Jag - en lyxlirare

Nyårsafton blev superdupermegalyckad! Vi tre fullkomligt vältrade oss i lyx. Om någon av en händelse skulle tro motsatsen så tillhör lyxvältring annars inte mina huvudsysselsättningar i livet. Det brukar snarare vara på tok för lite av den varan. Så idag skall jag göra något så osannolikt osmakligt som att skryta om vår lyxfrossa. Detta gör jag med hjälp av den klassiska lyxskrytslistan:

Champagne (Pierre Peters) och caviarsnittar

Halstrade pilgrimsmusslor

Färsk, lättgrillad hummer

Champagne (Bollinger)

Oxfilé, perfekt stekt

Italiensk pancettalindad potatiskaka

Amaronevin

Fatlagrad rom

Champagne (Bollinger)

Mer Amaronevin

Jag vet, jag veeet! Smaklökarna kan vid slutet av ovanstående lyxskrytslista inte alls till fullo göra dyrdropparna rättvisa, men man kan njuta ändå. Om inte för något annat så iallafall av den rena och sanna toklyckan över att få okynnesdricka så svindlande bra viner!

När småtimmarna började smyga sig på blev vårt lilla sällskap plötsligt utökat med tre nattsuddare som var för sig sökte skydd undan regn, rusk och trista discoteksupplevelser. Så där satt vi och suddade en lång stund in på det nya året. Tills.. en mycketmycket liten och mycketmycket glad och förväntansfull människa dök upp i dörrposten till vardagsrummet och med ett glatt hej! lät oss förstå att om det skulle vara fest ville hon vara med. En närmast surrealistisk upplevelse att se Alma komma krypandes (jo, hon gjorde ett avbrott från promenadtrenden sådär sent/tidigt på dygnet) på eget bevåg. Hon hade somnat i vår säng och har inga problem att ta sig i och ur densamma.

Men tidpunkten för Almas festarvilja var inte helt synkad med det övriga sällskapets. Gäster hade snarare börjat droppa av på det ena eller andra sättet, mest det andra d v s snarkandes, så då tog jag den lilla glada människan i famnen och gick och lade oss och inom någon halvtimma var huset fyllt av en massiv snarkande ljudmatta. Och så synnerligen sympatisk är hon, dotra-mi, att hon lät oss snarka ända till klockan 10.17 då hon väckte mig med ljudliga Mmmmm-pussar och jag kunde glad och utsövd (okej då, överdrift) väcka övriga översovare och intaga den av maken tillagade goda och stärkande frukosten. Dock en alldeles helt vanligt olyxig sådan. Någon måtta får det minsann vara!

Nu hoppas vi att 2007 blir ett synnerligen gott år. Det blir onekligen knivigt att slå det föregående i bästhet men kanske, kanske är det en ny bästårstrend som har startat? Hoppas det! Och det är faktiskt vad jag önskar er alla - en riktigt rejäl bästårstrend!