Ett blödande monsterhjärta..

Jag har en liten älskling som jag är monster åt. Monster, tillika gudmor. Min lilla Goamoa. Ja, alltså, jag är moster åt två finisar men monster åt en av de två så att säga.

Idag när jag ville ha lite solsysterpåfyllning visade det sig att hon inte var hemma, men det var däremot övriga familjen och däribland Goamoa. Först pratade Alma lite med kusin Abbe och det samtalet lät ungefär såhär:


Abbe: Hej Amma!
Alma: Heeej! Abin!
Abbe: Jaa feebe! Jaa feebe! ("jag har feber")
Jag: Åh, Alma. Albin har feber vad synd det är om honom.
Alma: Synnom!
Abbe: Jaa feebe! Jaa feebe!
Alma: Jaaa
Abbe: Jaa feebe!

och så vidare, tills jag tog över telefonen och fick pratad med Goamoa. Vi pratade lite om ditten och datten, om favoritprogram på Bolibompa och vi var helt överens om att Häxan Surtant är rolig och jag kunde imponera genom att sjunga signaturmelodin..

Men Sara, du KAN ju den..

Men så började vi prata om riktigt viktiga saker. Om dagis och om vänner och om när man är fem år och inte får vara med och leka. När man inte har några vänner. Alls. Och orden från denna lilla flicka fick mitt kärleksfulla monsterhjärta att nästan sprängas av smärtsorg och frustration.

Jag har inga vänner på dagis. Inte en enda. Ingen vill vara kompis med mig. De säger att jag inte får vara med dem.

Men älskling! Det låter ju jättejobbigt. Blir du inte ledsen då?!

Förstås att jag blir ledsen! Det är ju inte roligt att alltid leka själv.
Och speciellt är det Mia Fia Pia och Lia som är elaka, speciellt Mia och Fia.

Men hur har du det då? Vad gör de?

Jo. Vi har till exempel en jättefin prinsessklänning på dagis och när jag skulle prova den, så skrek de att jag inte fick ha den och så slet de ner den från galgen! Och sen. Sen hade jag på mig ett par jättefina klackaskor som inte alls har sådär sneda klackar som de andra skorna, utan är alldeles fina. Då slet de tag i klackarna på skorna och drog ner mig på golvet och tog av mig skorna. Och jag blev jätteledsen.

Men så får det ju inte vara! Vad säger fröknarna då?

De säger att alla får vara med och leka..

Ja.. Men hur gör de när du inte får vara med?

Jag har sagt till dem men då lyssnade de inte..

Men så när allt känns alldeles som en katastrof så säger hon:
Jag har bara en endaste kompis. Eva.

Men åh, så bra! Vem är Eva?

Eva är snäll. Vi leker.

Vad leker ni då?

Men ååh, det är ju massor av lekar, det kan jag ju inte berätta om alltihop! Men en kan jag berätta. Vi leker att vi är fröknar och sätter upp bilder på allt vi skall göra..
- Fast Eva vill bestämma hela tiden när vi leker. Men det gör inte så mycket. Det får hon.

Joo.. Fast du.. Jag tror nog att du bestämmer en del du också. Du tycker ju ganska mycket om att bestämma.

Hahaha! Ja! Precis så säger pappa också!

Och med de orden kändes det bättre i magen. Inte bra, men bättre.
Min fina lilla stora tjej..