fredag, juni 15, 2007

Precis vad man behöver

Just precis vad man behöver kan vara väldigt olika saker. Från dag till dag. Just precis det man behöver ena dagen kan vara just precis det man inte behöver redan dagen efter. Under väldigt många dagar, veckor, ja kanske månader, har just precis vad man behöver varit inte andra människor för min del. Jag har mest känt att människorna stör mig. Det här har överhuvudtaget ingenting med kärlek att göra, för kärlek behöver jag alltid. Och jag känner lika alltid kärlek. Därför att den är grundmurad i min märg.

Men mitt i kaoset, mitt i virrvarret, justprecisexakt då som det känns som om jag flyger omkring med en jetmotor i ändan, med mycket begränsad sikt och på ett högst oorganiserat och förvirrat vis - utan GPS, just då blir människor mest ett ytterligare stressmoment att hantera. Oavsett vilken människa det handlar om. Och det har varit besvärligt.För det skapar nämligen en stark känsla av skuld hos en människa som jag. Just precis vad man behöver har varit s o l i t u d för min del. Och det kan vara väldans svårt om man är en del i ett familjeföretag som saknar sin entreprenör. Och partner. Och mamma. Vin är inte att tala om ty det gör dig bara tröttare och spär på din känsla av kontrollförlust. Så till råga på allt elände är du osocial och omysig. För just vad man behöver är ensamhet. Och kontroll. Och ensamhet.

Men så skymtar landingsbanan. Sikten klarnar upp och GPS:en fungerar. Igen! Och då plötsligt. Plötsligt är just vad man behöver något helt annat. Något mycket trevligare.

Då är just vad man behöver champagne och sushi på solig balkong. Ackompanjerat av skrattet från en väldigt nöjd Alma som slänger sushiriset i koppen med misosoppa, hackar sönder S:s fina bitar, tuggar lite på min tidigare så aptitliga jätteräka, upptäcker att det var ganska överskattad och slänger även denna i misoblandningen för att slutligen hälla ut allt på underlägget och skrika FISK!!! och BESTICK!!! för full hals. Och sedan, efter att Almaunder somnat fint i den stora familjesängen, ta ett stoort glas vitt vin och tända världens finaste glamourdoftljus som världens finaste glamour-Majamaria har gett i själagåva, tappa upp ett tjockbubbligt skumbad och tillåta sig att bli lite småfull sådär alldeles precis för sig själv och utan någon särskiljd anledning alls.

Annat än den att det är just vad man behöver. Just precis vad jag behöver.

Och folk se'n! Folk är verkligen just precis vad jag behöver! Har jag sagt att jag behöver folk?

Och appropå folk, så har S tagit fram gitarren och spelar finfina bitar som ingen vettig människa kan hålla sig från att sjunga med i. SÅ justprecisexakt vad jag behöver nu är att gå dit och sjunga med.

11 Comments:

Blogger FruW said...

Det är så härligt att du är tillbaka - och att du verkar må bra igen! Välkommen tillbaka! Massor av kramar
Fru W

15 juni, 2007 22:50  
Anonymous Anonym said...

hihi du är rolig du :)

Jag förstår precis vad du menar. Ibland är själv bästa dräng eller vad man säger.... ingen hjälp av nån annan..bara ... vara... själv!

och lika härligt som ensamheten är, är det att dela den med någon!

tjing//M

15 juni, 2007 23:04  
Blogger Anna said...

Saring vännen, det låter underbart

16 juni, 2007 00:28  
Anonymous Anonym said...

VI VILL VARA MED!!! Vi vill också fira fredag och sjunga gitarr! Vi gör det på varsitt håll - men själarna är nära. Eller hur!

16 juni, 2007 12:12  
Blogger Isidor said...

Vilken tur då att ni flyttat till landets folkrikaste stad. I många bemärkelser.

Och att ni har en balkong att äta Sushin på.

Och en gitarr...

16 juni, 2007 13:59  
Blogger M said...

ser du;

allting har sin tid.

Mitt favvomotto tillika bibelord.

16 juni, 2007 16:26  
Blogger Cinks said...

Ahh, vilken härlig fas du befinner dig i! Längtar också efter den dagen när folk är precis vad jag behöver och den kommer nog snart tillbaka till mig igen.

16 juni, 2007 22:22  
Blogger Kapybaran said...

Kärlek, Saring, kärlek!

17 juni, 2007 10:28  
Blogger Cinks said...

Saring! Vi tänkte försöka dra ihop en bloggfika på lördag eftermiddag. Finns du i stan så vore det kul att se dig!

24 juni, 2007 15:49  
Anonymous Anonym said...

Jag saknar dig!
Skynda dig att få ordning!
Vad händer?
Jag vill läsa?

Allt bra hoppas jag!

25 juni, 2007 09:54  
Anonymous Anonym said...

Så min kära Sara besöker jag dig i vanlig turordning som jag tar här runt kvarteret Internettan. Du ser ut att ligga här ganska gott i ditt bubbelbad med en gitarrspelande man & ett vinglas i handen. Tänk att livet ibland i det enklaste kan lysa i sina stunder.
Själv hade jag en sån stund igår. I min ensamhet. Som jag vanligtvis förbannar, åkte jag & badade med hundarna. Jag & dom mot resten av världen. Badade som bara barn kan egentligen. Du vet när man skrattar medan man stänker vatten vilt omkring sig & bara "flippar" ur för att det är varmt i vattnet & att solen lyser starkt. Jag har två stora röda sälar runt mig som ivrigt simmar med & njuuuter av att få vara i det som kallas lycka.
Sen kommer det till det där abrupta uppvaknandet. Jag skär mig i foten av nått satansvasst. Det blöder som fan. Badandet & lyckan är över. Sen hasar jag mig & 2 vilda mastiffer till bilen & åker hem. Lyckan var över men minnet om att vara barnalycklig... ja det sitter. Kvar.

Foten blev omplåstrad på akuten i lite kaos men där satt jag på en brits. Blöt i håret, sand i ansiktet, flipfopsen på golvet & ett gnistrande blänk i ögonvrån. I ett badande ögonblick, det var allt jag behövde... precis just då.

Kram din vän L

25 juni, 2007 18:20  

Skicka en kommentar

<< Home