Passa sig.

Inte så konstigt att hon har gnällt och gnällt och gnällt idag. Hon har ju för jösse namn feber! Ett gäng tänder är på väg upp och lilltjejen är varm och smärtpåverkad. Stackars! Om än jag nu vet svaret måste jag tillstå att dagen har varit ganska tung. Eller seg snarare.

Tur att jag sovit så mycket i helgen att krafterna ändå sinat väldigt sällan.

Trots ett idogt klängande och gråtande och snubblande och klämmande av fingrar i dörrar (alltså inte mina utan Almas) och skrikande och gnällande och trillande och tjat tjat tjaaat hela långa dagen. När hon är sådär hängig slår hon sig oavbrutet och blir därmed ännu mera hängig. Nåväl. Det var inte detta jag skulle berätta.

Jag skall alltså flyga till Prag imorgon för att jobba lite. Det är viktigt. Jag har i god tid beställt ett pass. Jag har inte i god tid hämtat ut passet. Så nu sitter jag här med vetskapen om att jag bör vara på Arlanda väldans tidigt imorgon för att lägga närmare tusingen på ett provisoriskt pass när mitt sprillans nya väntar på polisstationen på kungsholmen. Och med ett väldigt belastat, för att inte säga tomt bankkonto är det inte en särskilt upplyftande vetskap.

Det flyg jag skall med går vid 8-tiden. Nästa flyg går vid 16-tiden. Det är inte aktuellt att boka om.

Alltså. Jag är så van vid att krångla till saker för mig själv att jag inte ens lägger ner någon direkt energi på att gräma mig. Jag har resignerat för länge sedan. Jag lär mig aldrig. Punkt. Däremot har jag blivit jäkla skicklig på att rätta till saker igen. Eller åtminstone att finna mig i att det är som det är..