Det ljusnar.

Idag har jag haft en socialdag in absurdum. Ingen mindre än chefen har varit här idag och samtalat om dadarattataaaaa.... MIN ÅTERKOMST! Det som är oändligt skönt i hela den här sorgesituationen över att jag snartsnart måste lämna min Almatillvaro är att jag har ett riktigt bra jobb att återgå till. Tyvärr ligger det i Helsingborg vilket innebär en pendlingstid på ca 2,5 tim/dag men hittills har jobbet gjort mödan värd.

Min chef är suveränt bra som samtalspartner och bollplank. Riktigt bra. För att inte tala om hur sympatiskt det är av henne att åka till Malmö enkom för att träffa mig under en förmiddag. Och resultatet av vår stund tillsammans är att jag faktiskt känner mig mindre ångestladdad. Det var lite roligt att prata jobb och det är fantastiskt fint att få känna sig så här uppskattad och efterlängtad! Och vi är överens om att jag gör en mjukstart. Så här är det alltså sagt;

• Jag börjar fredagen den 1/12
• Är ledig onsdagen den 6/12 på Almas föllseda' förstås
• Ägnar hela följande vecka åt att få överlämning och lite återinskolning från mina kollegor och min vikarie
• Tar därefter ledigt resten av december
• Arbetar heltid från den 2/1 med arbetstid 07 - 16 så att jag kan komma hem i rimlig tid
• Arbetar 75 % och fyradagarsvecka från och med den 1/5 då S återgår till arbetet efter föräldraledigheten

Ja, vad kan man säga? Jag får det som jag vill ha det och jag tror faktiskt att det kommer att funka. Tänk att jag just skrev det där!

Och så har jag lite nytt från infertilitetsfronten minsann! Jag har varit riktigt duktig och efter mycket vånda tagit tag i mig själv och ringt till min IVF-läkare på CURA istället för den gynekolog jag träffade den ödesdigra dagen i augusti. Och nu sitter jag här och konstaterar att jag var rädd alldeles helt i onödan. Det gick jättebra att tala med dr Pia om mina hormonella besvär. Hon lyssnade och tog mig på allvar - och detta på telefon för "hon känner mig ju".. Och utan något som helst förbehåll skrev hon ut recept på Metformin och menade att detta var värt att testa. Har jag tur har det effekt på mitt matbegär och kan även främja ägglossningen. Hoppashoppas. Så nu skall jag prova den behandlingen i tre månader. Det känns spännande och väldigt bra att jag gör det här. Jag vet ju hur bra jag kan må!

En annan spännande sak - Iiiiiiiiiiih!!! - är att vi kommer att starta frysbehandling med våra eskimåer efter årsskiftet. Tredjegångengillt gav ju jackpot efter de föregående usla behandlingarna och nu kan vi stoltsera med nio fina embryon i frysen. Eftersom jag är bestämd på att aldrig gå igenom IVF igen så känns det helt fantastiskt att veta att vi faktiskt förhoppningsvis har några försök på oss. Även om inte alla klarar upptiningen så gör kanske några det? Snälla, snälla.. En stillastilla förhoppning från min sida. Men jag har blivit van vid att tänka i tregrupp sedan IVF/ICSI:n så när jag visualiserar kommande behandling tänker jag att jag åtminstone skall räkna med två meningslösa, fruktlösa, tröstlösa försök innan den mentalt livsfarliga tredje omgången eventuellt ger oss ett litet syskon. HUR IRRATIONELLT OCH KNASIGT ÄR INTE DET?!! Jag vet ju intellektuellt sett att vi likaväl kan lyckas på första försöket som misslyckas helt, men när tankarna vandrar fritt är det helt andra scenarion som spelas upp för mitt inre. Knas. Men allt detta efter årsskiftet som sagt.

Och så slutligen. Tonight is da night! Det är nu det händer. Min politiska karriär startar klockan 18.30. Då är det möte med den S-förening som jag tillhör och jag är spänd av förväntan! Kan ni tänka er, jag har redan blivit inbokad på en Ny-i-partiet-utbildning vilken omfattar tre olika tillfällen med start den 15 november. Därefter skall jag nog ha tillräckligt på fötterna och vara nog varm i kläderna för att kunna eliminera en eller två Sverigedumokrater i verbal närstrid. Tror ni inte? Eller hur går det till egentligen? Ah! Frågor att ställa under kvällens möte;

1. När får man lov att kombattera?
2. Hur blir man påläggskalv?

Ja, det var väl de viktigaste frågorna. Det här skall bli s*p*ä*n*n*a*n*d*e!!!Inget utrymme för höstdepp här inte. Hä' da'.

Återkommer.