Ont om ork finns det gott om!

Så gott om bloggningsinspiration finns det således ont om. Hur som helst. Alldeles precis just för någon minut sedan upplevde jag för första gången hur någon bankade i golvet under min stol. Det vill säga, en granne bankade i sitt tak, med ett föremål, precis där jag sitter. Det tog ett litet tag innan jag kom på vad det var som kändes. Vi har ju trots allt ganska högt upp till tak, så man bankar liksom inte i taket i en "hannavänning" om man så säger. Sisådär en 3.2 m är det från golv till tak. Jahajaså. Kanske att någon tycker att vi skrapar för mycket med stolarna i golvet. Eller någon som tycker att vi går lite för högljutt. Eller kanske att Alma övningsknatar lite väl ljudligt? Ja, vad vet jag. Eller också har jag helt enkelt bara inbillat mig alltihopa. Kanske var det överhuvudtaget inte något bankande. Kanske.

För jag har nämligen en sådäran lite paranoidtrött dag då jag har fått för mig att de flesta i min omgivning är stöttirriterade på mig. Det är lite trist stämning på jobbet, se och även om jag inte har den minsta yttepyttiga lilla anledning till att på något vis tro att denna dåliga stämning skulle ha med mig att göra så tror jag ju förstås det ändå. Nä alltså inte sådär ytterst ute, där klokvet jag ju att det är höstvinterstress och alldeles för full almanacka som gör folk socialt inkompetenta. Men lite mer sådär undermedvetet tror jag att det nog ändå är mitt fel. På någevis. Säkert är det ändå jag som mitt i allt elände har gjort något som förargar min omgivning. Så varför då inte grannen också?

Nu har jag som grädde på moset och lök på laxen förargat min lilla sjukling till ettåring också så att hon inte vill sova. Tur då att det finns en fantastisk hemmaman som bakar lussebullar och vyssar bäsar med kraft och styrka. Tur. För nu går den här förargerliga frugan och lägger sig. Bättre lycka nästa dag. Typ imorgon.

Har jag nämnt att jag har börjat jobba?
Har jag nämnt att man blir känslomässigt störd av att lämna sitt bästaste för att umgås med stressade människor utan perspektiv?
Har jag nämnt att jag var smart nog att planera in en mjukstart med julledighet från och med fredag?
TUR att jag har varit med förr i mitt liv.
Har jag nämnt att jag längtar till fredag?

Nu har jag det.
God natt, kära snälla fina människor.