Låt bli, om du har emetofobi
Ungern var skitjobbigt. Så var det sagt. Men jag fortsatte ihärdigt förnekelseprojektet och det gav ett okej resultat. Jag lät mig inte blomma ut i magsjuka om man så säger, utan höll mig till att ha det besvärligt de gånger jag tillät mig att gå på toaletten samt konsekventa kallsvettningar och frossa. Men VD:n var nöjd med min insats och jag undvek att ta i hand.
Låter det sunt? NÄHÄ?!! Men så är inte detta ett inlägg på Sunda Saring-bloggen heller!!! Jag tillåter mig att njuta av min personlighetsklyvning.
Nä allvarligt talat. Detta var ett undantagsfall och jag tänker inte ha för vana att jobba på bekostnad av min egen hälsa.
När jag kom hem tog älskade S min kabinväska, packade ur den och lade i sina egna saker då han for till Danmark på utbildning med sjuflyget i morse. Klockan ett i natt kom Alma in och började snurra, misstänksamt uppskruvad och snackig. Hjläppa mig mamma, ja tlöjja ha! så jag hämtade en tröja. Fel tröja. Neej, mamma annan tlöjja. Tlöjja tatt på. Tlöjja tatt på. Jag tittade förvirrat på henne då pyjamaströjan hon hade på sig har ett tydligt tryck med katten Findus på. Ja, men Alma du har ju en katt på tröjan. Men inte. Neej, annan tatt. Okej, hon ville ha den lilla rosa t-shirten som hon ärvt av kusin Moa. Den lilla rosa katt-t-shirten med små strasstenar i morrhåren.. Men det fick hon inte. Någon måtta får det vara klockan ett på natten.
Sedan var det snurr och surr, snurr och surr, spark och gnäll och så började de. Smaskningarna. Jag har ju varit hundägare och vet mycket väl vad smaskningar betyder. Smaskningar betyder illamående. Illamående betyder att det inom en inte avlägsen framtid kommer kaskader av kräk. Och detta var just vad som väckte mig klockan halv fem. En kaskadkräkning.
Fräscht.
Å andra sidan kan jag säga att jag är osedvanligt härdad inom kräkområdet. Tro mig. Jag har blivit kräkt i ansiktet en gång. S trodde själv att han skulle säga förlåt och istället sa han BÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ. Det är fjorton år sedan och jag beslutade mig snabbt för att fortsätta älska honom. Så jag är härdad. Inte mycket chockar mig när det kommer till kräk. Längre.
Hur som helst. Stackars lilla Alma fick kräka klart i toalettstolen och sedan blev det badkaret för avduschning. Gallskrikandes. Mamma, ja ä jädd! Jaaa äää jäääädd!!!
Aj i mammans hjärta. Dessutom tvångstvättning av kräkhår för att liksom ytterligare intensifiera traumat. Men vad skall man göra? Det slutade bra. Det slutade bra med insomning i min famn medan jag sjöng vaggvisor klockan halv sex på morgonen.
Idag har vi varit hemma
S är som sagt i Danmark. Han kommer hem på fredag kväll. På söndag morgon åker jag själv till Danmark och kommer inte hem förrän nästa fredag. Fan, det är länge. Alldeles för länge. Så nu har jag beslutat att inte vara borta så långa perioder efter detta, för det kostar på för mycket.
Nu skall jag umgås mer med min solstråliga mysbralla till kräkunge. Hon läser högt ur Den gröna barnkammarboken och letar just nu febrilt efter låten Pippy Långschlåmp. Det är inteklokt vilken gullig dotter jag har. Med eller utan kräk.
Låter det sunt? NÄHÄ?!! Men så är inte detta ett inlägg på Sunda Saring-bloggen heller!!! Jag tillåter mig att njuta av min personlighetsklyvning.
Nä allvarligt talat. Detta var ett undantagsfall och jag tänker inte ha för vana att jobba på bekostnad av min egen hälsa.
När jag kom hem tog älskade S min kabinväska, packade ur den och lade i sina egna saker då han for till Danmark på utbildning med sjuflyget i morse. Klockan ett i natt kom Alma in och började snurra, misstänksamt uppskruvad och snackig. Hjläppa mig mamma, ja tlöjja ha! så jag hämtade en tröja. Fel tröja. Neej, mamma annan tlöjja. Tlöjja tatt på. Tlöjja tatt på. Jag tittade förvirrat på henne då pyjamaströjan hon hade på sig har ett tydligt tryck med katten Findus på. Ja, men Alma du har ju en katt på tröjan. Men inte. Neej, annan tatt. Okej, hon ville ha den lilla rosa t-shirten som hon ärvt av kusin Moa. Den lilla rosa katt-t-shirten med små strasstenar i morrhåren.. Men det fick hon inte. Någon måtta får det vara klockan ett på natten.
Sedan var det snurr och surr, snurr och surr, spark och gnäll och så började de. Smaskningarna. Jag har ju varit hundägare och vet mycket väl vad smaskningar betyder. Smaskningar betyder illamående. Illamående betyder att det inom en inte avlägsen framtid kommer kaskader av kräk. Och detta var just vad som väckte mig klockan halv fem. En kaskadkräkning.
Fräscht.
Å andra sidan kan jag säga att jag är osedvanligt härdad inom kräkområdet. Tro mig. Jag har blivit kräkt i ansiktet en gång. S trodde själv att han skulle säga förlåt och istället sa han BÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ. Det är fjorton år sedan och jag beslutade mig snabbt för att fortsätta älska honom. Så jag är härdad. Inte mycket chockar mig när det kommer till kräk. Längre.
Hur som helst. Stackars lilla Alma fick kräka klart i toalettstolen och sedan blev det badkaret för avduschning. Gallskrikandes. Mamma, ja ä jädd! Jaaa äää jäääädd!!!
Aj i mammans hjärta. Dessutom tvångstvättning av kräkhår för att liksom ytterligare intensifiera traumat. Men vad skall man göra? Det slutade bra. Det slutade bra med insomning i min famn medan jag sjöng vaggvisor klockan halv sex på morgonen.
Idag har vi varit hemma
S är som sagt i Danmark. Han kommer hem på fredag kväll. På söndag morgon åker jag själv till Danmark och kommer inte hem förrän nästa fredag. Fan, det är länge. Alldeles för länge. Så nu har jag beslutat att inte vara borta så långa perioder efter detta, för det kostar på för mycket.
Nu skall jag umgås mer med min solstråliga mysbralla till kräkunge. Hon läser högt ur Den gröna barnkammarboken och letar just nu febrilt efter låten Pippy Långschlåmp. Det är inteklokt vilken gullig dotter jag har. Med eller utan kräk.
posted by Saring at 12:27 em
9 Comments:
Förra helgen hade vi en kräkagnes som fick tvångstvättas tre gånger samma natt.
man blir kräkhärdad
men mamma-hjärtat värker
Hej! Din S hade förvisso inget kräk på sig denna afton, men lika schnygg som alltid var han ändå;-) Det enda som saknades var du och A. L hälsar också.
Oj, oj. Inte kul att må som ett "roadkill" när man är oersättlig. Hoppas du mår bättre nu.
Det är synd om de små när de är magsjuka. Vi har haft två kräkvändor här i Sydney och min största noja är att de ska kräkas ner den obligatoriska heltäckningsmattan. Inget kul att sanera, hua!
Önskar snar bättring till er alla!
Kramar!
Hej Sara!
Först ett tack för fint meddelande på bloggen. Ett mejl kommer. Din lilla kräkhistoria påminner mig om när mina storbarn var små. Detta var innan man började vaccinera mot kikhosta. Vintern 1994 kommer jag aldrig glömma, 3 barn som löste av varandra med kikhosta, 3 månader med spyende, tvättande och tröstande av stackars barnen. Grannarna skällde på oss för att vi barrikaderade oss i tvättstugan.
Krya på lilla Alma och jag förstår att hon blir jädd.
Hej!
Har följt din blogg ett tag, ja eftersom du skriver så himla bra!
Men gud vad jag skratta idag! Din S trodde han skulle säga förlåt och så kom det BÖÖÖÖÖÖ! Usch så hemskt, men samtidigt så kul! :-)
Ta hand om din stackars lilla kräk-dotter!
Stor kram, en annan Sara
Nämen hua stackars er!!!! o stackars lilla alma som blev rädd för kräkset!!!
August blir tyvärr åksjuk när vi åker kringelikrokavägar (typ när vi ska till landet...) och kvider gråtandes och sen bara kommer det... kaskad. Numera är vi redo med påse... som sällan fångar allt. Sen stinker det i bilen. Jag tar direkt över ratten, då jag också lätt blir åksjuk, men inte när jag kör.
Ja det var inte kräkklagan härifrån!
(nu luktar det kräks i mina näsborrar....)
kram på er//M
Det där med klädbytet är det en signal som man borde lära sig? Ella höll också på så kvällen innan hon kräktes, hon skulle promt ha långärmat och alla långärmade nattlinnen var i smutsen och de kortärmade gick inte alls ... så det fick bli en långärmad tröja.
Hoppas att du slipper drabbas igen och att Alma snart är bättre.
Här hemma har vi en bättre flicka och två föräldrar som fortfarande hoppas att vi slipper ... vi får väl se (alla barn på dagis var sjuka så varför skulle vi slippa egentligen ...)
Tänker på er!
Är för trött för att skriva någonting konstruktivt annat än att du fick mig att fnissa högt där jag satt och smygsurfade på jobbet. KRAM
Ålskade Saringen!
Ibland är du föör lik din far! Man kunde skriva "Plikten framför allt" i pannan på er. Slutet på historien inger hopp! Jag är såå stolt över dej. Längtar efter dej och din fina familj.
PUSS
Skicka en kommentar
<< Home