Vad är det för dag idag?

Är det en vanlig dag? NEJ! För det är Sarings föllseda'! Dubbeltrea! Tänk va?!

Förr älskade jag att fylla år. Förr, som i innan längtansmonstrets och infertilitetshäxans ockupation av min själ. Jag är tillräckligt barnslig för att tycka om prasselpaket och min väl impregnerade antijantehållning har tillåtit mig att njuta av uppmärksamheten. Men så tågade ju först längtansmonstret in och några år senare infertilitetshäxan och tillsammans med den allmänna nedstämdheten för årstiden så blev födelsedagarna till en grå gegga av obehag och en envis känsla av besvärande spotlights på ett jag som inte ville belysas.

Den här dagen, förra året minns jag inte ens. Mitt fokus låg då lite längre ner, närmare bestämt på den klotrunda boll till mage som Almas närvaro innebar. Och fyra dagar senare anlände hon och liiite tacksam var jag att jag ändå att jag hade fått lov att behålla min födelsedag som min.

Så i år är första gången på mycketmycket länge som jag verkligen har en födelsedag och som känns som en dag som skall firas. En lycklig födelsedag. Och inte lite heller. Mycketmycket lycklig. Klockan sju i morse kom S in med levande ljus och findukad frukostbricka. Jag och Almaunder låg bredvid varandra och sov så gott, så gott och när vi väcktes av S:s sång vet jag inte vem av oss som blev gladast.

Och paket fick jag! Ett par finjeans och en eltandborste. Och byxorna visste jag om men tandborsten kom som en total överraskning - och en glad sådan! Jag är nämligen så härligt hårdpräglad av min barndom att en sådan fantastisk uppfinning som eltandborsten innebär en alldeles översvallande vardagslyx. Jag har alltså aldrig ägt någon tidigare. Aldrig. För eltandborstar är ju som sagt något lyxigt och det har vi liksom inte sett oss ha haft råd till tidigare. Men tydligen nu, tyckte min make. Först blev han nervös du kanske blir jätteledsen sa han försiktigt då han räckte över det hårda paketet. Men ååååh!!! En eeeeltandborste!!! Guuud, vad glad jag blir!!! Ååååh, tack!!! ÄNTLIGEN!!! sa jag och menade varenda liten innerligt utrop. Ja. Jo. sa S. Du har ju önskat dig en i tio års tid och tandläkarna rekommenderar det ju och dessutom har ju varenda människa eltandborste idag. Tänk va.

Nu skall jag göra mig så snygg som den nya frisyren tillåter och bege mig till Helsingborg. Där väntar min älskade mamma som skall bjuda på heldag. När vi har shoppat till droppningsgränsen beger vi oss hem tillsammans för att fira ännu mer. Ett hejdundrande kalas med tjugo personer, karaoke och efterföljande dansfest på Chokladfabriken. Och alla som kommer på festen är högt älskade vänner.

Kan man vara rikare?