tisdag, september 19, 2006

Till min vän Erica

Förtvivlan är ett alltför stort ord, men jag vet inte...
Ty sorgen är obotlig, den går aldrig över
Därav dess styrka,
dess bördighet för det som ännu inte
förstörts inne i oss

Den som inte har sorgen
har intet
Den som inte har sorgen
kan ta sig till med vad som helst
Med vem som helst!

Den som inte har sorgen
har aldrig förlorat någonting,
aldrig ägt någonting
Smärtan och försoningen
finns inte hos den som aldrig
har haft sorgen

Och dikten växer bara
ur sorgen,
ur den sorg som beretts ett rum
i glädjens hjuls nav
och där klarnat till blick
och förståelse

ur Under av Claes Andersson (1984)

1 Comments:

Anonymous Anonym said...

Du ljuvliga underbara vän. Tack för denna dedikering. Fick passa på att gråta lite till. Jag är rik på många sätt. Jag har M och jag har Dig. Tack för att du finns och tack för att du är du... Stor varm kram.

19 september, 2006 19:35  

Skicka en kommentar

<< Home