Muminmelankoli
Idag är en sådan där dag då melankolin har ett fast grepp om mitt hjärta. Utan egentlig synlig orsak. Jag tror att en del handlar om att jag är förkyld på det där outbrytliga viset så kroppen känns snarare som efter att man har gråtit i flera timmar. Och då blir själen liksom också lite lurad och känner sig som om det faktiskt är så. Men så är det inte.
Men mitt på dan mitt på stan var det en tantalutta i tjugoåttaårsåldern som körde på min vänstra fotknöl med en storstor rullstol så att liksom ytterhuden skalades av. Och jag lovar. Om detta hade varit för fem år sedan när jag ännu inte var så här mogen och kontrollerad, då hade jag börjat gråta. Där och då. För dels gjorde det så in i bombens förbenat ooont och dels blir jag väldigtväldigt ledsen och sårad när jag slår mig. Eller, som i det här fallet, när andra slår mig. Offentligt. Och visst, tjejen blev nog helt chockad över att jag skrek så högt. Och över att jag hoppade på ett ben. Och skrek ajajajajajaaaaaaj! Åååååh... Ajajajaj.... Och visst, jag väntade ju inte direkt på att hon skulle köra fram till mig (hjälp!) och plåstra om mig, men liiite mer om ursäkt kunde hon faktiskt ha bett mig om. Ett snabbt och tyst F'låt plåstrade om dåligt på en redan lite tuffsig själ och fotknöl.
Så nu sitter jag här och känner mig som uppfylld av ett mumintrollskt melankoliskt höstsnörvel. Och jag orkar verkligen inte med någonting av det som jag har föresatt mig att göra idag. Och dessutom skäms jag jättemycket över att jag har gjort av med halva barnbidraget vips! på stan idag. S kommer att bli sådär förtvivlat maktlös igen och närskalljagegentligenegentligenblilitebättrepåatthålla
ordningpåekonominochintevarasådärförbenatimpulsstyrd.
Ja det kan man sannerligen fråga sig.
Idag vill jag att det skall bli imorgon.
Men mitt på dan mitt på stan var det en tantalutta i tjugoåttaårsåldern som körde på min vänstra fotknöl med en storstor rullstol så att liksom ytterhuden skalades av. Och jag lovar. Om detta hade varit för fem år sedan när jag ännu inte var så här mogen och kontrollerad, då hade jag börjat gråta. Där och då. För dels gjorde det så in i bombens förbenat ooont och dels blir jag väldigtväldigt ledsen och sårad när jag slår mig. Eller, som i det här fallet, när andra slår mig. Offentligt. Och visst, tjejen blev nog helt chockad över att jag skrek så högt. Och över att jag hoppade på ett ben. Och skrek ajajajajajaaaaaaj! Åååååh... Ajajajaj.... Och visst, jag väntade ju inte direkt på att hon skulle köra fram till mig (hjälp!) och plåstra om mig, men liiite mer om ursäkt kunde hon faktiskt ha bett mig om. Ett snabbt och tyst F'låt plåstrade om dåligt på en redan lite tuffsig själ och fotknöl.
Så nu sitter jag här och känner mig som uppfylld av ett mumintrollskt melankoliskt höstsnörvel. Och jag orkar verkligen inte med någonting av det som jag har föresatt mig att göra idag. Och dessutom skäms jag jättemycket över att jag har gjort av med halva barnbidraget vips! på stan idag. S kommer att bli sådär förtvivlat maktlös igen och närskalljagegentligenegentligenblilitebättrepåatthålla
ordningpåekonominochintevarasådärförbenatimpulsstyrd.
Ja det kan man sannerligen fråga sig.
Idag vill jag att det skall bli imorgon.
posted by Saring at 2:38 em
4 Comments:
Men du...å då vill jag gärna länka till dig också för jag är ju här och läser dig stupikvarten.
Och jag som liksom tänkt att "inte kan jag väl lägga till Saring för vad ska hon säga då om jag liksom bara lägger till henne bara sådär liksom och så kommer hon in på min sida liksom och ser att jag har lagt till henne så jag måste FÖRST skriva till henne att jag vill göra det liksom men undrar på vilket inlägg jag ska göra det...liksom" *åsså samtidigt gör jag "hajjen" som dottern gör när hon blir lite osäker dvs skjuter fram underkäken, säker huvudet och tittar 'underlugg', drar upp axlarna till öronen, krummar med ryggen och lägger armarna slickade längs kroppen*.
Men du, då gör jag gärna det också om det är ok? =D
...och du - det ÄR synd om dig för att bli påkörd på fotknylarna gör faktiskt grymt ont!
Om jag vore i Malmö, och vädret var likadant där som det är här just nu, skulle jag tagit barn och barnvagn och gått en lång promenad i Pildamsparken. Det ska man göra såhär års. Särskilt om man känner sig som du gör nu. Men ni kanske inte har lika fint väder hos er?
När jag blir föräldraledig och kommer att ha en massa möjlighet att gå på stan och grejjor kommer alla min pengar att ta slut på en kvart. Jag bävar!
Snart imorgon.
Skicka en kommentar
<< Home