Self management..
Det är alltså söndag kväll och jag befinner mig i skrivande stund på ett slott. Detta slott skall jag bo på fram till fredag och just nu känns det som om det kommer att bli en lång vecka.
Jag är förkyld och har feber och känner inte att detta är det optimala stället för mig att vara på. Jag vill vara hemma hos Alma och S.
Veckan kommer dessutom rent innehållsmässigt och planeringsmässigt att vara hysterisk:
07.00 - 08.00 Frukost
08.00 - 10.00 Arbetspass
10.00 - 10.20 Fika
10.20 - 12.00 Arbetspass
12.00 - 13.00 Lunch
13.00 - 15.00 Arbetspass
15.00 - 15.20 Fika
15.20 - 19.00 Arbetspass
19.00 - 20.00 Middag
20.00 - 21.30 (ca) Arbetspass
"Arbetspass" betyder feedbackövningar, visualiseringsövningar, teoriavsnitt och interaktioner.
Vi, gruppen om elva personer inklusive de två kursledarna, har ikväll hunnit med att presentera oss för varandra och bl.a. vädrat våra farhågor. Låt mig säga att jag har vädrat.
Att vara iväg från Alma en vecka är visserligen inte en farhåga, det är rätt och slätt väldigt jobbigt - så jobbigt att jag började gråta när jag nämde det under presentationsrundan. Snacka om att lägga ribban för veckan.. Farhågan i sammanhanget skulle väl vara att saknaden av henne gör att jag inte blir helt och fullt närvarande. Vi får väl se.
Den andra farhågan är att jag inte skall hålla ihop rent psykiskt. Det handlar inte om att jag är rädd för vad jag skall hitta, eller att jag skulle upptäcka en massa nya fulskrämmande sidor av mig själv, för med risk för att framstå som överlägsen tror jag inte att det lär hända. Jag har för god koll på mig själv för några större överraskningar. Jag känner att jag inte har några hemligheter varken för mig själv eller andra. Det är bara det att det är fel läge för mig att åka på en sådan här vecka just nu. Detta, trots att jag kan konceptet och har gått samma program tidigare. För faktum kvarstår. Det senaste halvåret har varit som om jag drabbats av en tornado av förändringar och jag är sliten. Mycket sliten. Mitt försvarssystem ligger till stor del nere och det är måhända lite väl tufft att utsätta sig för en überkrävande selfmanagement-vecka under rådande omständigheter.
Samtidigt. Jag väljer att vara här. Och jag väljer att ta ansvar för vad jag vill delta i och inte. Jag väljer att se det här som en möjlighet för mig att pröva mitt gränssättande. Att ta en annan roll i gruppen än den som bjussar och underhåller. Jag väljer att prova lite nya vägar. Jag väljer att göra mitt bästa för att den här veckan blir en bra vecka för mig med möjlighet till eftertanke och reflektion.
Så nu påminner jag mig: Jag är inte med i fångarna på slottet. Jag är här därför att jag har valt att vara här. Sedan hade jag kanske inte tackat ja om jag fått frågan i dagsläget, men nu är jag här och skall göra mitt bästa för att det skall bli en riktigt bra vecka. Trots förkylning och Almaabstinens. Och trots omkullblåsta försvarssystem. Jag får bara ta det lite lugnt så går det fint.
Om det är lite tyst på bloggen under veckan så vet ni dock varför..
Jag är förkyld och har feber och känner inte att detta är det optimala stället för mig att vara på. Jag vill vara hemma hos Alma och S.
Veckan kommer dessutom rent innehållsmässigt och planeringsmässigt att vara hysterisk:
07.00 - 08.00 Frukost
08.00 - 10.00 Arbetspass
10.00 - 10.20 Fika
10.20 - 12.00 Arbetspass
12.00 - 13.00 Lunch
13.00 - 15.00 Arbetspass
15.00 - 15.20 Fika
15.20 - 19.00 Arbetspass
19.00 - 20.00 Middag
20.00 - 21.30 (ca) Arbetspass
"Arbetspass" betyder feedbackövningar, visualiseringsövningar, teoriavsnitt och interaktioner.
Vi, gruppen om elva personer inklusive de två kursledarna, har ikväll hunnit med att presentera oss för varandra och bl.a. vädrat våra farhågor. Låt mig säga att jag har vädrat.
Att vara iväg från Alma en vecka är visserligen inte en farhåga, det är rätt och slätt väldigt jobbigt - så jobbigt att jag började gråta när jag nämde det under presentationsrundan. Snacka om att lägga ribban för veckan.. Farhågan i sammanhanget skulle väl vara att saknaden av henne gör att jag inte blir helt och fullt närvarande. Vi får väl se.
Den andra farhågan är att jag inte skall hålla ihop rent psykiskt. Det handlar inte om att jag är rädd för vad jag skall hitta, eller att jag skulle upptäcka en massa nya fulskrämmande sidor av mig själv, för med risk för att framstå som överlägsen tror jag inte att det lär hända. Jag har för god koll på mig själv för några större överraskningar. Jag känner att jag inte har några hemligheter varken för mig själv eller andra. Det är bara det att det är fel läge för mig att åka på en sådan här vecka just nu. Detta, trots att jag kan konceptet och har gått samma program tidigare. För faktum kvarstår. Det senaste halvåret har varit som om jag drabbats av en tornado av förändringar och jag är sliten. Mycket sliten. Mitt försvarssystem ligger till stor del nere och det är måhända lite väl tufft att utsätta sig för en überkrävande selfmanagement-vecka under rådande omständigheter.
Samtidigt. Jag väljer att vara här. Och jag väljer att ta ansvar för vad jag vill delta i och inte. Jag väljer att se det här som en möjlighet för mig att pröva mitt gränssättande. Att ta en annan roll i gruppen än den som bjussar och underhåller. Jag väljer att prova lite nya vägar. Jag väljer att göra mitt bästa för att den här veckan blir en bra vecka för mig med möjlighet till eftertanke och reflektion.
Så nu påminner jag mig: Jag är inte med i fångarna på slottet. Jag är här därför att jag har valt att vara här. Sedan hade jag kanske inte tackat ja om jag fått frågan i dagsläget, men nu är jag här och skall göra mitt bästa för att det skall bli en riktigt bra vecka. Trots förkylning och Almaabstinens. Och trots omkullblåsta försvarssystem. Jag får bara ta det lite lugnt så går det fint.
Om det är lite tyst på bloggen under veckan så vet ni dock varför..
posted by Saring at 10:16 em
7 Comments:
Hej Saring!
Jag förstår hur du känner dig. Man blir sliten efter en massa förändringar, stora som små. Har en liknande känsla efter att vi flyttade till Australien för drygt ett halvår sedan. Det kommer mycket funderingar kring familj, vänner och framtiden. Men det positiva med att flytta har än så länge övervägt. För vår familj har det varit rätt beslut, men kanske inte ett enkelt.
Själv har jag varit ifrån barnen som mest i två nätter så jag förstår att det känns jobbigt för dig. Hoppas att du ändå får en bra vecka och att en ny roll ger nya perspektiv.
Kram Kicki
Vi ska tänka på dig...
Ha en rolig vecka....för det ska du såklart ha!
Men saknad, förkylningar och slitande förändringar och annat känslkaos under kort tid...det kan få veckan att te sig som ett år....men jag lovar...det är den inte...och med det schemat...du kommer inte ha tid att tänka på annat än self-managment
Kram
Patrizia
Nedringens långa dagar du, annars hade jag stått standby med förkylningste och annat välgörande ca 10km från slottet!
//Minks in a town nearby
Hej Saring-raring! Jag fattar om veckan känns maratonlång och att det mesta känns skit. A och S finns där när du kommer hem. Men jag fattar att det är jobbigt. Blä. Stor kram.
Sorry Saring. Jag vet inte riktigt hur man gör när man delar med sig av sin motivation, men det kanske du kan lära mig?
Däremot motionerar jag gärna med dig någon gång. Vilka motionsformer tycker du minst illa om? Vill du ha bollar eller fart?
Det låter jätte-jätte-jättespännande och jag förstår så himla väl hur du känner. Saknad och trötthet över ett lite väl spännande liv. Allt du saknar finns kvar när du är tillbaka så, åh, hoppas du orkar kasta dig ut och ta vara på dagarna. Och hoppas verkligen att febern ger med sig. Styrkekram! / Cinks
Skicka en kommentar
<< Home