Drömjag

Idag när vi satt och åt frukost framför Nyhetsmorgon blev jag överväldigad över hur gott kaffet smakade. Och det kan man ju bli ibland. Det var väl ungefär då som jag gjorde det.

Kröp upp i soffans ena hörn
Med benen böjda åt samma håll
Lade vår finstickade Himlafilt över benen
Tog tag i kaffemuggen med bägge händerna
Drog upp axlarna sådär alldeles jättepassande
Och drack småsmåsmå klunkar kaffe
och med stolt tindrande mysblick sa jag till S;

Titta! Du har en så'n hääär fru!

Och S blev alldeles förvånad och samtidigt överraskat glad och utbrast Ja, men det har jag visst! Så spännande!

Mmm... svarade jag. Och jag kan äta äpple i småsmåsmå tuggor också!
Ojdå. svarade S. Det var värst.

Och vissa dagar är det tyvärr så. Att jag när en absurd dröm om att vara en sådan där näpen flickflicka som liksom alltid tittar lite snett uppåt eftersom hon är ganska kort och samtidigt vet att det är väldigt gulligt att vara sådär liten samtidigt som hon ibland är jättejättejättetrött på att vara liten och gullig och att jämt och ständigt behöva bli ustatt för en massa dumma killar som lyfter henne. Och inte nog med det! Vissa dagar, som till exempel den här, får jag liksom uppbåda kraft för att inte gå lite grann med fötterna utåt när jag tittar sådär snett uppåt eftersom mitt korta jag också är väldigt duktig på dans och jag får verkligen skärpa mig så att jag inte vaggar lite klädsamt och gör små extra snurr om jag till exempel skall vända mig om för att ta lite mer gott kaffe från köksbänken som jag sedan skall krypa upp i ena soffhörnet med. Och läsa ett helt nummer av något lyxigt månadsmagasin.

Jag får verkligen uppbåda kraft!

För det ser bara fånigt ut när en lång och ståtlig människa beter sig som om hon vore liten och näpen.

För jag sätter mig alltid ner med en duns!
Och jag är dålig på att kura
Och jag liksom sliter av stora sjok äpple så att kinderna blir som två knöliga bollar
Och jag sveper gärna en hel mugg med kaffe
Och spiller förmodligen ut hälften
Och torkar upp det med strumpan
Eller tröjärmen
Om jag ens torkar upp det
Och ingen kan någonsin beskylla mig för att vara en graciös och smidig person
Och jag pratar ofta lite för högt
Och skämtar opassande
Och jag kan inte hålla koncentrationen uppe under ett helt månadsmagasin
Och förmodligen blir det kaffefläckar och hundöron på sidorna
Och jag har inga mörka korkskruvslockar
Och har inte läst ett endaste poäng konstvetenskap
Och de män som skulle bli kära i mitt drömjag blir nog egentligen bara nervösa av Sannsaring

Men vilken tur då att jag har S! För jag gjorde en smart sak den dagen jag valde ut honom vill jag lova. Han är nämligen nästan två meter lång.

Så jag får nästan nackspärr när vi skall pussas
Och han älskar när jag har klackaskor så att jag "inte är så kort"
Och den enda platsen som jag verkligen kan kura på, finns i hans famn
Och ibland tycker han att jag är gullig
Och då känner jag mig gullig

Så då är den saken löst.

Nu skall jag gullvagga ut i köket och fylla på kaffe och kanske bläddra lite i något gammalt halvläst månadsmagasin. Med kaffefläckar.