig själv säga - med ett leende dessutom så att det inte skulle gå att ta miste på att det var detta jag ville - Äsch! Jag känner för något nytt! Vi kan det här med page nu va? Vad tycker du? Och min frisör plockade raskt fram några bilder och sa den här i kombination med den här. Busa till det lite. Korta nacken. Behålla lite längd fram. Det lät som en hit och jag hojtade Kör på!

Och nu då? Nu sitter jag alltså här. Och istället för att känna mig som en jäsikens läcker och samtidigt stilfull och sensuell trettiotreåring - vilket alltså var den ursprungliga planen - så känner jag mig som en fyrtiotreåring mitt i karriären som gått till frissan och bett att få bli lite fräsig. För fräsig är just vad jag är. Och det hade jag verkligen inte tänkt mig! Håret blev mycket kortare än vad som var tanken och mycket mer urklippt. Här finns på TOK för mycket flikar. Flik på flik på flik flikar sig runt huvudet.

Och jag som inte trivs i huvudflikar!

Det är bara att inse att rätt frisyr är viktigt. Det handlar ju om indentitet. Hur man vill framstå, rent visuellt. Och jag som är en ganska rättfram person som tar en del plats när andan faller på, behöver nog en lite mjukare frisyr. För att liksom balansera. Balans är bra. Det för mycket flik nu på något vis. Så det blir väl till att ändra personligheten dårå. Tills håret har vuxit sig så långt att jag kan mjuka upp det igen får det bli en supersoft framtoning för min del. Tänk så förvånade de skall bli på jobbet när jag smyger - eller gliiider in lite försynt, ler blygt och väntar på att tala tills någon annan tar initiativet. Det skall nog gå.

Neeeej! Vem försöker jag lura? Klart att det inte kommer att gå! Nej, nu får jag alltså äta upp att jag varit så himla stursk och minsann aaaldrig blir missnöjd hos frisören eftersom hår faktiskt växer ut och därför kan man kosta på sig att våga lite nytt.. Fast kanske att det fixar sig med lite ny färg. För det håller jag på med just nu, färgar. Lite brunrött kanske kan piffa till det? Kanske? Väl? Snälla? Och visst växer det väl ut igen? Visst? Snälla?