Konsten att vara besvärlig

Sedan jag blev bättre på att våga vara besvärlig har jag märkt att det belönar sig. Eller mig. Jag lägger skiten där den skall vara - i det här fallet hos Thorn Svenska AB och resultatet blir att jag inte fortsätter att vara arg. Jag ger dem min ilska.

Det hjälper att min besvärlighet i detta fall resulterade i att inte mindre än 2 (två) Thorntjänstemän ringde mig inte mindre än 4 (fyra) gånger och var minst sagt milda på rösten. Det var dock inte jag. Jag var kontrollerat arg skulle man kunna säga och jag var väldigt mån om att inte gå i fällan att bekräfta deras inkompetenstillrättaställan med fraser som "så bra" eller "tack". Jag var inte arg på rösten men mina ord beskrev med knivskarp skärpa hur fullkomligt oacceptabelt hela deras hantering är.

Men nu skall vi vara klara med varandra. Det har de båda Thorntjänstemännen bedyrat. Jag finns inte längre med i Thorns kundregister och nuvarande lägenhetsinnehavares aversion mot att betala hyresavgifter är inte mitt problem. Det är deras. Vilket jag var noga med att påpeka. Och det lilla Grattis! jag lade till på slutet av den meningen, satt som en smäck.

Den enda lilla beska eftersmak som finns efter dagens konflikt är att Thorn inte en enda gång har beklagat det inträffade. Det stör mig. Jag är inte den bittra typen, så tro mig - jag lär släppa det, men det stör mig just nu.

Jag: Det hade känts väldigt bra för mig om ni faktiskt beklagade att det blivit så här. Men det är kanske för mycket begärt?

Thorn: Mm.. (knappeti knappeti på datorn)

Jag: Okej. Hejdå.

Thorn: Hejdå.