måndag, december 04, 2006

Tack och otack

Tusen tack för föllsedagsgratulationerna! Firandet av dagen D blev en fullkomlig succé med underbar samvaro och shopping med mamma och efterföljande fest med kärakära vänner. Min bästa födelsedag sedan urminnes tider. Kanske den bästa hittills? Jag skriver kanske mer om detta en dag med mer inspiration. Idag har jag verkligen inte det.

Just nu sitter jag på jobbet och skall alldeles strax svida om till festklädsel då det vankas julmiddag hemma hos chefen. Det hade kunnat vara trevligt om det inte vore för att dagen har varit SKIT hittills. Taskig kommunikation från alla håll och kanter (inklusive min), mycket ångestdumpning (från mig också) och så en liten dos av syndabocksmentalitet som sur grädde på moset. Och det är jag som är syndabocken dårå. Och detta andra arbetsdagen sedan återgången. Kan det vara bättre? Ja.

Till råga på allt elände vaknade Alma i morse när jag skulle iväg, med hjärtskärande gråt. Hon klamrade sig fast kring min hals och skreeek Maaaaamma! Maaaamma! När jag nämnde detta för kollegorna på det skitdåliga morgonmötet fick jag till svar (i stora drag) att jag minsann inte hade något att beklaga mig över för på deras tid var man minsann bara ledig i ett halvår. ETT HALVÅR! Då kunde man prata om separationsångest. Jag är typ bara bortskämd.

Kärringar.

Vill helst av allt bara sätta mig på tåget och åka hem.

Apskaft.

6 Comments:

Blogger mariamamman said...

Grattis en dag i efterskott från mig till dig. Min chef sa en bra sak: Näst efter sexualdriften så är avundjukan den största driften hos människan.

Tänk på det när klimakterietanterna går till attack.

stå på dig Sara!
Kram från Mariamamman som faktiskt bliggat lite mer, hör och häpna.

04 december, 2006 16:39  
Blogger Kapybaran said...

Nu framgår det ju inte om chefen bidragit till den fantastiska stämningen, men om, kan du ju snyta dig i nån gardin när ni är där på julmiddag. eller tappa en tallrik. eller nåt annat moget.

eller så tycker du synd om dem som inte har mer empatisk förmåga än ett skohorn. Och sen gottar du dig åt att du minsann har en Alma, det har inte de!!
Kram.

PS de där morgnarna gråtande barn _är_ råvidriga. så är det bara.

04 december, 2006 19:00  
Blogger Anna said...

Hur är det nu du brukar sjunga?
Äh jag kan ju inte din dialekt ;-)
Jag drar till med ett norrländskt kraftuttryck i stället:
PALTSKAFT!!!

Åh så jobbigt med en sådan morgon, fy!

Megagigawattkram

04 december, 2006 19:25  
Blogger Amira said...

Man kanske ska inte skylla allt på de små klimakteriegummorna, avundsjuka finns hos oss alla och dålig stämning på jobbet och mycket mobb bland personalen brukar höra samman med dåligt ledarskap. Alla går och är frustrerade på något som de känner de inte kan rätta till för det finns ingen som förstår, tar in eller kan lyssna. Håller med föregående talare: Det kan hjälpa att snyta sig i gardinerna, men bättre är kanske att gå dit en dag till och se om det ger sig...

05 december, 2006 06:59  
Blogger Saring said...

Innerligt TACK kära bloggvänner för support! Det blev bättre vad dagen led och jag slapp dra till med gardinsnorandet. Jag sparar dock det ovärderliga tipset till framtiden ;o) Idag känns det riktigt bra och jag har lyckats identifiera själva epicentrum av ångesthärden på arbetsplatsen. Och när det är gjort är det bara att undvika denna så gott det går och hämta styrka från positiva kraftkällor.

KRAMAR tillbaks!

05 december, 2006 11:22  
Blogger Isidor said...

dummisar!

05 december, 2006 13:58  

Skicka en kommentar

<< Home