onsdag, september 06, 2006

Fp söker stöd från oväntat håll...

Såg på Rapports nyhetssändning kl 19.30 igår och intervjun med Fp:s avgående partisekreterare Johan Jakobsson. Jakobsson förklarade att han gått till LUF:s pressekreterare Per Jodenius så fort han fått veta om att denne hade inloggningsuppgifter till Socialdemokraternas interna nätverk. Jakobsson inte bara förbjöd Jodenius att använda de otillbörligt inhämtade uppgifterna utan uppmanade även honom att gå vidare med hjälp av minst sagt liberala metoder.

Jag citerar;
[...] och i samma ögonblick sa jag också att han borde gå till offentligheten via ett medium [...]

Jag veeet. Det är helt korrekt att uttrycka sig på det viset. Men jag började ändå skratta sådär glatt och ystert som man sällan gör i valtider annars. Jag började måla upp bilder för mitt inre av hur Folkpartiet börjar ta hjälp av typ Saidas dotter SolBrith - eller ännu hellre - han Jörgen, känd från kanal 5:s Förnimmelse av mord! Jörgen ringer upp Rapport och berättar med darrig röst och tårar strömmande ner för kinderna om vem som verkligenegentligen ligger bakom dataintrånget.

Att det verkligenegentligen inte alls är varken Jodenius eller någon annan nu levande folkpartist som är den verkliga brottslingen utan en väldigt argbitterochbesviken och samtidigt för länge sedan hädangången socialdemokrat som önskar hämnas partiets negativa utveckling bortbort från forna ideal. Någon som heter Mats. Eller Mattias. Eller Mårten. Eller Marit. Tror Jörgen. Han har lite svårt att höra för den döde socialdemokraten knastrar lite väl högt när han, eller möjligen hon pratar inne i Jörgens huvud. Men det är hur som helst svårtochhemsktochalldelesfruktansvärt att höra hur upprörd den där socialdemokraten verkligen är. Så för att ge Göran Persson en knäpp på näsan och spark i rättare men lättaresagtängjort riktning vissskade den döda socialdemokraten lösenordet Råååland i Jodenius öra. För han hette så han som hade så svårt att minnas alla svåra och krångliga lösenord och därför tog ett som han skulle komma ihåg för resten av sitt liv. Råååland.

Jo. Jag tror att det var så Jakobsson menade att det gick till.