Julen som gått

Jo vi brukar göra så här att vi använder bilresan hem från Maschta till briefing, jag och maken. Vi går igenom stort och smått som hänt och ojjar oss och förfärar oss och suckar och skrattar i varierande grad. Det brukar göra susen och förhindrar att trista upplevelser och allehanda genomgådda irritationsmoment lagras på fel ställen inombords och därmed riskerar att förgifta oss själva och varandra. Och efter genomförd briefing kan vi utan smolk och bôs fokusera på russinen i kakan från själva samvaron med svärföräldrarna om man så säger.

Tyvärr hann vi inte med det den här gången då vi skulle till solsyster och träffa min familj redan på juldagen och bilresan dit från Maschta är alltför kort för att briefingen skall kunna slutföras. Och då är det bättre att bara vara tyst. Så nu är det litelite grand bôs kvar. Även om vi har gjort några tappra försök så här lite i efterhand så blev det inte den där utrensningen som vi brukar må bra av. Så den här gången känns det som om det blev lite lite russin över julen. Mänmän. Sån't ä't mä´t.

En mycket bra sak med den gångna julen är dock detta: Alma fick inte för många julklappar. Nej, bra och användbara saker blev det och inget skräp. Skönt! Vi skall göra allt som står i vår makt som föräldrar att förhindra att det blir prylöverflöd även i fortsättningen. Vi vill ju så gärna att hon skall hinna ta in vad det är att faktiskt få en gåva. En annan människa har tänkt och hoppats och önskat att det han eller hon köpt eller gjort skall bli värdefullt för just henne. Jag vill att hon skall förmå att känna det. Att hon skall få ett greppbart antal prylar och pryttlar. Att hon skall sätta värde i själva gåvan och inte bara få en kick av att få. Jag inser att det kräver ett aktivt arbete med gränssättande mot omgivningen och oss själva och Alma för att det skall bli så. Och jag inser att det inte är enkelt. Men vi har en ambition, jag och S. Och denna, Almas första aktiva jul (hon var ju så yttepyttig förra julen) klarade vi att ro det i hamn. Det är jag väldigt nöjd med.

Och gladast blev hon för eltanborsten för 59:- från Karlssons. Hon älskar sin tandborste.

Nu väntar nyårsfirande i den lillalilla skalan med äkta skumpa och färsk hummer till entré och det här receptet på oxfilé till huvudrätt och goda viner. Mums fillibabba! För det är det bästa med småsmå nyårssällskap (läs tre vuxna) att då finns det lite mer ekonomiskt utrymme att lyxa till det. Lyx är bra. Väldigt bra.

ETT RIKTIGT RIKTIGT GOTT NYTT 2007 TILLÖNSKAR JAG EDER, KÄRA BLOGGVÄNNER!!!