Life according to Alma...
Alma är nu nio månader. Lite drygt. Och jäklar i min lilla låda vilken fart det är! Om det första halva levnadsåret präglades av myspystrevlig tebjudning så har den andra halvan hittills varit mer Ska-party med totalröj och tokglatt humör. Almas bästa skills just nu är;
Att finna en ny placering av familjens vinylskivor är av nöden tvunget...
Om man kunnat montera en litenliten mikrofon som spelade in Almas små tankar är jag övertygad om att man hade hört en litenljuspipröst som låter trasha! trasha! trasha!
Och när helst Almamamma, det vill säga moi råkar gå förbi ändras omgående kursen och Alma låter Mmmmamma! Mammamammamamma!!! och Almamamma förvandlas till klätterställning. Och om det vill sig illa, bitleksak.
Och så är det ju tyvärr så. Att om man nu ändrat livsstil så fundamentalt som den här lilla människan har gjort, så får man ju också räkna med att åka på en och annan sorglig liten olycka. Som att till exempel trilla in i vassa tv-bänken. Och tvingas tejpa ögat. Och om det nu skulle råka bli så, kan jag tipsa om att man som förälder kan försöka att inte tvångsmässigt försöka skoja med BVC-sköterskan som frågar hurgickdethärtilldå genom att käckt svara Jo jag blev så förbannad förstår du. Ett tips är alltså att så gott det går försöka att avhålla sig från den typen av skämt. FÖR DET ÄR VERKLIGEN INTE ROLIGT!
Ett tips är också att i sammanhanget försöka att undvika ord som innehåller öl. Ett exempel på det är att till exempel använda ordet glasunderlägg framför ordet ölunderlägg. Det låter som lite bättre. Att alltså istället för att säga Fast jag tyckte att det nog inte var en så allvarlig skada då hon, medan hon grät, fortsatte att studera ölunderlägget i handen alltså byta ut ölunderlägget mot glasunderlägget. Det låter som lite bättre. Också.
Än hittar man det ena och än det andra och alltalltallt skall undersökas och gärna tuggas sönder. Fast istället för att svälja så skall man se till att spotta ut ihoptugget så att hela hemmet liksom blir fullt av små odefinierbara och stelnade små tugghögar. Eller också kan man bara helt nonchalant låta en liten dammråtta hänga ur ena mungipan. Det är fräscht. Tycker Alma.
Tjena. Mmmamma!
Här står då Alma och stöder sig mot ett av de skåp som hon lärt sig öppna. Och som också har ett innehåll. Som man kan riva ut. Och äta upp. Och spotta ut.
- krypa fortfort
- ställa sig upp överallt och hela tiden när hon inte kryper fortfort
- säga heeej! med ett tonfall misstänkt lik sin moders. Heeej säger man till vem och vad som helst. Mamma, pappa, folk på stan, en förpackning med lax, tiggergosedjur, durkslaget...
- säga mamma! babba! mammababba!!! med särdeles uppfordrande stämma klockan 03.30 när mamma och babba inte alls har lust att partaja
- Riva bland mammababbas vinylskivor och tuggalitehärochdär
- Öppna skåp och riva ut allt innehåll
- Öppna lådor och riva ut allt innehåll
- Riva ut allt innehåll i allt som över huvud taget har ett innehåll
- Sjunga "sitt finaste" med utspärrade näsborrar, viktig min och därtill dansa ljuvt genom att vagga fram och tillbaka
- Vara huuur glad som helst
Att finna en ny placering av familjens vinylskivor är av nöden tvunget...
Om man kunnat montera en litenliten mikrofon som spelade in Almas små tankar är jag övertygad om att man hade hört en litenljuspipröst som låter trasha! trasha! trasha!
Och när helst Almamamma, det vill säga moi råkar gå förbi ändras omgående kursen och Alma låter Mmmmamma! Mammamammamamma!!! och Almamamma förvandlas till klätterställning. Och om det vill sig illa, bitleksak.
Och så är det ju tyvärr så. Att om man nu ändrat livsstil så fundamentalt som den här lilla människan har gjort, så får man ju också räkna med att åka på en och annan sorglig liten olycka. Som att till exempel trilla in i vassa tv-bänken. Och tvingas tejpa ögat. Och om det nu skulle råka bli så, kan jag tipsa om att man som förälder kan försöka att inte tvångsmässigt försöka skoja med BVC-sköterskan som frågar hurgickdethärtilldå genom att käckt svara Jo jag blev så förbannad förstår du. Ett tips är alltså att så gott det går försöka att avhålla sig från den typen av skämt. FÖR DET ÄR VERKLIGEN INTE ROLIGT! Ett tips är också att i sammanhanget försöka att undvika ord som innehåller öl. Ett exempel på det är att till exempel använda ordet glasunderlägg framför ordet ölunderlägg. Det låter som lite bättre. Att alltså istället för att säga Fast jag tyckte att det nog inte var en så allvarlig skada då hon, medan hon grät, fortsatte att studera ölunderlägget i handen alltså byta ut ölunderlägget mot glasunderlägget. Det låter som lite bättre. Också.
Än hittar man det ena och än det andra och alltalltallt skall undersökas och gärna tuggas sönder. Fast istället för att svälja så skall man se till att spotta ut ihoptugget så att hela hemmet liksom blir fullt av små odefinierbara och stelnade små tugghögar. Eller också kan man bara helt nonchalant låta en liten dammråtta hänga ur ena mungipan. Det är fräscht. Tycker Alma.Tjena. Mmmamma!Här står då Alma och stöder sig mot ett av de skåp som hon lärt sig öppna. Och som också har ett innehåll. Som man kan riva ut. Och äta upp. Och spotta ut. Nu skall jag väcka den björn som sover så att vi kan bege oss till babyrytmik för första gången! Tattetatteta! Tattetattetaaa! Yllemössa, yllemössa!
Tjingeling!
posted by Saring at 9:33 fm
6 Comments:
"Jo jag blev så förbannad förstår du" ....hihi *asg* jo, det VAR faktiskt jätteroligt =D
Och det värsta är, att beskrivningen av alla Almaunders göranden är så på pricken likt det vår minstingkatt ägnar sig åt. Ja bortsett från det där med mammababba då förstås.
Minstingkatten är för övrigt snart nio månader hon också.
Jamen det ÄR inte det värsta - det är det BÄSTA! Fatta vilket fantastiskt försprång man har som förstagångsföräldrar om man har tränat på mer eller mindre krävande husdjur! Det ÄR värsta parallellprocessen. Vi har MÅNGA gånger tackat vår lyckliga stjärna över att ha haft ett liten ljuvlobulle tidigare. ALma är liksom en barnlek i jämförelse och dessutom jag och maken blivit ganska duktiga på tydlighet och konsekvens vid det här laget. Ge lillkatten en nospuss från mig :o)
Ja men... jag trodde att små bebisar alltid var söta och snälla och inte alls så där överaktivt jobbiga att man bara vill stänga in dem i ett madraserat rum. ;-)
Tack för din kommentar. Vilket litet busfrö du har, troligt söt :)
MISSYOU MISSYOU MISSYOU!!!!!
Det är bara att inse att vi måste barnsäkra vårt hem såsmåningom... uj uj uj, kanske man bara ska sätta hänglås på allt utom ett skåp, och där kan man förvara allt som ändå måste slängas?
Pöss på dig och sötsnuten!
Skicka en kommentar
<< Home