fredag, september 22, 2006

Konsten att äta banan

Ibland händer det att en fråga far genom mitt huvud.

Kan man vara för oneurotisk med sitt barn?

Vissa skulle nog svara JA! på den frågan. Och visst, det måste ju finnas vissa gränser som kommer utav att man som förälder är rädd om sitt barn. Barnet, som i det värdefullaste man har. Förstås.

Men när det gäller en sådan sak som att kladda? Det är ju inte farligt. Med kladd. Väl? För jag är av den bestämda övertygelsen att det orimligt kan vara farligt att rent hypotetiskt äta spagetti direkt på golvet. Om det är hyfsat rent. Och oftast tänker jag såhär att herreminje! Kläder kan man tvätta och golv kan man städa och ungen mår väl bra av att få utforska så kör i vind! Men samtidigt så finns det en litenliten röst därinne i huvudet som ibland liksom ställer sig på tå och med ganska skrikigt och påfrestande manér talar om att sådärfårmanfaktisktändåsåintegöra! Ochhuuurskulledetseutomallagjordesådääär? Fast då försöker jag snäsa lite i förbifarten Äh håll käften på dig fjanttant! och samtidigt langa över en bit banan till Alma där hon sitter på det hyfsat rena golvet och ser förväntansfull ut. Och oftast så väljer hon faktiskt att äta bananen. Men den här gången valde hon mer att utforska den. Och jag kanske hade kunnat vara lite mer snabb med att hålla koll på vilken slags dag det var. Så hade hon kanske inte riktigt hunnit med det där momentet där hon liksom lade sig på mage och kaaanade fram i banangegga. För det kändes som lite överkurs. Vad gäller bananätning.


6 Comments:

Anonymous Anonym said...

Banangegga är urmysigt. Svårt att få bort bara, men det är ett lyxproblem. Självklart ska ungen få gegga om du kan med att se på utan att ingripa. Det är inte farligt med gegga.

22 september, 2006 19:52  
Blogger Planen said...

sådär ja. nu finns det lite lite mer. men bara lite.

22 september, 2006 20:46  
Blogger Isidor said...

Det är fint med nyfikna barn. Hon kommer att bli galen professor när hon blir stor. Bara du är lite mer frånvarande och slår henne lite mer.

22 september, 2006 23:17  
Anonymous Anonym said...

Här skulle min käraste vän Cinks tänka (ja jag vet att du läser detta fnis) att det skulle aaaldrig Minks göra, men jag jobbar faktiskt på det!!!

Jag är precis som du Saring, NEJSÅFÅRMANINTEGÖRA men vi är ju inte sämre än att vi kan ändra oss eller hur =O)

fast jag hatar kladd...men det går ju att städa!
//M

25 september, 2006 08:26  
Blogger Saring said...

Fast mitt "problem" är egentligen att jag ÄLSKAR kladd. Och ibland tänker jag att det går lite till överdrift. Att jag kanske borde vara liiite mer av en torkatorkamamma. För jag har ju "sett" att majoriteten av mammorna runt omkring mig mer är lagda åt det hållet, men att om och när andra barnet kommer har man så fullt upp av storasyskonet samt att man liksom lite grand har kladdkapitulerat att det inte blir lika noga. Så det andra barnet får kladda mer än det första. Men jag som är sådan här REDAN med Alma!? Hur kommer det att bli med bäbis version 2.0? Kommer vi att kunna ta oss ut bland folk öht? Eller kommer det att vara som en vall av gröt och banangegg framför dörren? Ja... Den som lever får se.

25 september, 2006 09:24  
Anonymous Anonym said...

Jasså jaha du menar så *G* hm ja nä jag avskyr kladd och jobbar på att tillåta det mer. Du älskar kladd och försöker begränsa *G*

jaja =O)

Men då är det väl enklast att göra som barnet vill ha det, kanske, och de flesta gillar kladd, men inte alla!

Lycka till med kladdandet!//M

25 september, 2006 12:18  

Skicka en kommentar

<< Home