Det skall bolla och rulla fram..

Jag har jättemycket att göra. Jättejättemycket. Jättejättejättemycket. Man kan säga att jag har många bollar i luften och de är väldigt olika stora.

De största är av modell medicinboll. Dessa försöker jag hålla i luften så gott det går.

Woooff..
woooff..
woooff..

..låter det när jag jonglerar mina medicinbollar.

Sedan är där en basketboll och några handbollar på det. Och ett par bouleklot. Och massor av sådana där högblanka jongleringsbollar i olika färger. Jongleringsbollar är bra, de är till för att jonglera med, se. De är liksom så lätthanterliga att jag kan kasta upp dem högthögt i himlen. Högthögt i himlen kastar jag dem och då dröjer det en stund innan de kommer ner. Igen. Och igen.

Runt omkring mig på marken ligger en mängd sådana där fjantiga små tygbollar som väldigt avslappnade killar i pösiga jeans och coolerslinne, med solblonda slingor i saltstänkt hår, nonchalant brukar sparka till varandra så fort den första vårsolen titta fram. Förr var twisthopparflickor i nya tygskor på grusig asfalt det första vårtecknet, idag är det avslappnade coolerskillar som sparkar tygboll.

Jag sparkar som sagt inte mina. Jag har dem liggandes runt mig, jag. Runtruntrunt ligger de. Tygbollshögarna..
Jag tänker att om jag av en händelse skulle råka bli nockad av en missad medicinboll, faller jag åtminstone mjukt. Mjukt är bra.

Men jag har väldigt roligt. Snabbt men roligt.