Omåttligt omåttlig

Här sitter jag och känner mig omåttlig. Hela magen är full av carte d'or-glass. Jag överdriver inte! Hela min mage är proppad med Carte d'or choklad LIGHT. LIGHT betyder att man kan äta fyra gånger så mycket. Så då gör man det. Om man är inne i omåttlighetsträsket. Innan glassfrossan åt jag pommes frites. Dock sådana som man gör själv i ugn - nå'n jäklans ordning får det vara på torpet! Men många pommes blev det och på pin kiv lät jag bli att mäta så jag har inte den blekaste om hur många points det blev. HAHA! Till detta åt jag två hemgjorda biff à la Lindström. Med ett stekt ägg och ketchup. Skitäckligt. Utan tvekan årets äckligaste middag. Jag är annars en riktig hejjare på god mat. Men skälet till att det olycksaliga valet föll på just den här äckliga sörjan rådde jag inte själv över. Det var alltså inte MITT fel att det blev som det blev. Det är Almas. Hon vägrade vakna i tid och sedan var jag för trött för att ta mig ut och handla. "Moget att skylla på en fem månaders bäbis..." kanske ni tänker. Jäpp!

Omåttlighet var det ja. Det är alltså inte bara en fråga om intag av födoämnen. Hela dagen har gått helt i omåttlighetens tecken. I förmiddags gick jag skitlångt till exempel! Och onödigt snabbt också, för den delen. Säkert över milen i ett sådant där tempo som bara hysteriska, ensamma mödrar med barnvagn går i. Sådär snabbt att folk nästan blir provocerade. Alltså inte enbart för att man kanske råkar snudda till dem med barnvagnen lite när man springer om dem därför att man kanske inte riktigt kan manövrera sitt fordon i ett så högt tempo. Utan för att man liksom stör hela utomhusvistelsen för de andra flanörerna med sitt hetsiga gående. Omåttligt långt och omåttligt snabbt blev det alltså.

Sedan blev jag överbjuden av en liten ligist på Tradera. Man kan ju sätta upp ett maxbud på den auktion man är med i och sedan sköter datorn budgivningen åt en och meddelar om man blivit överbjuden. Och datorn meddelade alltså mig att jag blivit omsprungen av en person som uppenbarligen ansåg sig förtjäna detta fina objekt mer än mig. PYTTSAN! Detta triggade ånyo min omåttlighet. Även om jag tog mitt förnuft till fånga och lyckades motstå impulsen att sätta "tre miljarder" som maxbud. *phew* Fast det var inte långt ifrån... Och efteråt ångrade jag mig, men bara lite. Nu vinner jag garanterat iallafall. Hehehehehe. Nej förresten. Ingen omåttlig person skrattar "heheheheh". MOOOOOWAHAHAHAHAAAAAAAA!!!! Sådärja. Bättre.

Nu skall jag kolla på TV - kanske någon maratonsåpa på G? - och vänta på att maken kommer hem från jobbmiddag. Jag gissar att han också har sysselsatt sig med en viss grad av omåttlighet idag. Eller ikväll. Iallafall i fråga om "det gröna guldet" som han med solsken i blick kallar Hof. Kul för honom. Själv skall jag som sagt lägga mig framför TV:n och dricka vatten. Typ 212 liter. Bara för att inte tappa stilen.

Skål!