Vådan med att läsa Alfons Åberg
Att läsa Alfons är populärt här hemma. Alma älskar Alfons. Och Alma älskar när vi läser God natt Alfons Åberg. Ända till slutet börjar närma sig, vill säga. När pappa somnar på golvet börjar Alma med inlevelse och övertygande huvudskakningar säga Näe! Näe! Nääe! Mamma, näe! Alfons är ju en busig kille. Alfons skall inte bli trött och somna. Han skall vara vaken. Busvaken.
En sak som Bus-Alfons gör för att slippa sova, är att hälla saft i sängen. Alma dricker inte saft i sängen, men väl vatten. Man blir ju så törstig av tandkräm! Eller om jag säger så här: Alma har druckit vatten i sängen men förmodligen kommer det att dröja ett tag innan vi gör så igen. För nu har jag bytt lakan i sängen fyra gånger. Inte samma kväll förstås, men under en ganska kort tidsperiod.
Det jäkliga är att jag inte kan låta bli att fnissa och det är väl kanske inte världens bästa sätt att få ett beteende att upphöra. Hon är ju bara så förtjusande klurig! Men ikväll lyckades jag se sträng ut och fick till och med fram ett förmanande Nej, Alma! Nu blir mamma arg. Varpå Alma skrattar till och gör argminen där hon spänner musklerna och blir högröd i ansiktet.
"Mamma blir arg" - yeah, right..
Jo, just ja! Vi har hunnit med en större kris idag också:
Frid och fröjd råder i köket. Köttgryta med potatis skall bli en höjdare och till detta favoriten rivna morötter. Alma hjälper i vanlig ordning till med dukningen och skuttar upp på stolen medan jag går för att hämta de sista sakerna till middagen. När jag kommer in i matrummet har Alma försett sig med rivna morötter.
Jag: Åhå, har du tagit morötter, du?
Alma: Jaa.
Jag: Ja, det ser ju bra ut. Nu ställer jag undan skålen.
Alma: Kappa! Kappa! Kaka! (Alma klappar morötterna till en platt liten kaka i tallriken)
Jag: Ja, du bakar kaka..
Jag lämnar rummet i sisådär 29 sekunder och när jag är åter har Alma hunnit sträcka sig över bordet och hämtat tillbaka morotsskålen. Och tömt över alla morötter i sin tallrik. En ansenlig mängd vill jag mena.
Jag: Nej, Alma. Mamma vill också ha morötter. Du får inte äta alla.
Varpå den elakaelaka mamman tar tillbaka lite morötter.
Kränkningen är ett faktum.
Och vi är där igen - Alma blir rasande. Obrytbart rasande. Oavledbart rasande. Skrik och gråt med etthundra procent inlevelse.
Och jag är lugn som en filbunke. Hela timmen. Hela långa skriktimmen. Och slutligen äter Alma maten. Visserligen i mitt knä efter snorsnörvelkrisens upplösning, men det spelar ingen som helst roll. Det går fint för min del. Hon äter maten och hon är glad igen. Nöjd och glad och gosig.
I'm back! It's great to be back!
posted by Saring at 8:02 em
8 Comments:
You da babe!
Du vann. Lite närhet och sitta i knäet kan man ju bjuda på som plåster på såren efter förödmjukelsen att förlora en sådan kamp.
Och sådant skall inte tillåtas. Barn som lever rövare vid bordet är katastrof. Det omintetgör alla planer man kan tänkas ha på socialt umgänge för ingen bjuder hem den familj som innebär kaos vid bordet. Det går inte. Så stå på dig.
Bra jobbat Bramamman!
men jag är hopplös på kapitlet "ordning vid bordet"! Jag ville bara ha morötter ju! Alma får förmodligen kladda mer än brukligt i övrigt är jag rädd.. Jag kan bara inte förmå mig att tycka att det är av betydelse så vi lär väl få stanna hemma från kalasen ;-) Men morötter vill jag ha så där går min gräns. Mowahahaa..
Good on ya´! Man känner sig så nöjd när man lyckats bibehålla lugnet! Vad fascinerande det är när de gormar och lever om i 45 minuter för att helt plötsligt sluta och sedan äta som om inget har hänt!
Keep up the good work!
Ja herregud för morötter är man ju redo att slåss :)
skämtåsido, oavsett vad det handlar om, tror jag att det är viktigt att visa att man får inte gör vad som helst, i detta fallet var det morötterna. Ibland är det mamma som väljer hur det ska vara. Kanske bättre att visa vägen med morötterna hemma än nåt annat på stan?
(och jag har lägsta kladdacceptansgränsen i världen vilket Cinks kan bekräfta, MEN jag jobbar på det och igår åt August glass med/på hela sig och jag torkade inte förrän han var helt klar o satt och tuggade på pinnen :)
Åh, vad du är duktig Minks!
:-D
Oh, vad jag känner igen utbrotten. Fram till sex år höll F på och flippa ur. Nu blir de allt mer sällan...som tur är.
Ibland får det väl vara lite oreda hemma. Som tur är har ju barnen superkläm på hur de ska bete sig när de kommer bort. Och de flesta elvaåringar har slutat att kasta morötter och vid trettifem är man cool-lugn när morötterna ställs fram på bordet...höhö ;-) Tålamod, lugn och konsekvens betalar sig tror jag!
Hej Saringraring! Tänk vad våra småttingar kan. Ibland känner man sig hopplöst sur och bara gnäller på det lilla livet. Men visst verkar det som om de mår bra av att få kladda. Pedantisk som jag är så måste jag säga att jag har blivit riktigt duktig på att låta Esther söla. Det märkliga är att hon oftast är renare när hon kommer hem efter en dag på dagis än vad hon är när vi har varit tillsammans en hel dag. Dagisfröknarna är värda sin vikt i guld!!! Jo...sist måste jag bara berätta hur vi avleder Esthers hysteri-förbannade-ilskna-moments. Har du sett på Cesar, han som pratar med hundar. Det har ju såklart vi, för att stärkas i hundägandet, men hur som helst, han använder en ettrigt litet pysljud. Jag vet det låter knas men, vi använder ju det såklart på Åke oxå, fast honom petar vi till i sidan samtidigt. Men grejen är den att det funkar på E oxå, hon kommer liksom av sig av pysljudet och hinner inte hetsa upp sig så mycket. Ja...stackars vårt barn, men, men ibland kan hon inte bara få som hon vill. KRAMAR
Nejdå. Alma absolut ingen katastrof vid bordet. Alma är väl ungefär som de flesta tvååringar. Kanske bättre. Jag pratade om de riktigt illa. De som fortfarande vid 5 års ålder ställer sig på stolen och pinkar på tallriken när det är tråkigt.
Och nej, det var ingen överdrift...
Dit kommer nog aldrig Alma.
Skicka en kommentar
<< Home